Luften gick liksom ur när flickorna åkte… Det blev tyst, och ensamt… Men jag har så många fina minnen nu, och en del visar jag här, kan kännas tjatigt för en del, men jag som träffar framför allt Vanessa så sällan kan inte få nog! Djuren var ju verkliga isbrytare när vi i början var lite blyga för varandra… I början var det svårt med namnen, sen döpte Vanessa om Astrid till Svarta Pölen, hon tyckte hon flöt ut som en svart pöl när hon lade sig och rullade, o visst har hon väl rätt! Blinka gillade hon också skarpt och så fort vi gick på trafikfri gata fick hon…

Och bäst firas den i Säfsen/Fredriksberg! Efter en del strul med kommunikationerna mellan Falun och Fredriksberg löste sig problemen med inställda tåg och försenade bussar och jag kunde hälsa Vanessa och Saija välkomna, Vanessa vill genast bli kompis med katterna… Det går sådär…mina katter är inte så vana vid barn! Det blir skapligt tidig kväll och alldeles på tok för tidig morgon för en sjusovarkäring, men när en ljuv liten röst hörs viska: Momi, är du vaken? , ja då studsar hon (nästan) ur sängen. Farmor Saija har dessvärre vaknat med jordens migrän och får en tröstekram av Vanessa.. Efter en frukost med… egentillverkad ostmacka är det dags att gå…

Det är mycket jag hunnit med den här veckan… I torsdags morse var det dags för årliga gökottan! Tidigare år har jag avstått eftersom just ottan inte är någon favorittid på dagen, men, nu tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag också vill vara med och se göken… Vilken gök? Haha, nej vi såg ingen gök…men vi hörde göken Som synes så hade snögubben vågat sig fram då det nästan rådde frostvarning när vi tassade omkring på tipspromenaden runt hembygdsgården, 5 grader och regnet hängde där ovanför trädtopparna och bara bidade sin tid, ändå var vi ca 15 tappra som deltog Lämpligt nog handlade frågorna om…just det…göken!…

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade ”Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder. Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget! Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen. Så igår bar det iväg… Tre kilometer är ju ”no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma… På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in,…