Djurombudsmannen

Här sitter Torsten och sover….ja, han slumrade faktiskt till, det såg jag minsann, trots att han låtsas hålla koll på världen utanför fönstret.

Nu kanske ni tror att mina djur går med benen i kors under OS för att jag inte har tid att rasta dem!

Så pyttsan heller, hela familjen är ute på promenader mellan skidloppen..

Jag vet inte vad som tog åt katterna som bägge skulle upp i djupsnön istället för att hålla sig på plogad väg, ja, man kanske måste testa.

Ordningsamma Blinka försöker hålla ihop flocken men det är inte lätt!

-Nä nu får jag gå och hämta kattskrället!!

..som får en tillsägelse att hålla sig på vägen..

Högre upp längs vägen har inte plogen varit lika flitig..

och jag har ingen lust att gå där i möljan så vi vänder om

Men nu verkar hela flocken totalt bortkollrade igen, hallå, vi ska gå hemåt marsch!

-Men varför drar ni benen efter er?

Men vem är det som kommer springande i hundra knyck för att möta oss!

Vilken tur, granntjejen har godispåsen med sig, mums filibabba!

Ja som ni ser så behöver ingen anmälan till djurombudsmannen göras om vanvård, inte än i alla fall!
Nattens begivenhet, storslalom tjejer, klockan två och klockan fem får någon annan hålla koll på, tanten är gammal och trött och måste välja sina vaknätter..

0

GemsWeekly v.6

STOR

Stora raukar på Öland

Men just idag vill jag nog helst lyfta fram dem som idag har gjort en stor bedrift

Grattis Charlotte till guldet!

Grattis Krista till bronset!

Det största en idrottare kan vara med om är att delta i OS
Ännu större är om man lyckas knipa en medalj
och allra störst är förstås om man lyckas vinna den ädlaste valören, guld!

Flera som deltar i foto-utmaningen :

0

Drabbad av OS-frossan!

Av födsel och ohejdad vana är och har jag alltid varit sportintresserad.
Vintersporterna har varit favoriter även om jag aldrig tävlat själv, men visst har man tagit ett och annat skridskoskär och även stakat sig fram i längdspåren.

Citius, altius, fortius heter olympiska mottot, det betyder : snabbare, högre, starkare

Nå, om det mottot kan vi diskutera, med många nya bedömningssporter som intagit scenen är nog inte just de orden de mest relevanta.
Det är däremot själva OS-andan, som säger att deltagare från alla länder ska kunna vara med.

Idag smygstartade OS med curling och med kval i backhoppning, och kan ni tänka er att finska veteranen Ahonen är med i finalen i sitt fjärde olympiska spel…

Det är ju så mycket som ska klaffa för dessa idrottsutövare, tänk bara själv att satsa allt man har i form av kraft och energi under minst fyra långa år på att bli tillräckligt bra för att ha i ett OS att göra, och så drabbas du av ett magvirus eller stukar foten vid träning tre dagar innan ditt livs största tävling.

Även om våra svenska deltagare skulle komma hem utan en endaste medalj så tycker jag att de har gjort en prestation!
Det där tog på att medge, har fått jobba många långa år på tesen “Det viktiga är inte att vinna utan att delta” men så här på gamla dar börjar det faktiskt vara ett uttryck jag kan skriva under på, för världen går inte under även om man inte vinner. Upplevelsen och erfarenheten från spelen är något man bär med sig resten av sitt liv.

Tyvärr har ju även årets spel kantats av spekulationer och dopningsmisstankar. Ryssland får inte ens delta, utom några få som på undantag medgetts delta under neutral flagg.
Det diskuteras om höga blodvärden som inte är naturliga, om astmamedicineringar med hästdoser osv.
Så trist läsning, jag kan garantera att många viftar bort hela tävlingarna i tron att ändå ingen har rent mjöl i påsen.

Men vad ska vi göra? Sluta idrotta och tävla? Tillåta alla dopningsmedel som i längden kan ta livet av folk? Hur får man till rättvisa när inte ens träningsförhållanden eller andra förutsättningar för deltagarna ens från början är lika.

Men jag vill ändå tro att idrotten förenar! Här ser ni Madagaskars första kvinnliga deltagare i vinter-OS någonsin!

Jag tänker se så mycket jag orkar och hinner, dygnsrytmen kommer att bli märklig och jag kommer förmodligen att vandra omkring på byn som en zombie i två veckor…
Första stora utmaningen blir natten mot måndag när tjejerna ska åka storslalom klockan två miss i nassen.. Det krävs nog ett bra förstaåk för de svenska tjejerna för att jag ska sitta uppe till andra åket klockan fem…

Tjingeling, jag kan nog inte hålla mig borta från bloggvärlden ändå utan dyker upp som gumman ur lådan när andan faller på…

0

Vad gjorde jag vintern 2008?

Nämen titta, samma tjocka tant o samma lilla hund!!! Plus basseten Loppan som inte finns längre…
Inte så mycket som förändrats på tio år, jo boplats förstås, tänker inte räkna efter hur många flyttar dessa tio år inneburit, men så här i efterhand är det inte så väsentligt..

Bland det roligaste med att ha en blogg är tvivelsutan dessa minnesbilder från förr som poppar upp med jämna mellanrum.
Jag kan alltså välja att se vad jag skrev just denna dag ifjol, för två år sen osv. ända tills för 11 år sedan!
Som att bläddra i minnenas album!

Och som synes har inte motionsformen ändrat sig ett dugg, vinter, sparkföre, finnkäringen i sitt esse!
Tillbaks till år 2018

Följ med på ett litet motionspass vettja!

Vi följer skoterleden i skogen förstås

fast någon motor mer än egen kraft har vi inte, spark-hunden och jag..

Vackert som i en Bauer-skog, men också tungt att gå på det mjuka underlaget

När jag blir för flåsig så stannar jag….för att fota förstås…men samtidigt också för att hämta andan!

Idag blir det ingen långtur, vi vänder när vi nått den vackra öppna gläntan

Samma vackra vyer fast tvärtom, inte tokigt alls.
Sen är vi rätt nöjda med dagen, både matte och hund.

Tittut, Blinka kilar genom de smala uppskottade stigarna på gården.

Nä, trots att jag muttrade över kölden igår, så vill jag inte byta detta mot medelhavsvärme! Vill du?

0