Pumpasoppa med kokos

Vad är godare att äta när kvicksilvret dallrar kring tjugo kalla grader än en mustig och varm soppa?

Jag hade handlat en butternutpumpa som jag har förstått inte alla känner till så bra. Därför puffar jag gärna för en jättegod grönsak som också passar att rosta i ugnen.

Den ser ju inte så rolig ut där den ligger i grönsaksdisken, men när du väl skär i den kommer det fram ett vackert orangefärgat fruktkött och en frögömma.
Ta gärna hand om fröna, rengör, torka med hushållspapper och torrosta i panna.

När du skalat pumpan bitar du den, mängd ca 500g. hackar en gul lök, 1 vitlöksklyfta och fräser i en rejäl smörklick. Späd med 4 dl hönsbuljong och sjud ca 20 minuter tills pumpan är mjuk. Då mixar du soppan, rör ner en burk kokosmjölk och kryddar med ingefära, sambal oelek, salt, peppar och saft från en halv citron. Smaka av, börja med lite kryddor o öka på tills du tycker det är lagom. Ge ett hastigt uppkok och tadaa soppan är klar!

Garnera gärna med rostade pumpakärnor.
En lenare mjukare fylligare soppa får man leta efter, mums!

1

Tvättdag…

Allt förberett, dra-maten fullastad, det är tvättdag idag

Oh så tjusig himlen är, men säger man inte: “Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slask i hatt” ?

Medan Blinka gör sina morgonrutiner: rulla runt i snön, gå och nosa, hitta lämpligt ställe, sköta toaletten, så tittar jag på termometern -22!!!!

“Lägg undan kameran och släpp in mig då!”
Blinka har upptäckt att det är isande kallt, och hoppar på tre tassar…

Jag öppnar dörren, Torsten tittar ut och vänder på en femöring, det finns ju kattlåda…
Men fåglarna måste matas, stackare…

Och matte har förstånd nog att inse att tvätten får vänta till en annan, något varmare dag…

0

Jag har läst..

Moll Bokomslag Moll
Elisabeth Rynell
roman
Albert Bonniers förlag
2017
191

Kvinnor har vandrat i Elisabeth Rynells romaner förut, ofta i förfluten tid. Men Moll lever i ett samtida, kanske framtida Sverige, där onödiga människor utlokaliseras från huvudstaden.
Under busstransporten norrut lyckas hon fly ut i skogen, rakt ut i ingenstans. Landskapet tar emot henne, och hon finner en övergiven väg där hon börjar den vandring som kanske ska föra henne till något.

Utdrag ur boken:
"Men ensamheten stod tät som ett pålverk kring mig, jag kunde inte häva mig över, jag var med ens ett mycket litet skrämt djur i en stor och hotfull värld. När jag försökte nynna och låta lite blev jag också rädd för min egen röst. "

"Livet är en gåta. Eller rättare sagt, livet är fullständigt obegripligt. Ibland har jag vaknat om morgonen sprattlande i en isvak och försökt få fäste, hitta en kant, någonting att greppa kring, att ta spjärn mot för att häva mig upp."

Tänk att jag dras till dessa molltoner i böckernas värld. Till ensamhet, till människor som är unika och annorlunda. Som går sin egen väg.
Här är huvudpersonen en kärv fåordig kvinna som jag lätt lärde mig tycka om. Hon säger som det är om livet, inga överdrifter, inga märkvärdigheter, men ändå protesterar hon mot tingens ordning, på sitt eget lilla vis. Och finner att det finns flera som hon, som har valt ett annat liv. När nu livsbetingelserna är sådana att alla dras över en kam och tillför du inget till samhället har du heller inget existensberättigande.
Men, hon reder sig, Moll, ända in i kaklet!
Är du melankolisk, läs den!

0

Veckans rubrik: ansvar

Ansvar

Det har grott i mig, länge nu, jag tror det började när “min” skog höggs ner.
Av min lilla fina svampskog återstod bara ett kalhygge.
Ingen rolig syn att gå promenader i.

Sen dök det upp fler och fler andra saker…
Och nu när vintern har lagt sin lov omkring nejderna med massor av härlig snö, nu var det dags för ett ansvarsfullt beslut!

Dags att inse att jag inte blir yngre, att det är tungt att gå flera kilometer för att få hem mat som ska bäras i ryggsäck eller i kärra.
-Att det inte är varken kul eller billigt att behöva släpa tvätten till tvättstugan en kilometer varje gång
-Att det tar tjugo minuter att gå till närmaste busshållplats
-Att det tar lika lång tid att gå hem från bussen på kvällen när det är mörkt som i en säck, utan pannlampa är du chanslös

Jag bor jättefint och vackert, men plötsligt räcker det inte längre.
Det är inget dramatiskt, och går att åtgärda rätt enkelt.

Även om jag inte fick som jag ville, jag hade siktet inställt på en seniorbostad i byn, en lägenhet som passat mig perfekt.
Jag föll för åldersstrecket, utan att man någonstans nämnt en åldersgräns så var det plötsligt oåterkalleligt bindande. Att jag skulle varit 65 år fyllda

Kanske borde jag känna mig smickrad, att vara för ung är det inte så ofta man anses längre..

Men, det fanns andra alternativ.
Nu ser jag fram emot:
ett boende närmare busshållplats, affär, bibliotek, loppis, ja precis allt.
Jag vill göra det enkelt för mig.
Jag vill ha lite variation på mina promenader, inte bara behöva välja mellan kalhygget eller affären..

Här kommer äntligen veckans rubrik-ord ansvar in i bilden
För när man bestämmer var man vill bo är det inte bara ens egna önskemål som styr, utan hela familjens!
Numera har jag en mycket liten familj,
men jag har faktiskt inneboende, en hund och två katter, de och jag tillsammans bildar vår kärnfamilj!

Det är mitt ansvar att de också får de bästa förutsättningarna till ett bra liv.
När jag tidigare bodde med exet i hyreshus tyckte jag inte det var en bra lösning för katterna som ville ut varje dag.
Ett himla rännande i trapphuset för att öppna ytterdörren, och när någon granne gick in eller ut så passade katterna på att smita in eller ut och blev kvar i trapphuset.
Så ville jag inte ha det.
Blinka skulle också få det bra, nära till många fina promenadvägar…

Jag har hittat en bra lösning!

Inte ser det mycket ut för världen, en liten ljusblå skokartong…

Två skokartonger bredvid varandra, med varsin entré, och baksida med uteplats
Lite svårt att föreställa sig det just nu bland rekordmängder av snö

Ja här ska vi bo, om tre månader..i en liten tvåa, med plats för tvättmaskin, med en halv kilometer till affären, trehundra meter till sjön, ja det blir nog bra
Jag har tagit hänsyn både till mina egna önskemål och djurens bästa.
Det kallas att ta ansvar

Andra deltagare i temat Veckans rubrik är

Karin på Åland
Englundskan
Karin i Stockholm
Anna
Ulla
Musikanta
Anki som valt rubriker i december
Matfreaket
olgakatt

0