Igår nåddes jag av ett sorgebud. En nätvän som jag haft kontakt med i över tio års tid hade somnat in. Hon hade ett par dagar tidigare drabbats av en stroke och utgången blev den sämsta möjliga. Varför jag tar upp detta här i bloggen är för att jag vill berätta hur mycket även en kontakt som bara sker här på nätet kan betyda. Det började med att denna trevliga kvinna började följa min blogg och skriva kommentarer. Tyvärr bloggade hon inte själv, så vår kontakt blev lite haltande. Hon lärde känna mig bättre än jag lärde känna henne. Men så småningom började vi skriva mejl istället och vi blev…

Läktarna ekar tomma, inget tjo och tjim från publikhavet, istället reklamöverdrag på läktarplatserna så att det inte ska se så ödsligt ut. Detta borde vara en folkfest av stora mått, VM i fri-idrott! Tv-kamerorna fångar in några beduin-klädda (?) qatarer, även ett fåtal svartklädda kvinnor syns bland de nedre bänkraderna. Nu försöker arrangörerna fylla arenan genom att locka folk in från gatan, gratis förstås. Jag har sett tappra kvinnor från Qatar springa i försöksheat och vara ohjälpligt efter. Jag hade önskat att det fanns publik på plats för att heja fram dem! Men ändå, det känns bra att se dem på startlinjen, kanske finns ändå ett gryende intresse för kvinnlig…

Självklart sitter jag här och väntar otåligt och med lite bävan på att Daniel Ståhl ska påbörja sin resa mot VM-guldet i diskus! Han är ju en sån härlig typ, glimten i ögat, busar med reportrar, satsar 110% men alltid med hjärtat med, skämtar och peppar sina medtävlare. Uppträder precis som en toppidrottare ska göra. Inte minsta divalater, bara äkta glädje över att vara i sitt livs form och få göra det han tycker bäst om! Helgen gick med en rasande fart, i fredags blev jag bjuden på smörgåstårta med italienska smaker och i lördags.. bjöd grannen på den vackraste räkmacka jag skådat! Men tro nu inte att jag levde…

När jag kollade väderleksrapporten idag insåg jag att det var hög tid att ta en fotopromenad då regn utlovas från fredag. Jag misstänker starkt att björkarna snart börjar tappa sina löv och jag ville njuta av och föreviga några vackra hösttoner innan det är för sent. I morse kändes hälsporren snäll med mig så efter brunchen traskade vi iväg trots att den utlovade solen hade gått och gömt sig. Vi gick o vi gick o snart var vi ända borta vid Majatjärn vid den vackra myren! Men si nu hade foten fått nog, och Halta-Lotta fick linka hela vägen hem..ajaj, dumma mig. Varför är det så svårt att göra något…