Jag har säkert visat hundratals bilder på ”min” å, men nästan alltid sedd från vår tomt. Här har jag istället gått ut på Janvallen och tittar hemåt, den vita pricken visar var pörtet står. Även här har jag markerat huset då det syns dåligt i den täta växtligheten. Min farstubro som jag trivs ypperligt på! Nuu när vi ska flytta så passar jag på att fota mycket som minne från tiden vi bodde här, det kommer att bli ganska prick två år. Nog hade jag tänkt mig att bo kvar längre, men är man rotlös så är man! Idag tog vi en tur till årets begivenhet i Säfsen, nämligen Lions…

Va glad jag blev! Min gamla goda nätvän Herr Nilssons fru skickade post till mig, en drös med korsordsbilagor! Hon hade för sig att jag löste korsord, och det stämmer ju! Tack raraste Ankii! 😆 Nu verkar sommarvärmen ha anlänt och då blir det kanon att sitta här ute under lönnen i skuggan och läsa och lösa korsord! När man inte pga värmen orkar gå raska promenader så får man istället motionera hjärncellerna, och det är nog så välbehövligt! Inte såg den mycket ut för världen, och snart finns dom i tusental, men det är nåt speciellt med att hitta säsongens första svamp i skogen! En strävsopp har jag hittat,…

Jag har redan börjat få separationsångest! Jag blir ju tvungen att lämna min fina å när vi flyttar! Kortet är taget klockan nio på kvällen när solen ligger lågt och kanadagässen tar ett kvällsdopp En annan kväll samma vecka klockan halv tio dansade älvorna på ån, vyn står aldrig stilla, den växlar ständigt gestalt beroende på årstid, väder och vind. Ån representerar för mig något ytterst rogivande och trösterikt, en extra dimension till hemmet vi har här. Mitt i Helsingfors har man byggt Kamppi´s Chapel of Silence, och när jag såg bilden (lånad från YLE.fi) därifrån så påminde den mig om min å! Ja inte till utseendet då, men bägge…

..flyttade en liten niomånadersvalp hem till oss för gott! Blinka hade varit här på ”kollo” med sin mamma och brorsa, och vi var högst ovilliga att lämna tillbaka pälsklingarna till dottern! Då fick Blinka stanna på prov, och det pågår än! Man kan utan att överdriva säga att det blev ömsesidig kärlek! Från en niomånaders valp till en vuxen hund är inte steget så långt, fast nu heter bästisen Torsten och han får dagligen hjälp med att ta bort ludd ur öronen! Som han kurrar och njuter! Det tog halva mitt liv och mer innan jag hade mitt första husdjur men idag skulle jag rakt inte vilja vara utan. Visst…