Månad: september 2017

Idag skulle jag passa på att boka tid i tvättstugan.
På vägen dit gick jag och fotade hösttema-bilder, det är ju så hjärtknipande vackert, men ack så förgängligt.
Det blåste en hel del och när jag höjde blicken mot himlen så regnade det….löv!

Medan jag går där strax utanför tvättstugan och letar fotomotiv så känner jag plötsligt ett rejält ryck i kopplet!
Min första tanke var att en annan hund visat sig på vägen, då kan Blinka bli smått rabiat och måste tala om att hon är stor och stark…

Min blick letar runt och plötsligt får jag syn på något rött som pilar iväg med en sjudundrandes fart, men bara en plymig svans fastnade på näthinnan

Nej, inte hann jag knäppa något foto, och så här hade det nog inte sett ut, men vinterbilden får illustrera den flyende räven…
Hur som helst såg den välmående ut, det var ingen skabbräv jag stötte på, och det glädjer mig.

Ikväll kom exet förbi med en beställning jag gjort, en tjugo kilos säck med solrosfrön!
Det börjar bli dags att tänka på småfåglarna, ännu är det varmt och skönt och de får gärna hjälpa till att käka upp dom äckliga älgflugorna, men jag vet hur snabbt det kan gå, plötsligt en dag infinner sig både kyla och frost, och då vill jag vara väl förberedd.
Så nu i helgen ska fågelmataren upp ur källarförrådet… mina små vingprydda vänner ska veta att de lugnt kan fortsätta bo här på gården utan att svälta i vinter!

Här har jag en kompis som verkligen förbereder sig inför en ny årstid, granntjejens kanin ruggar, nä så säger man om höns men inte om kaniner, men fäller päls gör den!

Stackarn, har ser nästan ut som att han skäms, så moloken behöver man inte vara!

Ännu går det att hitta maskrosblad och annat ätbart i naturen, och han äter med god aptit!

Nu till dagens fråga….

Vem har bott här?
Jag har hittat flera små sköra tunna bon som detta, tror de ramlat ner från taken till farstubroarna på gården.
Eller är jag helt ute och cyklar och detta är ett hölje av någon växt istället?

Jag vet ju hur duktiga mina nätvänner är, så nu väntar jag ivrigt på svar…igen en gång!

För någon som helt saknar tålamod och som har ett enormt stort tuggbehov, ungefär lika stort som småungarnas sugbehov, så måste jag åter beklaga mig…
Veckorna går och jag besöker flitigt min tandläkare varje vecka.
Och varje vecka släcker han mina förhoppningar om att få några nya kronor som skulle hjälpa mig att börja kunna tugga igen!
Idag var det åter utprovningar, nya gjutningar gjordes, i någon blå gegga som fyllde hela munnen tills jag kände att jag skulle kräkas när som helst.
Paniken låg på lut kan jag lova…

Och visst, jag fick en krona, den första färdiga…
Men vad hjälper det att det finns en i nederkäken när de i överkäken fattas…

Annars var dagens besök en trevlig upplevelse när jag fick lift både dit och hem.
Tröstade mig med att handla karelska piroger i finn-butiken, och dom ska ätas om jag så ska tugga dem med framtänderna!

Hösten har kommit långt hos mig.

Rejäla stövlar är att rekommendera

Naturen är vilsamt stilla…utan större åthävor finns den bara där, inlindad i spindelväv. bestående av fjolårslöv, lingonris och multna svampar

De enda fräscha svamparna som jag ännu hittar är trattisen.

Så vackra och stora, jag trodde det var dessa som kallades kruskantarell pga sin krusade kant, men när jag googlade visade det sig att kruskantarellen är ovanlig, växer i lövskog och är mer gråaktig och rätt liten.

För bara ett par veckor sedan var det en enorm mångfald i antalet svamparter, här de vackra blodriskorna

dropptaggsvamp som jag fick lära mig i höst, nej, ingen matsvamp men otroligt vacker

En tröttmössa..

och en mindre tröttmössa.

Själv är jag också en tröttmössa, de tidiga mornarna knäcker mig, inte för att jag ska upp tidigt utan för att jag inte kan sova natten innan. Hela kroppen är inriktad på att flyga upp ur sängen när klockan ringer, så jag går upp fjorton gånger och kollar så inte väckningsfunktionen lagt av.
Men, nu dröjer det tio dagar till nästa besök och på den tiden hinner jag sova ikapp…många gånger om