Att härbärgera ett par utekatter vintertid är allt annat än kul…. De må se söta och oskyldiga ut, men utseendet bedrar.. De går och vankar, av och an, suckar nästan hörbart, hoppar upp i fönsterbrädorna som jag nu tömt på både ljusstakar och krukväxter… Den enda motion de får är promenaden till matskålarna i sovrummet dit de går varenda (ja läs VARENDA) gång som jag lyfter på rumpan från stolen jag sitter på… Ut, vill ni gå ut? utropar jag förhoppningsfullt några gånger per dag.. Tror ni att de nappar, jo kanske en gång i veckan! När jag öppnar dörren för att de klöst på fåtöljen som betyder ”Hörru, kom…

Senast då vi gick den mysiga promenaden i Säfsbyn hade vi som mål att gå till Eldpallkojan. Dock var det oplogad väg och efter att en stund plumsat i snön gav vi upp och vände.. Med förhoppning om att man nu plogat vägen gjorde vi ett nytt försök härom dagen. Vädret var inte soligt denna dag men det var nästan nollgradigt och behagligt promenadväder Träden är snötyngda och fina och höga! Ser du liten Daniel där på den fortfarande oplogade vägen? Men den här gången skulle vi ända fram, så vi knatade på i lösa spår Det var inte så svårt att hålla avstånd…vi mötte totalt fyra personer på vår…