Paulas Pörte

Trots mina täta flyttar vänjer jag mig inte vid hur det känns när man är redo att dra upp sina bopålar och åter flytta till ett nytt ställe. Trots att det dröjer länge än har jag liksom mentalt redan påbörjat flytten och lever därför som i ett slags vacuum, både mentalt och fysiskt. Jag väntar på att nya hyresvärden ska höra av sig då han ska påbörja renoveringen, då ska vi åka dit för att välja lite färger till väggarna och då får jag chansen att ta lite bilder inomhus så jag kan börja planera inredningen. Det låter amibitiöst men så är det inte, något nytt möblemang har vi inte…

..ska ni få på vårt nya hem, men…. ..först får ni se min vackra lurviga spira! 😉 Tack för alla snälla kommentarer om knott och annat elände, igår såg hela jag ut som på bilden, dock är det värst på armar och ben. Idag är betten om möjligt ännu mörkare i färgen, dock har klådan minskat något. Här kommer så ”gula huset” som vi smög fram till när förra hyresgästen åkte iväg med ett flyttlass. 😳 Den sorgliga rabatten bestående av brännässlor Gräset hade inte blivit klippt i år, men nu såg vi att halva tomten var åtgärdad. Här står jag bakom huset med den gamla gungställningen som ska bort…

..får denna midsommar som nog etsat sig kvar i minnet, eller rättare sagt i skinnet… Men det började bra! Vårt kanonställe ute vid udden var ledigt och husvagnen ställdes upp i soligt och fint väder Sen åkte vi raskt tillbaka till vår nya hemby för att närvara vid resningen av midsommarstången. Detta är en bild på ån som rinner genom byn Här har jag fotat mot åns andra strand och där mitt i spenaten kanske du skymtar ett gult hus, det ska bli vårt nya hem! Här vid vindskyddet vid åkanten startar en vandringsled som helt säkert kommer att trampas av både fyrfotingar och tvåfotingar.. Finns det något somrigare än…