Månad: februari 2017

Känner ni till uttrycket “extempore” ?
Det är lite av essensen i mitt liv, improviserat och oförberett…

Det är därför jag ibland glömmer mobilen eller kameran eller stavar eller ryggsäck, även fast jag försöker förbereda mig…
Men, sen får jag små egna infall, bara sådär extempore…

som igår..

..för visst blir man lite exalterad när solen skiner och snön gnistrar…

Jag skulle ju bara traska en kort bit upp till fd. finnbastun, men så såg jag skoterspåret..

..och plötsligt var jag på väg upp mot “klinten”…driven av en nyfikenhet om hur mycket skog man avverkat högre upp..
Till och med gamla fabrikspipan ser vacker ut i finvädret

Till min glädje hade man lämnat några gamla trotjänare kvar på sin rot..

Kondisen är inte på topp och nu saknade jag mina stavar när det bara bar uppför… men man kan ju låtsas stanna och beundra utsikten och passa på att hämta andan..

Nu är vi strax uppe på platån, min fjäril har alltid bråttom!

“Jamen kommer du nån gång matte, jag har ju väntat jättelänge..”

utsikten här uppifrån är lika magnifik oavsett årstid..

..men på nervägen slog jag en vurpa ändå, ser ni mitt “lilla” rumpavtryck?
Fick för mig att där rådjuren gått där kan också en tjock tant ta sig fram…men icke, höger fot sjönk ner genom snön..

och jag är glad att jag slapp bli fotad medan jag kravlade mig upp, i bara långkalsongerna..
Medan jag håller på så inser jag att det inte blir några fler promenader upp innan snön smält undan för rätt vad det är bär inte skaren längre och det vore ju pinsamt att behöva påkalla räddningstjänstens uppmärksamhet..

precis så här känner jag mig, gammal, grå men med patina…jag behöver också lite kulturmiljöhänsyn…

snipp snapp, där får promenaden ta slut, med ett par söta stubbar iklädda vita mössor, tack för idag!

Godmorgon världen!
Solen kommer nätt och jämnt över grantopparna, och jag är uppe med tuppen!
Hur kan det komma sig, jag som är en segpropp som inte kommer ur bingen före nio…
Jo det var så att jag vaknade av marcherande elefanter!
Ja dom lät i alla fall så, jag lovar!
Vägg i vägg med mig har det flyttat in (tillfälligt) en sportlovsfirande familj med trenne livliga barn…
Say no more…
Jag tror dom kutade omkring med pjäxor på fötterna i morse, för det dånade genom väggen…
Skåne står väl först på tur och jag kan tänka mig glädjen att komma hit upp och hitta ren vit snö, inte så himla mycket men ändå tillräckligt för att åka pulka och bygga snögubbar på gården förutom all skidåkning i backen..

Fantastiskt väder har vi haft, och fåglarna har kvittrat i näbben på varandra hela långa dagen..

På vissa håll ser det ut som rena vårfloden..

Jag valde bort sparken fast det är vitt och fint underlag, för det är såpass moddigt att man sjunker genom det översta lagret på skoterleden.

Men vad gör det då jag har världens sötaste hundrumpa i blickfånget?

Varsågoda, idag bjuder jag på en selfie! Alltid lika kul att bli lång och smal på kort…

På eftermiddagen blev det en promenix längs kalhyggena, försöker fokusera på bergen långt i fjärran, men blicken fastnar förstås på timmerhögarna..
Har hört rykten om att vi ska få lövskog häruppe på kullen, så man har lämnat några tunna björkslanor på hyggena…
jaja, det blir säkert vackert vid lövsprickningen….(säger hon inte ett dugg ironiskt)

Kanske skulle jag berättat om äventyret i helgen när jag bytte mobil till mitt livs första AJFOUN, det behövdes hjälp av en hel drös med karlar, dels av honom jag köpte mobilen av som hade vänligheten att hjälpa mig igång och sen av exet som fortsatte assisterandet hemmavid..
Hur som, även om det är mycket nytt att lära så kan jag säga att känslan är en helt annan än jag någon gång haft för min android, för den har bara krånglat från dag ett och det var flera år sedan!
Sen får jag skylla mig själv att jag inte har så bråttom att lära mig alla funktioner, jag tar det lite mer “som det kommer” och det passar nog mig bäst!

Ha en finfin vecka, låt solen skina och fåglarna kvittra men också snön ligga kvar över sportloven…AMEN!