Årets kortaste dag känns som årets längsta eftersom ljuset saknas så kapitalt och ändå är klockan så lite…eller mycket… Vintersolståndet infaller inatt kl.00.03 Nu var jag påläst va! 😀 Det infaller då jordaxeln lutar så långt bort från solen som möjligt, och det sker alltså just nu.. ”Hörru hunden, där kan du inte ligga och slagga, snart är det åter mörkt!” Ja ut kom vi, och det ser onekligen ut som om Blinka gjort en vurpa i halkan och kraschlandat men så är det förstås inte., 😉 Nej, hon vinterbadar, rullar sig runt runt och passar på att äta så mycket is hon bara kan få loss, det knastrar mellan…

Tänk vilken fantastisk tillvaro jag ändå har som kan ta tillvara på minsta solstråle när den väl behagar att visa sig! Att tanka D-vitamin närhelst det är möjligt är ju inte alla förunnat, igår då solen sken var jag ute över två timmar, nästan lika länge som dagsljuset räcker.. 😡 Jag ser sällan Blinka så glad som när sparken kommer fram för då får hon riktigt sträcka ut stegen och springa av hjärtats lust Själv fick jag mig ett styrkepass när det visade sig att det inte var sparkföre på byn…jag fick bära upp sparken för ”tvättstugebacken” och den är dryg kan jag lova! Men utsikten är det inget fel…

Ja inte till förra året, för då hade vi exakt samma väder som nu, men till igår, då det var vitt och glatt i spåret Tänk, jag hann med en premiärtur med sparken innan värmen och regnet tog över… Blinka är tokig av lycka när hon ser mig ta fram sparken, hon krumbuktar sig och rullar runt i snön som en liten vettvilling innan vi kommer iväg.. Utan att ta ett sparktag kan man från min gård susa nerför kullen i flera hundra meter, fast det vågade jag inte göra igår, då hade jag väl stått på näsan, och blir farten för hög tycker jag ganska synd om min lilla…

Det skulle bli svettigt idag, det såg jag redan i morse! Ojoj, här ska åkas på längden och tvären, med och utan gevär… Med halvt facit i hand så har det inte gått så tokigt, Sara Hector tog sin första pallplats någonsin och Mäksy (Kaisa Mäkäräinen) vann skidskytteloppet… Igår fick jag en liten Candie på besök, hon får vara här medan husse är i Stockholm och roar sig på firmans julfest. Som synes är det tur man har ett par fåtöljer att trycka ner rumpan i för de små fyrfota vännerna lyckas snabbt fylla ut hela soffan! Det är ju tur man har en stor tomt att släppa ut kissnödiga…