Det inträffar alldeles för sällan, det var ett år sedan sist! Bonusdöttrar på besök i Dalaskogarna En rolig helg som tog slut alldeles för fort tyckte alla utom Astrid och Torsten! De har tillbringat helgen utomhus, ibland sittande i ett träd ibland liggande under en buske… Javisst, Aston älskar att jaga katter… För er som är oroliga kan jag meddela att dom små missarna kom hem så snart den främmande bilen försvunnit från gården. Nu har de ätit ikapp tre dagars fasta, även om jag är ganska säker på att de försett sig ur naturens skafferi!

Som så många gånger förr kommer Hasse hem med Blinka från promenaden och säger att katterna blivit kvar i motionsspåret i skogen.. Dom envisas med att följa med men sedan hittar dom något intressant och kommer på efterkälken. Dom kommer inte hem oavsett hur lång tid som går, dom stannar snällt och väntar på att bli hämtade! Så efter några timmar tycker jag att det är dags. Blinka hälsar fint på sin bästa kompis som högljutt klagar över att ha blivit kvarlämnad alldeles ensam i stora skogen Nu går vi hemåt! Men…vänta på mig! vrålar Astrid… Trafikvett är något de här sötnosarna saknar helt. Jag får ofta ställa mig mitt…

Så har första helgen i juli varit och farit Vädret har varierat.. ..mellan badväder ..och dimma Hasse har blivit duktig på att grilla hela köttbitar i indirekt värme under lock. Med hjälp av stektermometer blir köttet saftigt och himla mört. Denna entrecote fick först simma i smokey hickory-marinad några timmar. Den här lilla pälsklingen är aldrig långt borta när det vankas grillmat! ..medan det finns dom som högaktningsfullt struntar i sånt och tar igen sig på farstubron istället. Astrid har varit i höglöp hela förra veckan och hon åmar sig och kråmar sig vällustigt ute på grusvägen så jag gamla människan rodnar.. Vi åker runt och rekar efter bra svampskogar…