Jag har läst..

Kodiak, Alaska – jättebjörnens ö av Stefan Quinth

quinth

Kodiaköarna ligger i Alaskabukten, i norra Stilla Havet, och är för många helt okända.
Här möts man av en storslagen natur med djupblå fjordar åtskilda av grönskande bergsryggar.
Kodiakbjörnen, världens idag största landlevande rovdjur, har kanske en del hört talas om.
Kodiak har ett spännande djurliv, men också en rik historia som sträcker sig åtskilliga tusen år tillbaka i tiden.

Inte många känner till ögruppens urbefolkning, sugpiaqerna, och ännu mindre att den till stor del består av svensk- och norskättlingar.
I början av 1900-talet anlände ett stort antal unga män till Kodiak från Sverige och Norge och gifte sig med sugpiaqiska kvinnor.
Många av männen hade gått till sjöss redan som 13-14åringar. Orsaken till att de hamnade här, långt bort från Skandinavien, är det ingen som riktigt vet. Oavsett skälen har deras närvaro gjort ögruppen till en av de mest skandinaviska bygderna i hela Nordamerika.

År 1988 kom jag till Kodiak första gången för att dokumentera jättebjörnarna men fann också vänliga och generösa människor som fick mig att känna mig hemma.

I den här boken vill jag berätta om spännande äventyr, som när björnen stod lutad över mig och om en av jordens rikaste havsmiljöer, om förlorade skepp, men också om några av öarnas oförglömliga invånare.
Ni kommer att lära känna flera av mina många skandinav-sugpiaqiska vänner, bl. a en som alltid säger “Tademäro!” när vi skiljs åt.

Välkommen till Kodiak, Alaska!

Ni har säkert stiftat bekantskap med dessa bjässar till björnar i natur- och djurprogram på teve.
De står i laxtrappan i älven och fångar fisk, något som är barnsligt enkelt eftersom det fullkomligt kryllar av fisk i älven.
Ibland finner jag mera ro och sitta och bläddra i en bok med vackra foton och lagom lite text istället för att se på teve.
För sådana stunder letar jag efter böcker som väcker känslor, som lär mig mer om natur och djur, som tillför något i tillvaron och ger den en extra aspekt och ökar förståelsen för vår planet.
Denna bok är ett lysande exempel på ett sådant praktverk!
Författaren har många resor bakom sig till Kodiak så han känner både folk och fä…
Ursprungsbefolkningen drabbades av samma hybris som samerna här hemma, de fick inte tala sitt modersmål i skolan.
Deras språk heter alutiiq, men i skolan skulle alla lära sig engelska och hemspråket fick inte ens användas på rasterna.
På svarta tavlan drog läraren ett litet streck för varje ord som barnen använt och för varje streck fick de vid dagens slut ett hårt slag över handen med en stor eklinjal.
Låter det bekant…?

Det finns turistfällor på ön. Även om man måste ta sig dit med sjöflygplan så finns penningstinna turister som till varje pris vill stå vid en plattform och genom kikare studera björnarnas beteende.
Författaren berättar om hur björnarna verkar kunna sätta i sig vilket skräp som helst utan att det bekommer dem det minsta.
Plastblöjor, tvättmedel, papper och svarta sopsäckar verkar vara rena godiset för björnarna!

Jag kan lätt konstatera att även om jag kanske inte går med en längtan om att träffa världens största rovdjur på en meters håll så skulle jag bli helt betagen i naturen på ön och säkert även djurlivet.
Tänk vad många fantastiska platser det finns i världen, och vilken tur att vi kan stifta bekantskap med dem utan att fysiskt behöva flytta på oss.
Mitt betyg ***

0

2 Comments:

  1. Tack för boktips, den ska jag kolla efter älskar naturskildringar med vackra foton till

  2. Tack för detta tipset! Hade aldrig hört talas om den urbefolkningen!!!! Tänk så lite man vet och tänk så mycket man kan lära si av att läsa en bok…. Kram på dig!

Kommentera