Skilsmässo-pörte?

Skilsmässo-dike har man ju hört talas om, men kan det bli tal om skilsmässo-pörte imorgon?
Jag syftar förstås på hockeyfinalen mellan Finland och Sverige, ärkerivalerna.
Mitt humör ska vi inte prata om när det gäller hockey.
Jag skäms, men kan inte rå för det, därför är det mycket möjligt att jag avstår från att titta…
Sen får jag bita ihop och avfyra ett sockersött leende och säga Grattis till min gubbe,,,,i värsta fall!
Nu har vi ju kamperat ihop i över 18 år och genomlidit en och annan match så det ska nog gå bra denna gången också.

Ikväll däremot kan jag vara generös, jag tror jag blir lika glad vem av Sverige och Finland det går bra för!
Ingen av dem rår på att vinna, jag gillar de irländska “tandborstarna” skarpt liksom Frankrikes operakille, om han nu får till det ikväll.

Här hemma råder lugnet före stormen, vi donar i trädgården och ska ladda med pill av räkor ikväll.

Här pågår något spännande..

Blinka sitter knäppstilla och tittar på fåglar stora som hus

Plötsligt tycker fåglarna att vi blir för närgångna

“Jag kan flyga, jag kan flyga, jag kan ju inte flyga” men kul var det att jaga dem!

Trevlig fortsättning på helgen!

0

Tyst i luren..

Idag åkte maken iväg på turné till Stockholm och Enköping. Han har utbildningsdagar och kommer hem på lördag kväll.
I morse kollade han att jag hade batteri i mobilen, jag slarvar själv med det eftersom jag aldrig bär den med mig, och si, den var stendöd!
Inte en susning till liv ..och någon fast telefon har vi inte!

Lite isolerad kan man ju känna sig utan att kunna kommunicera med omvärlden..
Jag fick helt enkelt behålla Hasses mobil och han får försöka skaffa en ny under resans gång.

Nu kommer Blinka att vakta sin matte nogsamt, när husse är hemma slappnar hon av, men är han borta, i synnerhet över natten, då törs Blinka bara sova “hundsömn”
“Hundsömn” sov jag också inatt, vaknade av muller och dån då åskan gick. Välbehövlig urladdning kan man säga!

Det får också bli en välbehövlig paus i krattandet, nu pallar inte kroppen mer. Titta va mycket skräp, alla tre högar med torra kvistar kommer från busken i mitten!

Inte lär jag hinna känna mig ensam bland alla djuren, jag har ju både de tama och nu fåglarna som simmar i ån.

Avslutar med en tänkvärd dikt som var införd i vår lokaltidning härom sistens

Man har uttryckt bekymmer för hur det ska bli
för äldre som räds teknikhysteri
och väljer att leva på gammaldags sätt
helt utan intresse för internet
För somliga människor kan det nog vara
en invecklad utveckling,
kan man befara
men tvekar du är du en hopplös person,
ett hinder för framsteg och evolution.

I framtidens värld styrs vårt liv av datorn,
från barndomens gåstol och fram till rollatorn.
Vår glädje i livet och höjden av lycka
det är att i ensamhet sitta och trycka
Då offrar vi gärna den mänskliga värmen
för lyckan att kunna få umgås på skärmen.
När datortekniken fulländats till slut,
behöver du inte ens längre gå ut!

Fint skrivet av Malte Enmalm, men det går ju faktiskt att kombinera de båda världarna på ett lyckat sätt.

Jaha, hör ni gott folk, ikväll gäller det för Saade! Finland gick till final, bara Sverige kvar nu, men hur i friden misslyckades Norge så kapitalt? Jag måste säga att hon var sämre live än på videon men ändå tillhörde hon ju klart de tio bästa!
Det är nog bara att tuta och köra, går det så går det!

0

Jag har läst..

Oryx och Crake av Margaret Atwood

Huvudpersonen och berättaren i boken kallar sig Snöman.
I romanens inledning sover han i ett träd, insvept i ett lakan. Han sörjer sin älskade Oryx och sin bäste vän Crake. Långsamt kommer han att dö av svält.
Mat och andra förnödenheter försöker han hitta i ett ödelagt område där insekterna förökar sig snabbt, och där nassonger och varjundar härjar i plebsområdena där vanliga människor en gång levde och i de skyddade reservat där eliten höll till. När han försöker få en överblick över det som hänt, tvingas han gå decennier bakåt i tiden. Hur kunde allt falla samman så snabbt?
Han söker svaren på sina frågor i den dubbla resa han gör, till sitt eget förflutna och till Crakes högteknologiska bubbelkupol, där han skapade sitt fantastiska men också ödesdigra Paradice Project som hela världen skulle komma att beklaga.

Med sitt fantastiska språk, med sitt skarpa intellekt och sin svarta humor leder Atwood läsaren in i en värld som är allt annat än hjältemodig, en bisarr men helt trovärdig värld befolkat av gestalter som fortsätter leva i läsarens huvud långt efter att man lagt ifrån sig boken.

Puh, ja det sista meningen kan jag gott instämma i, det kommer att dröja innan innehållet i denna roman sjunker undan och förbleknar.
Därmed inte sagt att jag gillade vad jag läste, tvärtom!

Jag lärde mig ett nytt ord, “dystopi”, som betyder “negativ samhällsvision”, ett inhumant framtida samhälle.
Detta handlar boken om, och det som är skrämmande är att det går att dra alldeles för många paralleller till vår egen tid. Och som den här boken slutar vill vi inte att världen ska sluta!
Man drabbas här av en ekologisk och vetenskaplig katastrof när man förädlar och korsar växter och djur. Ingenting är omöjligt, allt går att åstadkomma på konstlad väg.
Och självklart hittar man då på en ny ras, crakerianer, som är hårlösa rynkfria gräsätare som saknar mänskliga drag som t.ex svartsjuka och humor. Med andra ord är de som talande husdjur utan andra ambitioner än liknöjdhet.
Jag blir väldigt illa berörd av denna historia, och det kanske är meningen.
Jag har läst många böcker av Atwood tidigare, men det var några år sedan. Min erfarenhet är att vissa av hennes alster gillar jag skarpt medan jag inte alls tycker om en del av böckerna hon skrivit.
Jag har tittat lite på vilka recensioner denna roman har fått och de är högst varierade. Antingen ger man boken ett toppbetyg eller så dissar man den helt.
Jag lägger mig lite mitt emellan, ** men inte mer, ändå måste jag erkänna att jag småningom kommer att läsa fortsättningen som hon skrivit i en bok som heter “Syndaflodens år”

Tempelbranden av Catharina Ingelman Sundberg

Ljudet av annalkande ryttare bryter tystnaden. Det är mitt i höstblotet och folket på den lilla gården anar inte vad som väntar. Tiderna är oroliga och mitt under festligheterna rider främmande män in på tunet med order om att omvända hedningarna till den nya läran. Den nye guden dyrkas redan i Sigtuna, Täby och Vallentuna, och nu ska även folket i trakterna kring Uppsala omvändas.
Åsa blir ensamt vittne till vad som sker denna natt. Långt senare kommer minnesbilderna tillbaka till henne och hon ställs inför ett ödesdigert val. Samtidigt närmar sig slutstriden mellan det gamla och det nya.

Jag läser ofta historiska romaner. Bäst tycker jag om att läsa böcker som handlar om hur “vanligt” folk hade det, och Catharina Ingelman Sundberg är en av de bästa författarna i genren vad gäller att beskriva historiska fakta.
Tidsepoken vi här får uppleva är inte så vanligt förekommande. 1000-talet innebar att Sveaväldet skulle kristnas till varje pris. Det var den katolska kyrkan och påven i Rom som bestämde hur detta skulle gå till. För kvinnan innebar detta enbart försämringar i hennes livsvillkor. Hon kunde inte längre begära skilsmässa, hon kunde mista öron och näsa eller till och med sitt liv om hon varit otrogen. Oäkta barn fick inte längre ärva och den kvinna som fick oäkta barn stöttes ut ur samhället.
Mycket intressant läsning, även om jag kan säga att själva berättelsen om Åsa är ganska förutsägbar.
Mitt betyg **

Priset man betalar av Lionel Shriver

Shep Knacker har en plan som han har arbetat i många år för att kunna förverkliga. Han har skrapat ihop en liten förmögenhet för att kunna lämna det dyra USA, slå sig ner någonstans där han kan leva billigt och klara sig på sina sparpengar resten av livet. Ingen stress, inga bilköer, inga sömnlösa nätter, inget snöslask.
Ändå blir det aldrig av. Hans fru Glynis hittar alltid något som är fel på de ställen de besöker.
Till slut bestämmer han sig för att det är dags – med eller utan henne. Han köper biljetter till en ö utanför Zanzibar och kontronterar Glynis med sitt beslut.
Då kommer chocken. Hon berättar att hon har en ovanlig och livshotande form av cancer.
Shep inser att hon inte kan resa till Afrika, men att han inte heller kan lämna henne. Utan hans jobb har hon ingen sjukförsäkring och kan inte få den vård hon behöver.
Snart visar det sig emellertid att inte heller hans sjukförsäkring är nog. Den täcker inte den behandling hennes läkare menar är hennes enda möjlighet. Och hur ska Shep kunna vägra att använda de pengar han faktiskt har för att försöka rädda sin fru, köpa henne några dagar till?

Jaha ja, det lät ju som en intressant förveckling eller hur?
Jag har inte läst något av författaren tidigare men har förstått att hon skrivit tre mycket omskrivna och populära böcker. De som läst alla hennes böcker tycker denna nya är den sämsta.
För mig var det en upplevelse att försöka hitta rätt i hennes sätt att skriva. Hon har osympatiska egoistiska huvudpersoner som framför svidande kritik i sin ilska över det amerikanske sjukförsäkringssystemet och även skattesystemet. Dessa monologer blir i längden jobbiga att läsa, dom tar helt enkelt aldrig slut.
Däremot finns mycket som är intressant och bra och framför allt tänkvärt, alla livets stora och svåra frågor väller upp förr eller senare i handlingen. Ett kroniskt sjukt barn, en cancersjuk fru, en åldrande far på vårdhem, en bästa vän som mår dåligt, alla dessa karaktärer tar plats i boken. Ibland kan det kännas karikatyraktigt men ibland också mycket äkta och obehagligt.
Jag känner mig tveksam till att betygsätta boken eftersom jag delvis gillade den skarpt men delvis tröttnade totalt på vissa babbliga avsnitt där författaren spyr galla över orättvisorna i USA.
Det får bli *** och vid senare tillfälle kanske jag ger mig i kast med någon av hennes andra alster.

Underbarn av Roy Jacobsen

Det är Berlinmurens, president Kennedys och Jurij Gagarins tid.
Finn bor ensam med sin mamma i höghusen på Årvoll i Oslo. Livet är omtumlande, tryggt och betongsocialdemokratiskt.
Finn är skötsam och noga med att följa alla reler, men hos modern, som alltid stått för trygghet och balans, börjar han en dag se tecken på svaghet. Det är som om allt inte är under kontroll.
Så en dag kliver Finns halvsyster Linda av bussen och bär på en liten ljusblå väska – och plötsligt är ingenting längre som det har varit.

Plus för många igenkännande faktorer från sextiotalet! Livet i en förort, hemmamammor kontra yrkesarbetande mammor, frånskilda mammor, frånvarande pappor, tv-apparater osv.
Finn är tio år gammal men i många stycken verkar han vara uråldrig, mer än vuxen, klokare och mer erfaren.
Modern ruvar på mörka hemligheter, o de är så hemliga att jag inte ens när boken är slut är säker på om jag uppfattat allt rätt för ingenting blir uttalat utan bara anspelat.
Fick inget riktigt läsflyt även om boken fått bra kritik, men så är det ofta med mig och böcker…jag och kritikerna är inte alltid överens.
Mitt betyg blir **

0

Och plötsligt är det sommar!

Det är inte första gången, knappast heller sista, som sommaren plötsligt slår ut i full blom på bara ett kick!
Vilken helg vi har haft, och kanonvädret fortsätter även idag.

Hela familjen har tillbringat dagarna ute på tomten, Hasse och jag sitter som Ferdinand under korkeken (?) och..sniffar på blommor, njae, finns inte så många än, men ölen smakade gott!

Torsten sitter högt uppe i trädet och spanar ner på oss

medan Astrid väljer att ligga lågt, dvs. under en buske som ger skön svalka

Ett av otaliga tomtprojekt består i att frilägga plattorna vi hittade mitt i spenaten så vi kan ställa utemöblerna här

Grillat har vi förstås gjort, lammstek blev det denna kväll. Kan tipsa om en underbart god dressing till lammet:
Grovhacka en schalottenlök och en vitlöksklyfta. Kör i mixer tillsammans med ½ dl kapris, 1 msk sardellpasta (eller en liten burk anjovis), 2 äggulor, 2 tsk vinäger, 1 msk pressad citron, 1 tsk worcestersås och lite persilja några varv. Tillsätt 1½ god kallpressad rapsolja (eller olivolja) lite i taget tills allt är blandat., Låt stå kallt minst ett par timmar.

Två charmiga kompisar som väntar på manna från himlen eller kanske en bit lammstek…
Ha en kanonvecka alla glada människor, själv längtar jag efter en riktig rotblöta så murklorna växer till sig!

0