Glädje och sorg

Att ha husdjur innebär till allra största delen glädje, men också sorg när ett älskat djur lämnar jordelivet.
För tre år sedan var det dags att ta farväl

av min första hund, vår underbara rottweiler Larissa.
Hon kom till oss som valp när jag som bäst behövde tröst och sällskap, jag led av utmattningssyndrom, bodde långt ute i skogen i en stuga, och maken jobb-pendlade till Stockholm.
Du kan säkert förstå vilket sällskap och glädje hunden skänkte mig, vi var verkligen “buddies”
Jag både somnade och vaknade varje morgon av en fuktig nos vid min hals…
Vi gick långa promenader, sen hem och vila, pga min sjukdom kunde jag varken läsa, lyssna på radio eller titta på teve, jag orkade absolut ingenting. Utom att gå och traska i skogen…
Larissa blev inte världens mest väluppfostrade hund, uppvuxen som hon var i en skogsmiljö och med en förstahundsmatte, men hon älskade allt och alla, både djur och människor, men främst av alla älskade hon mig.
Allt detta tänkte jag på imorse när jag låg i bassängen, lyssnade till lugn avslappnad musik och gjorde mina övningar.
Jag är så tacksam över dom tio åren vi fick tillsammans och som också innebar att jag inte kunde tänka mig ett fortsatt liv utan hund!
Och, på tal om det så fick jag ett glädjebesked igår

de små ulltussarna har fått nya hem! Alla valpar är tingade och ska i början av nästa vecka flytta till sina nya hussar och mattar. Här är dom ute och miljötränar vid skolan med Paulina.

utom Diino, för han ska få stanna hos dottern med familj! Här ligger han tryggt på Maxis svans, så vet man var man har honom, hihi (fotona har jag snott hos dottern)

Vi har ju haft en husvagnstur i tankarna kommande långhelg, men nu säger väderprognoserna att det ska regna vareviga dag!
Det är alldeles oacceptabelt, jag vet bara inte till vilken ombudsman jag ska ringa och framställa klagomål!
Vi längtar ut i naturen med djuren, men att sitta i en trång husvagn medan regnet vräker ner från morgon till kväll är ingen hit…
Den som lever får se, SMHI har haft fel förr!

0

Jag har läst..

Mozart och valen av Jerry & Mary Newport

Jerry och Mary Newport har båda Aspergers syndrom och när de möts är det kärlek vid första ögonkastet. De gifter sig och samtidigt slungas de in i strålkastarljuset, en tillvaro som i sin intensitet till slut splittrar dem.
Detta är historien om deras otroliga resa tillsammans men också en allmängiltig berättelse om hur kärlek kan övervinna stora hinder.

Aspergers innebär ett socialt handikapp som jag visserligen hört talas om, men ändå inte känner till särskilt väl. En del med syndromet har ju en mattehjärna av otroliga mått, det har vi ju sett tidigare på film. Samma förmåga har mannen i boken, men han har ingen möjlighet att yrkesmässigt använda sig av sin talang.
Boken är mycket välskriven, kanske i längsta laget men varm och uppriktig.
Här kommer ett tips till alla som lever i ett parförhållande oavsett handikapp eller inte:

” Skaffa en skokartong, dekorera den och gör om den till en skattkista. Skriv sedan ner allt det som du och din partner älskar att göra tillsammans på papperslappar och lägg dem i kistan. Leta sedan reda på en soptunna och skriv ner alla era negativa egenskaper, det som gör att du inte mår bra. Släng alla de pappersbitarna i soptunnan. Det sista du ska göra är att ställa följande enkla fråga till dig själv: Vilket skulle jag helst göra – gräva i en skattkista eller rota i en soptunna?”

Många bra tips finns också till dem som har svårt med folksamlingar eller öppna platser, olika typer av fobier helt enkelt. Det har paret också kämpat med och funnit sätt som underlättat deras vardag.

Mitt betyg till denna sanna historia blir ***

Babian av Naja Marie Aidt


“Babian” är en samling djupt oroande och gripande berättelser om vår samtid – om mörkret under civilisationens fernissa.
Berättelserna i Babian är fyllda av grymhet men också av skönhet och ömhet. Skönhet i språket, och ömhet i beskrivningarna av dessa vilsna människor som nog i grunden bara vill väl men som handlar så fel och gör varandra illa.
Novellerna är mörka och obarmhärtigt klarsynta skildringar av hur moderna, urbana människor plötsligt förlorar fotfästet i tillvaron. Med kuslig precision och stor omsorg om orden blottläggs de primitiva krafter som hela tiden hotar att slå sönder allt det välordnade och civiliserade i våra liv.
Boken har vunnit Nordiska Rådets pris.

Jag tycker mycket om att läsa välskrivna tankeväckande noveller. Du kan under en paus i vad du håller på med slå upp boken och läsa en novell, sen är den färdig. I bästa fall är novellen så tankeväckande att du går och grunnar ett tag på den efteråt. Tills du nästa gång öppnar boken och läser en helt annan historia.
I denhär samlingen fanns många berättelser som jag hade svårt att ta till mig, men det fanns också de som stannade kvar i mitt medvetande ett bra tag. Den sista historien sitter kvar än, obehaglig och ångestväckande.
Mitt betyg ***

Borta bäst av Sara Kadefors

Ingen lägger märke till bilen som står parkerad i den lilla dungen utanför Ikea.
Ingen reagerar på kvinnan som kommer ut mellan träden och promenerar mot ingången. Hon är elegant klädd och har ett vackert leende. Hon dricker gratiskaffe innan varuhuset öppnar och äter upp folks kvarlämnade mat.
Kvinnan heter Sylvia. Vem är hon? Vad har hon varit med om?
För bara några månader sedan levde hon ett annat, etablerat liv. Efter ett misstag har hon förlorat allt.
Nu handlar det om att överleva. Medan Sylvia kämpar för att upprätthålla den perfekta fasaden kommer hon i kontakt med en helt ny värld som förändrar hennes världsbild. Till slut går det inte att fly längre. Hon måste tillbaka till sitt gamla liv, göra upp med den hon en gång var och dem hon en gång lämnat.

Intrigen till den här berättelsen lät riktigt spännande! Nu tänker jag inte avslöja något mer av handlingen för det förtar hela berättelsen, men upplägget är klart intressant.
Vad som dessvärre var mindre intressant var huvudpersonen, trots allt hon upplever så får jag ingen känslomässig anknytning till henne. Hon går mig totalt förbi, ointressant som karaktär. De andra karaktärerna i boken är intressantare, men de förblir mest skuggbilder.
Trots vissa frågeställningar som är klart fantasieggande och tänkvärda saknar jag något, ett djup och fyllighet i beskrivningen, något som väcker min sympati, men det finner jag inte.
Mitt betyg **

Utrensning av Sofi Oksanen

Aliide är en ung kvinna när hennes hemland Estland ockuperas av Sovjetunionen under andra världskriget. Hon är förälskad i sin egen svåger som är motståndsman, och den kärleken får henne att begå ett förräderi som förföljer henne resten av livet. Historien gör henne till förövare, men hon är lika mycket dess offer.
En dag i början av nittiotalet hinner den ikapp henne. Aliide hittar en avsvimmad ung kvinna i sin egen trädgård. Kvinnan heter Zara, hon har fastnat i ett traffickingnät och är på flykt undan sin hallick.
Aliide tar in henne i sitt hem, tar hand om henne, och gradvis går det upp för henne att Zara inte är någon främling. Långt därifrån.

Det här är ingen lättsmält underhållningsroman, det bör man ha klart för sig. Istället är den ett viktigt dokument från ett grannland vi vet ganska lite om, Estland. Händelserna pendlar mellan andra världskriget och nittiotalet, och skildras genom några få huvudpersoners liv i ett ockuperat land.
Tonen går i moll, och hur skulle det kunna annat, i ett land där brist råder på det mesta, där din närmaste granne kan vara förrädare, där man tassar på tå för att överleva utan att hamna i klorna på överheten, oavsett om det handlar om tyskar eller ryssar.
Samtidigt bildar boken en släkthistoria med många svek som orsakas av omständigheter man inte själv rår över. En bok som man läser vidare i trots att det gör ont, och som dröjer sig kvar i minnet länge…

Ett litet smakprov ur den välskrivna och tänkvärda berättelsen:
” Officersfruarna var verkliga skämt, där de vinglade fram i sina volangförsedda nattlinneaktiga klänningar, i byarna, på danserna och längs gatorna, och vad ska man säga om soldaterna i Röda armén som skalade den kokta potatisen med naglarna eftersom de inte kunde använda kniv! Vem kunde väl ta sådant folk på allvar? Men så började människor försvinna och skrattet blev bittert. Man ältade anekdoter likt böner, när lastandet och slaktandet av kvinnor, män och barn togs i bruk. Aliides och Ingels pappa haffades på bygatan, mamman bara försvann och när flickorna kom hem fann de huset tomt och skred som djur. Hunden slutade aldrig vänta på sin husse, den ylade av saknad vid grinden tills den dog. Ute vågade man inte vistas, marken sviktade under sorgesången, och varje grav som grävts i Estlands mylla gav ytterligare vika i något hörn, förebådande fler döda i släkten. Dånet från fonten hördes över hela landet och in i varje vrå, och i varje vrå ropade man på hjälp, man ropade på Jesus, Tyskland och på de gamla gudarna”.
Läs och begrunda!
Mitt betyg ****

0

Genomvädrad..

Genomvädrad blir man när man går ut idag…tur man står stadigt på marken med hjälp av viss övervikt…
Vinden tar i så det viner i fönsterrutorna, och det verkar ha drabbat större delar av landet.
Jag läser i bloggen att jag för tre år sedan tillverkade bastukvastar av björkris!
Jag kan lova att det i år inte finns minsta lilla musöra på björkarna här…

Jag har en tråkhelg framför mig, Hasse jobbar på en mässa idag och imorgon.
Då återstår bara söndagen av helgen.

Loppan och jag får alltså roa oss själva bäst det går…
När pälsen är borta är plötsligt halsbandet så stort så hon kan trä det över huvudet, hihi

En tur runt sjön gick vi idag, ganska torrt och fint med tanke på vinterns stora snömängder.

Jag drömmer fortfarande om en liten sommarstuga vid en sjö…suck
Visst har vi det bra med vår husvagn, men stugdrömmen kan den inte skuffa undan ändå.
Varför nu världens två mest ohändiga människor skulle skaffa sig ett torp att sköta…haha

Såhär på våren är det ju många stugor till salu, sitter och tittar på nätet och önskar jag hade stålar…
Men nu är det inte så, och det är bara att finna sig i verkligheten!

Jag har i alla fall läst en rolig bok, “Älskade fritidshus” av Johan Tell.
Den vill jag varmt rekommendera, men såg att den var slut både på Bokia och på förlaget så enda chansen att få tag på den är nog på biblan.
Boken består av fakta och finurliga skildringar i bästa kåsör-anda.
När man nu som jag sitter där vid stugannonserna på nätet kan det ju vara bra att känna till vad texten i annonserna egentligen betyder!
Låt mig ge några exempel:

-“Möt solens gassande i den härliga grönskan” = Allt prat om den omkringliggande naturen är till för att leda bort intresset från ett fallfärdigt hus

-“Granne har servitut till brygga” = det kommer han att använda sig av, var så säker!

-” Beläget utan synliga grannar” = Huset ligger i en grop

-“Med en levande tavla av den skånska landsbygden som granne kan ni höra fåglarna sjunga och lugnet komma nära” = Mullrande skördetröskor, balbindare, betupptagningsmaskiner, potatisupptagningsmaskiner och gigantiska traktorer förekommer…

-“För den händige!” = tre plus i slöjdbetyg räcker inte!

-“Ett fritidshus utöver det vanliga” = ombyggd bensinmack i trevägskorsning

-“Med mycket atmosfär och charm” = oisolerat, lågt i tak, fukt och öppen spis som ryker in

Ja vad säger ni, det där med atmosfär och charm har jag allt sett i annonserna…
Ja vad gör ni nu i helgen go vänner, blir det stugan, husvagnen, trädgården hemma eller något helt annat?

Var ni än befinner er så önskar jag en skön helg!

0

Vårens godaste primör!

Herregud, vart tar dagarna vägen?
Nu ska jag ju blogga om söndagen, och det är redan onsdag!
Ja hur som haver, bättre sent än aldrig…
Vädret var skapligt med sol i söndags och då började det suga i skogsmulle-tarmen…

“Matte, jag behöver solbrillor, det gör ont i ögonen!”

Efter bara tio minuter i bilen är vi framme vid en av våra favoritplatser

Det gäller att gå på dom större stigarna, det är surt i markerna

Vilken frihetskänsla man får när man återerövrar marken som varit otillgänglig under en låång vinter!

Underbara tassemarker, till och med spångat så man kan ta sig fram!

Och plötsligt får jag syn på dem, på rad som ett pärlband, årets första murklor! Lyckan är total!

Murklorna var inte fler än att dom fick plats i medhavd bajspåse (!), sen tog vi en rökpaus på udden

Det här stället upptäckte vi i höstas och jag har planerat att göra årets baddebut här vid den fina sandstranden! När? Ja det tänker jag inte tala om, det får bli när jag anser att sommaren är här!

Åter hemma så förväller jag mina dyrgripar

Till murkelstuvningen gjorde jag en ugnsomelett, för en gångs skull enligt receptet, där man skulle vispa äggulor och -vitor var för sig. Resultatet blev en fluffig och porös omelett. Lite bräckt kassler och smörstekt sparris som tillbehör bidrog till en suveränt god söndagsmiddag !

0