Jag borde ju ha varit förberedd… Närmar mig försiktigt det fasliga dånet…ljudet som fått all fågelsång att tystna, småfåglarna har flytt och kommer inte fram till fågelbordet medan oväsendet pågår Snart får jag syn på ett ljus skymta i den svaga dagern Där är ju det skoningslösa åbäket som gör plockepinn av hela skogen! Jag har hört den tugga sig igenom träden senaste dagarna och redan tidigt i höstas såg jag markeringarna så jag visste att det skulle fällas skog här precis nästgårds, men ändå! Traskar bedrövad längs Tyforsleden, nu är det inte mycket annat än kalhyggen för cykelturisterna att beundra nästa sommar… Skogsmaskinföraren tyckte däremot att utsikten var jättefin…

Här sitter vi och har det bra! Jag tiggde till mig goda hembakta lussebullar av matlagningskursen till vårt avslutningsfika, och de hade strykande åtgång! Paula pratar ”med hela kroppen” som vanligt..alla ska lära sig att säga ”omelett” Attans! Jag har visst glömt ordet ”linslus” 😆 Kursens lilla maskot med sin vackra mamma. Nu är det då färdigt för i år, 40 lektioner senare har eleverna lärt sig en hel del, men också förstått att svenskan är ett ganska svårt språk att lära sig. Nu tar jag jullov och så får vi se vad som händer nästa år, vad vi får för anslag för mera svensk-undervisning, behovet är ju gränslöst.. Titta…

Om jag inte minns helt fel så är det vintersolstånd den 21 december? Då finns det äntligen hopp om att det vänder… Det här fotot är taget kl. 13.30 Detta är taget kl 15.58 Bägge fotona är från idag när jag var ute med Blinka, jag vill ju helst hinna med två längre promenader, men eftersom jag är en sömntuta på mornarna så hinner jag inte! Jag har alltid skrutit över att jag inte är särskilt väderkänslig, med rätt kläder klarar man alla väderformer, men vad göra åt mörkret? Reflexer och pannlampor håller inte mörkerdeppen borta…det har gått så långt att jag snart har tänt i pörtet dygnet runt för…

Nu ser inte min spark lika malplacerad ut längre, jag slipper ställa tillbaks den i källarförrådet, även om det kanske dröjer innan det går att susa fram på den… Igår när jag var på väg till loppis var det ännu barmark och plötsligt tyckte jag mig skymta en vit prick bland buskarna.. Jag stannade upp och började plocka fram kameran ur ryggsäcken och tänkte att den lär jag inte hinna få fram innan de skygga små springer iväg Kanske var det åsynen av Blinka som gjorde att de valde att stå blickstilla och låta sig förevigas! Idag var en efterlängtad dag helt reserverad från morgon till kväll med aktiviteter….på teve!…