Huvvaligen, jag ryser när jag tänker på gårdagen! Jag satt i all sköns ro vid datorn när plötsligt tangentbordet bara ”dog”!!!! Ingenting hände vad jag än tryckte på för knappar! Gissa om jag svor ve och förbannelse! Jag har ett trådlöst tangentbord liksom en trådlös mus, musen fungerade men inte tangentbordet. Jag är ju så väldigt okunnig om teknik, provade gå in på programmet men där stod bara att allt fungerade! Grrrr snacka om att känna sig hjälplös! När klockan passerat fyra kastade jag mig över telefonen och ringde svärsonen! Han frågade om jag stängt av och startat om datorn och föreslog så att jag skulle avprogrammera tangentbordsprogrammet och återinstallera…

Det känns vemodigt, vi har hittat .. ..vår favoritskog i området vi flyttade till i somras, och nu är redan säsongen slut! Vi fick en oväntat lyckad helg, solen sken från en klarblå himmel i lördags Ibland har gubben ögonen med sig, här har han sett något gult blänka under grenen.. .. och mycket riktigt, vackra guldgula och fräscha lyser dom upp! Nöjd är han också över storleken på trattisarna! Nu har också frostvaxskivlingen kommit, en riktig senhöstsvamp, jättegod! Vackert brun ovanpå, skivor nästan citrongula och en fot med inslag av orange, lätt att känna igen. Kvällen tillbringades i tv-soffan framför fotbollsmatchen… tur man hade svamp att rensa och slapp…

En liten nätt summa på 1000 kronor var insatt på vårt konto idag. Hasse undrade om jag visste vad det kunde vara, men det gjorde jag inte. En titt på kontoutdraget visade att det var Postkodlotteriet som gjort insättningen, va skoj, det är andra eller tredje gången vi nu vinner en tusenlapp! Passar väl utmärkt att använda till en god middag imorgon när vi firar Bomullsbröllop! Men det blir nog en middag hemmavid, det är ju en viktig fotbollskväll och ska man ha ett långt och lyckligt äktenskap är nog receptet att låta maken sitta ostörd framför teven medan matchen pågår! På måndag börjar älgjakten så nu är det oåterkalleligt…

Igår rodnade jag i min ensamhet när jag stigit upp, knatat ut i köket för att sätta på kaffehurran och ser att klockan visar sex minuter över tolv! Oops, räknar snabbt efter och konstaterar att jag sovit över elva timmar….inte konstigt då att kroppen protersterar högljutt mot den omilda behandlingen, höften, ryggen, armar och ben, allt känns som överkört i en mangel… Ja gårdagen, den blev rekordkort kan man säga, en hundpromenad hängde jag med på, sen var den dagen slut! Och jag fick betala, inte bara med en ond kropp utan också med en sömnlös natt….inget annat att vänta, man kan ju faktiskt inte sova hur mycket som helst!…