Glädje och sorg

Att ha husdjur innebär till allra största delen glädje, men också sorg när ett älskat djur lämnar jordelivet.
För tre år sedan var det dags att ta farväl

av min första hund, vår underbara rottweiler Larissa.
Hon kom till oss som valp när jag som bäst behövde tröst och sällskap, jag led av utmattningssyndrom, bodde långt ute i skogen i en stuga, och maken jobb-pendlade till Stockholm.
Du kan säkert förstå vilket sällskap och glädje hunden skänkte mig, vi var verkligen “buddies”
Jag både somnade och vaknade varje morgon av en fuktig nos vid min hals…
Vi gick långa promenader, sen hem och vila, pga min sjukdom kunde jag varken läsa, lyssna på radio eller titta på teve, jag orkade absolut ingenting. Utom att gå och traska i skogen…
Larissa blev inte världens mest väluppfostrade hund, uppvuxen som hon var i en skogsmiljö och med en förstahundsmatte, men hon älskade allt och alla, både djur och människor, men främst av alla älskade hon mig.
Allt detta tänkte jag på imorse när jag låg i bassängen, lyssnade till lugn avslappnad musik och gjorde mina övningar.
Jag är så tacksam över dom tio åren vi fick tillsammans och som också innebar att jag inte kunde tänka mig ett fortsatt liv utan hund!
Och, på tal om det så fick jag ett glädjebesked igår

de små ulltussarna har fått nya hem! Alla valpar är tingade och ska i början av nästa vecka flytta till sina nya hussar och mattar. Här är dom ute och miljötränar vid skolan med Paulina.

utom Diino, för han ska få stanna hos dottern med familj! Här ligger han tryggt på Maxis svans, så vet man var man har honom, hihi (fotona har jag snott hos dottern)

Vi har ju haft en husvagnstur i tankarna kommande långhelg, men nu säger väderprognoserna att det ska regna vareviga dag!
Det är alldeles oacceptabelt, jag vet bara inte till vilken ombudsman jag ska ringa och framställa klagomål!
Vi längtar ut i naturen med djuren, men att sitta i en trång husvagn medan regnet vräker ner från morgon till kväll är ingen hit…
Den som lever får se, SMHI har haft fel förr!

0

11 Comments:

  1. Ja du hundar är underbara ,jag tycker synd om alla som inte gillar hundar
    Dessa få nog leva ett liv till för att upptäcka vad dom missat
    Men så vacker Larissa var
    Gulliga små knyten

  2. Ja, en hund längtar jag efter så jag blir galen ibland, är ju uppvuxen med hundar men det gåt ju inte att ha när man är borta så långa dagar som jag är.
    Larissa måste ha varit ett enormt stöd för Dej när Du hade det så tufft, tror hundar har gjort att många människor mår bättre och t.om blivit helt friska igen.
    Har oxå kollat väderprognoserna för helgen, ser illa ut både åt och norr så det kannske är lika bra att stanna i mitten, men jag skulle behöva dra iväg och koppla av lite.

    Vi håller tummarna för att SMHI har fel!

    Kramar!

    annette

  3. Visst är det sorgligt när älskade djur måste lämna oss. De blir ju som familjemedlemmar.
    Men vilken söt bild av Paulina och valparna! Om jag inte vore allergisk så skulle jag gärna ha skaffat mig en sån där lite tuss. ;-) Men jag har ju min Snoozen som följer mig nästan överallt. Idag när jag inte mådde så bra och la mig för att vila så kom han naturligtvis och gjorde mig sällskap och eftersom jag varit inne idag så har han varit inne han också utom då han varit ut för att göra sina behov. De är för härliga.
    Kan tänka mig att ni längtar efter Blinka nu.
    Ha det gött!
    Kram.

  4. Oj, är det redan tre år sen hon gick över regnbågsbron.
    Matte kan numer inte tänka sej ett liv utan hund.
    Meteorologer är opålitliga.
    Jag hade ju murkelkurs med SVT:s ena idag.
    Vad händer?
    Jo det hälsovådliga regnet börjar vräka ner fast hon härom dagen lovade vacker väder idag!

  5. Packa husvagnen och kom hit.
    Här är det plats. Inte trångt inne heller…
    Kaffe och nått att bita i finns med.
    Dörra är öppen vet du…

    Fina Larissa. Hon ser så snäll ut där hon ligger.

    Såg inne hos Saija att valparna ska lämna in adressändring nu.
    De är söta, men kan tänka mig att det ska bli skönt när gänget flyttar hemifrån.

    Nu sitter jag och väntar på gubben. Han fick ge sig iväg hastigt och lustigt. De behövde någon som kunde köra lite post till Oslo.Han var egentligen ledig idag då…

    Ska sätta en gröt till limpor igen. Fasiken vilket gott bröd…

    Hälsa Hasse när han kommer. Så hörs vi av.
    Kramis från en frössen nabokäringen…. :mrgreen:

  6. Oj du var verkligen illa ute med utmattningen. Jag har bekanta o släktingar som oxå drabbats och det är verkligen INGEN lek. Själv har jag oxå varit i närheten o känt av varningstecken, och med deras historia i bakhuvudet så jag försöker verkligen att PASSA mig.

    Hur känns det idag, känner du dig helt återställd, eller är din stresströskel fortfarande låg?

    Jag är uppvuxen med hund, tyvärr tyvärr är båda mina ungar jätteallergiska mot pälsdjur, fast värst är katt och häst.

    De är så vansinnigt söta Blinkas valpar, jag förstår att de inte var svårsålda.

    Och du visst har SMHI haft fel förut, jag håller tummarna för Er.

    Kram

    Kramen

  7. Ja jag vet precis ….vi är uppe på gården nu och här är saknaden efter Moffi ännu värre det gör så ont så jag går och sätter mig i bilen och skriker ibland…vad skönt att du får hem Blinka snart nu då….Va många fina böcker du läser

  8. Morning i Pörtet! Himlans fint foto på Larissa! Förstår om du saknar henne…jag går nog under när det är dags för Ditte…känns så just nu i allafall! Och ja, ofta får jag väcka henne-hon är en tiosovare!
    Härligt att du får hem Blinka, valparna är underbara! Måste vara svårt att låta bli att tinga en själv?!
    Fnissade åt Älskade Fritidshus….stämmer ganska bra in på Trönö!
    Kramen!
    Ragnvi

  9. Jag blir riktigt rörd av ditt inlägg eftersom vi snart står vid ett vägsjäl om hur vi ska göra med Jack som är 13 år.
    Vissa dagar så är han hur pigg som helst och då känns avlivning väldigt avlägset,medan han andra dagar inte alls verkar kry.
    Han är väldigt stel i lederna men så länge som vi märker att han inte har ont så får han gå här med oss.Men vi vet ju att det inte är så lång tid kvar för han nu.
    Jag skulle heller aldrig kunna tänka mig att leva utan hund.Fy,vad tomt det skulle bli.

  10. Så skönt att du snart ska få lilla Blinka hem igen, underbara bilder på henne och valparna ;-) .
    Underbar var också bilden på Larissa, kan tro att du saknar henne …
    SkKramar, doris

  11. Är det verkligen tre år sedan Larissa tog adjö??!

    Jag förstår att hon har varit din bästa vän och ett stöd och tröst då du mest behövde det – klart att du saknar din kompis. Men som du säger, ni fick tio fina år och med det bär du med en massa fina minnen.

    *kram*

Kommentera