Djurens värsta dag på året är här igen… Det är inte bara våra husdjur som lider, jag kan inte tro annat än att skogens vilda djur är lika rädda dom när det tjuter på himlen. Som ansvarsfull djurägare har jag alltid valt att fokusera på att djuren mår så bra som möjligt, dvs. jag tillbringar nyårsaftonen hemma och låtsas som om det är som vilken kväll som helst. Då känner sig djuren tryggare. Vår första hund, rottisen Larissa, blev rädd för raketerna men det kunde hon ju inte visa, så hon stod och skällde på dem istället… Loppan, vår basset, blev alldeles förstörd, och hon blev inte hund igen förrän…

Jag blev så glad när dottern meddelade att de skulle hinna kvista förbi och hälsa på mig på juldagen. Sen kunde jag inte låta bli att undra varför de hade så bråttom, dom skulle komma hit redan efter klockan tio på morgonen… Min fråga fick bara ett kryptiskt svar att det handlade om deras logistik… Så jag kravlade mig ur bingen vid nio och hann med ett par koppar kaffe innan jag hörde bilen köra upp vid huset.. Och vem kliver ut först om inte världens bästa Vanessa!!!!! Lite sömndrucken för hon hade sovit i bilen, men springer ändå fram och ger mig en bamsekram! Det har gått ett halvår…