Upp på Kullerberget

Minnesgoda läsare kanske kommer ihåg att ett par tjejer i byn startade “Kom-i-form”-promenader i området. Två gånger i veckan traskar man i naturens sköte, till utsiktsplatser eller längs vandringsleder.
Av olika anledningar har jag inte deltagit, kanske också varit lite orolig att inte orka hänga med i de andras tempo, men nu blev jag så himla sugen att följa med och bestiga Kullerberget!

Jag pratade med några som brukar vara med som peppade och lovade skjuts till startplatsen.
Så igår bar det iväg…
Tre kilometer är ju “no worries”, men när det går stadigt uppför hela tiden blir det en annan femma…

På ett föredömligt sätt räknas alla deltagare in, för att kunna kontrollera att alla också hittar ner igen! Denna gång var förutom det hurtfriska gänget också barn och ungdomar med på turen. Aktivitetsbyrån anordnar frilufts- och idrottsevenemang för ortens barn och ungdomar, och totalt var vi 33 personer som promenerade (klättrade) upp på berget.

Ett gammalt boställe, vilken idyll då när det begav sig och inte skogen stod lika tät..
Detta var det enda fotot jag tog på uppvägen för jag var redan sist i gruppen och kunde inte sinka andra ännu mer genom att stanna upp.
Fast det var ju så jag hade tänkt kamouflera min andnöd, så det gick inte som jag tänkt. Men peppningarna haglade och visst var jag ett par gånger färdig att ge upp, men då fick jag ju syn på toppen…är man en seg finnkäring så är man, sen att man andades som en blåsbälg när man darrbent äntligen klättrat färdigt är en annan historia.

Men det var ju mödan värt, vilka vyer som brer ut sig!

Kullerberget är Ludvika kommuns högsta berg, 552 m.ö.h och området är ett naturreservat.

Här uppe på toppen är det ren fjällnatur.

Förutom vi tvåbenta så var totalt 6 jyckar med på promenaden, glada, nyfikna och sugna på sällskap, här några av dem.

Jag och exet gick upp hit en gång för bortåt tjugo år sedan och redan då tyckte vi det var i drygaste laget….nu var jag mycket nöjd med att ha mina gåstavar som extra stöd.

Efter en stunds rast med vätskeintag tog kördeltagarna ton och sjöng några fina vårsånger!

Sen tog Paula täten och började nedstigningen….
Inte för att komma först ner, utan för att undvika att komma ner långt efter alla andra…

Det är inte så mycket lättare att gå nerför när det är halt och blött

Trixigt värre när fötterna sjönk ner i dyn…och den ena efter den andra hann passera mig

Spångarna var nästan värst för de var såphala

Porlande vatten som glittrar i solen, vi hade en otrolig tur med vädret under kvällen!

Inne i skogen blommade fortfarande vitsipporna

Jag klarade mig skapligt torrskodd från äventyret ändå! Jag hade stövlar med mig eftersom jag blivit tipsad om att det var bästa alternativet men när jag såg att ingen annan gick i stövlar så valde jag också att traska i jympaskor med rejäl sula.

Trött i både kropp och knopp men nöjd satte jag ner rumpan i fåtöljen, och den befarade träningsvärken har helt uteblivit!
Om det blir fler promenader för min del har jag inte bestämt, men morgondagens milslånga vandring hoppar jag i alla fall över! Nån måtta får det vara!
Kul att du ville följa med på färden!

4

13 Comments:

  1. WOW!!! Vilken bragd! Jag kan ju tänka mig att det var mycket “pannben” som fick dig ända upp. Du kan känna dig stolt och nöjd när du gjort det där. Och helt underbara bilder.
    Tur du inte gick i gummistövlar. Det är så lätt att halka i såna. Skorna torkar väl och man kan ju alltid byta strumpor.
    Jag är imponerad! Jag skulle knappast klarat av det där.
    Kramen.

  2. Viken bragd! Imponerande! Och du klarade det galant. Stort atck för turen och de vackra bilderna. Sitter behagligt utsträckt i min solstol, dock i skuggan, och känner att jag nästan blir anfådd av att läsa texten och se bilderna. Jag levde mig verkligen in i turen. Klokt att inte ta stövlar för då känner man ju heller inte underlaget så bra.
    Måste ge en eloge till de som ordnar vandringarna. Ett bra sätt att blanda åldrar och att komma ut i skog och mark. Och att gå i grupp känns ju alltid tryggare.
    Bra att du avstod dagens vandring. Alltför mycket frisk luft och motion kanske inte alls är bra för kroppen.
    Kram!

  3. Mirjam Elisabet Halvarsson

    Ojojoj Paula, vilken bedrift!! Nu beundrar jag dig ännu mer, kram på’re

  4. Bra gjort, vilken kämpaglöd du visade :D Men vilka fantastiskt fina bilder på de vackra vyerna. Jag kände mig nästan lite hemma där. Tack för att jag fick hänga med :) Det var säkert jobbigt emellanåt men jag tror inte att det finns någon ånger hos dig nu. Snart minns du bara det roliga och fina.
    Kram

  5. Tufft gjort, Paula!
    Min vanliga skogspromenad börjar med en km uppför, det är skönt när den biten är avklarad. Och du/ni hade 3 km!
    Fina fotomotiv hittade du också.
    Kram/Bia

  6. Fantastiskt bra jobbat! Är mäkta stolt över dig! Å utsikten var ju verkligen värd besväret. Vilken vy!
    Konstigt nog går jag hellre uppåt (dock inte i trappor) än neråt. Tycker det är mera otäckt, speciellt när det är blött eller när det finns massvis med stenar och/eller rötter. Å då jag ju också råkar ha en blogg så fungerar den alltid som ursäkt när jag måste pausa. Är ju tvungen att fota såklart. Men i en så här stor grupp förstår jag att du inte ville sinka deltagarna. Det hade jag heller inte gjort.
    Blinka fick uppenbarligen ingen träningsrunda;-)
    Än en gång – suveränt jobbat!

  7. Karin Eklund

    Heja, Paula, 3 km i uppförsbacke och slutligen 500 meter högre. Det är bra det! Man får flåsa….Det är bara folk med toppenfysik och kondition som klarar sig utan flås men en gång i tiden har de också flåsat.
    Huset i skogsbrynet; genast såg jag folk röra sig runt omkring där. Så fint, nu lite vemodigt. Hoppas dina tår har torkat ordentligt nu! Tack för vandringen, den gillades.

  8. Starkt jobbat av dig, och lön för mödan fick du ju i form vackra vyer. Min kondition är erbarmlig och dessutom är ett knä och en fot sisådär i funktion.

  9. Vilka fantastiska bilder från dalaskogarna! Å så många ni var som klättrade uppför berget, både tvåbenta och fyrbenta. Så bra jobbat Paula!!! Tack för en trevlig vandring!
    Kram!
    Å ja… vår katt Maja ska fylla 18 år i september och har njursvikt…

  10. Helt underbara bilder under vandringen. Förstår att vandringen och slutmålet var mödan värd. Bra jobbat !
    En fin helg till dig !

  11. Underbara bilder från en härlig vandring! och utsikten var absolut värd mödan! Verkligen bra jobbat!
    Ha en fin fredag!
    Kram

  12. Imponerande! Du valde alltså att gå med på en uppförsprommis när du väl gick med igen – duktigt jobbat att greja det!
    Fantastiskt vackra vyer och fina bilder :-)

    Applåder från en som definitivt föredrar att gå på platten: *klapp, klapp, klapp!*

    Ha en härlig fredag!

  13. Verkligen lön för mödan ? Både två och fyrbenta måste hafft en fin promenad ? Underbar utsikt däruppe ?

Kommentera