Bloggen
-
Svettig nationaldag
Det blåste rejält idag på nationaldagen men det måste ha varit någon arabisk ökenvind för den var lika varm om inte varmare än luften som mätte 28 grader i skuggan. Vi tog en ytterst långsam promenad upp till centrum men Blinka ville hitta skugga och annat än äggskylten stod inte till buds! En riktigt duktig sångerska underhöll oss i publiken på musik-cafeét men först levererade jag Blinka hem till den relativa svalkan inomhus. Parasollerna vek sig ut och in i blåsten..och det rådde ett konstigt soldis som tyvärr gjorde fotona märkligt otydliga. Såg snygga bilar där kromen glänste och flaggorna vajade.. Det blev kanske en timme jag lyssnade på underhållningen,…
-
Bråttom bråttom
Nu är det ju så att man utlovat riktigt äckelvarmt väder framöver. Ja förlåt, jag har inget emot ca 20 grader, men över 25 då blir finnkäringen svettig, grinig och orkeslös! Så nu har jag lite bråttom att hinna ta några längre hundpromenader innan vi bara sitter och flämtar i skuggan. Idag gick vi en mil! Inte konstigt att min flicka ligger och snarkar nedanför min stol… Men mer om den promenaden imorgon, jag verkar hela tiden vara steget….efter! Jag börjar med gissningsleken, vad vann jag, många var snubblande nära, en maskburk! Ingen är gladare än jag att slippa levande mask….urk, dessutom har jag blivit så blödig på gamla dar…
-
Gökotta i arla morgonstund
Det är mycket jag hunnit med den här veckan… I torsdags morse var det dags för årliga gökottan! Tidigare år har jag avstått eftersom just ottan inte är någon favorittid på dagen, men, nu tog jag mitt förnuft till fånga och tänkte att jag också vill vara med och se göken… Vilken gök? Haha, nej vi såg ingen gök…men vi hörde göken Som synes så hade snögubben vågat sig fram då det nästan rådde frostvarning när vi tassade omkring på tipspromenaden runt hembygdsgården, 5 grader och regnet hängde där ovanför trädtopparna och bara bidade sin tid, ändå var vi ca 15 tappra som deltog Lämpligt nog handlade frågorna om…just det…göken!…
-
Upp på Kullerberget
Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade ”Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder. Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget! Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen. Så igår bar det iväg… Tre kilometer är ju ”no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma… På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in,…











