Pånyttfödd!

Ja inte jag alltså, utan min dator!
Underbara gullungen var här igår, från eftermiddagen till halva natta för att hjälpa mig med att formatera om datorn.
Mycket behjälplig var förstås också svärsonen, tack till er, utan er vore vi kvar i stenåldern (iofs inte det sämsta, haha)
Nu har jag också fått Windows 7 installerad och det känns bara bra.

Det andra glädjeämnet kommer här….

En ganska maffig tingest jämfört med den gamla

Men det var ju här den skulle hamna, tur att Hasse fick hjälp!

Se där!
Nu fattas bara en ny tevebänk, men det är inte så bråttom…
Nu kan vi njuta av sportsändningarna i en helt ny dimension, man kan riktigt se snön skvätta under skidorna!
Och i detta bistra klimat är det precis vad vi gör, sitter framför teven och hejar fram svenskar och finländare i spåren…

Vad gör ni i kylan?
Det ska jag ta reda på imorgon då jag ska gå en låång bloggrunda!

0

Jag har läst…

Nästan en vecka utan teve och dator…då hinner man läsa!

I vargars följe av Stef Penney

Canada 1867
När vintern tar ett fastare grepp om den isolerade bosättningen Dove River i norra Canada hittas en man brutalt mördad och skalperad. Spår från den döde mannens stuga leder norrut mot skogen och tundran.
Mordet väcker uppståndelse i det annars så lugna och lite sömniga nybyggarsamhället. Gamla konflikter får nytt liv och väl dolda hemligheter kommer till ytan.
Mordmisstankar riktas mot en 17-årig pojke som försvunnit i samband med dådet, och två män ger sig ut i det frusna landskapet för att söka efter honom.
Men pojkens mamma är övertygad om sonens oskuld och när hon får en chans att följa efter, trotsar hon sin rädsla för de öppna vidderna och beger sig ut på sitt livs svåraste vandring för att rentvå sin son.

Denna bok, författarens debutbok, har vunnit flera priser.
Egentligen ska man alltid dra öronen åt sig när man ska till att läsa en prisbelönt bok, för ofta blir man gruvligt besviken!
Så blev nu inte helt fallet denna gång, boken har helt klart sina förtjänster, men visst stod min förhoppning högre.
Det bästa med berättelsen är skildringen av landets karga natur. Man kan både se, lukta och känna hur naturen ser ut, hur den beter sig och hur den behandlar människorna som vistas där.
Persongalleriet var omväxlande som en cocktail, indianer, domare, nybyggare samsas om utrymmet i boken. Lite förvirrande ibland tyckte jag dock och fick fundera över vem som var vem.
Författaren har tidigare skrivit filmmanus och stilen går att känna igen, kan tänka mig att denna berättelse också filmatiseras med bra resultat.
Mitt betyg ** o en halv, hihi

Filosofen och vargen av Mark Rowlands

Den unge rastlöse filosofiläraren Mark ser en dag en annons om nyfödda vargar till salu. Några timmar senare har han köpt vargungen Brenin för femhundra dollar.
Så inleds en relation som kommer att forma Marks liv och hela hans sätt att tänka. Brenin får följa med Mark överallt, från rugbymatcher och resor till Marks föreläsningar på universitetet, där han ligger och slumrar i ett hörn av lektionssalen.
En rolig, varm och annorlunda skildring av en mans liv tillsammans med ett älskat djur, samtidigt som den undersöker våra grundläggande frågor om livet. Genom att ta upp händelser från sin tid tillsammans med Brenin behandlar Rowlands flera begrepp inom den västerländska filosofins historia. Vargens sätt att vara blir som en spegel för den mänsliga själen i denna livsbejakande bok som får dig att omvärdera vad det innebär att vara människa.

Erkänner direkt att det var bokens titel som lockade mig!
När jag började läsa insåg jag ganska snart att detta inte var en biografi utan en bok inom området filosofi.
Filosofi är ett område jag knappt har en susning om, så när olika filosofers uttalanden började radas upp var jag redo att lägga ifrån mig boken.
Men, jag uthärdade, för mitt bland allt filosoferande så berättades en helt makalös och underbar historia om en man och en varg, en kärlekshistoria utan dess like!
Rowlands berättar både humoristiskt och känslosamt om sin relation till vad han kallar “sin broder” och att någon efter att ha läst denna skildring skulle gå och skaffa sig en vargvalp står utom allt rimligt tvivel trots det underbara förhållande han hade med sin kompis.
En varg är vild, den är destruktiv, den kräver mycket!
Och den verkar ge tusenfalt igen….
Till den riktiga vargvännen kan jag varmt rekommendera boken, några andra göre sig ej besvär…
Mitt betyg: ***

Rötter och arv – tolv åländska hem av Britt Marie Trensmar

Åland är en sällsynt mix av stabil förankring i den egna historien och intryck som sjöfarten burit med sig från sotra världen. Släktträdens rötter borrar sig djupt ner i den saltstänkta holmarnas karga jord, men grenarna sträcker sig högt. Det syns i hemmen, där samsas generationers minnen med moderna trender – allt från när och fjärran.
Konstnären, fotografen och inredningsjournalisten Britt Marie Trensmar har fått stiga in i ett dussin åländska hem och möta de människor som skapat dem.
Själv är hon på jakt efter en plats, helst vid havet, där hon kan plantera om sina egna skärgårdsrötter.
Med värme, humor och den nyinflyttades distans beskriver hon det åländska samhälle som är föremål för hennes längtan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag läser en inredningsbok!
Denna fångade mitt intresse, dels för att den var nyutgiven, dels för att den handlar om Åland, detta sagolikt vackra ölandskap där jag seglat omkring i en liten segelbåt en sommar.
Åland är så annorlunda, en autonom region där all mark i skärgården är skyddad av en hembygdsrätt som innebär att man inte kan köpa mark där innan man levt och arbetat på öarna minst fem år.
Och nu måste jag säga, boken är fantastisk, i sin genre!
Bilderna av den karga skärgårdsnaturen, de fantastiska husen och inredningen i dessa är otroligt fina.
Men boken har ytterligare en dimension, författaren berättar om Åland på varje sida, om folket, mentaliteten, historien och nutiden på ett sätt som verkligen levandegör det åländska samhället.
En pärla!
Mitt betyg ****

Lämna världen av Douglas Kennedy

På sin trettonde födedelsedag svär Jane inför sina föräldrar och sig själv att aldrig gifta sig och skaffa barn, att aldrig fastna i samma hjulspår som de och upprepa det dystra och förbittrade liv de har levt.
Hon utbildar sig, inleder en akademisk karriär och tycks under många år befinna sig mycket långt från att stadga sig.
Men livet går sina egna vägar och en dag förälskar hon sig i den excentriske Theo, blir oväntat gravid och gläds, trots sin ungdoms föresatser och trots att hon och Theo håller på att glida isär, åt moderskapet. Dottern Emily är en fantastisk gåva i en för övrigt turbulent tid.
Men vissa gåvor är bara till låns.

En bra historia om en tragisk förlust som vänder upp och ner på tillvaron. En berättelse om vägen tillbaka, eller finns det en väg tillbaka?
Jag tycker om Kennedys sätt att skriva, men boken är aningen för lång, det mesta händer på slutet av de 500 sidorna. Tänkvärt och realistiskt skildrat.
Mitt betyg ***

En lycklig lite ö av Lars Sund

Fagerö i sydvästra skärgården är en lycklig liten ö, där man har sju årstider och där det är rena lottovinsten att leva – åtminstone enligt Fageröborna själva.
Men en dag hittar Kangarns pojkar en död man ute vid Skogsskär. Allt fler döda driver snart i land. Ingen vet vilka de är, varifrån de kommer och vad som har hänt.
En lycklig lite ö är en rolig och sorgsen berättelse om hur människorna i det lilla samhället reagerar inför konfrontationen med främlingarna – eller låter bli att reagera.
Läsaren möter en rad färgstarka och originella människor – Post-Janne som tjuvläser Fageröbornas brev, Celia som har letat efter sin drunknade son i fyrtio år, länsman Riggert von Haartman som bär dubbla uniformer och fortsätter att tala med sin hustru trots att hon för länge sen har slutat svara, och en ung flicka som sjunger sextiotalshits för såväl levande som döda.

En pärla bland böcker!
Med ett språkbruk som få kan uppnå, enligt kritikerna kan man tillverka en hel ordbok utifrån berättelsen, skildras skärgårdens karghet så oändligt vackert, med en berättarglädje som vimlar av en kärv humor, värme och empati för varenda skräddarsydd person i galleriet!
I love it!
**** full pott, läs! Och tänk på att ordet “inga” i skärgårdsbornas dialekt betyder “inte”

0

Mattila – en återblick

Det nya året har inletts, med ett snötäcke tjockare än på månget år på de flesta håll i landet.
Nu kan jag definitivt skriva under på min tolkning av rönnbärstillgången som jag dividerat om varje höst…
Mycket rönnbär = sträng vinter med mycket snö!
När vi åkte upp till Mattila den 20 december hade det inte kommit särskilt mycket snö i våra trakter.

Därför kändes första dagen rent magisk, solig och vacker men burr va kallt!

Det är något speciellt att gå omkring och bekanta sig med en ny omgivning för första gången!

De gamla byggnaderna med anor från 16-1700 talet gör atmosfären i byn väldigt speciell!

Här tror jag det ligger mycket sten under snön…

“Ack Värmeland du sköna….”
Svedjefinnarna valde sin boplats med omsorg, medan svenskarna trängdes nere i dalgångarna valde dom att bosätta sig högt upp på bergen

De föjande dagarna var mulna men istället blev det lite varmare och behagligare. Vackert och vitt var det ju ändå!

Att få springa runt lös i snön är kul!

..inte minst för den här gamla damen som tog för vana att varje morgon väcka oss med blöta pussar för att vi skulle gå upp och öppna dörren åt henne! Sen var hon ute nån timme för sig själv innan vi hörde skallet som betydde: Nu vill jag in i värmen!

Den här exotiska skylten hittade vi hos lanthandlaren vid norska gränsen. Såna produkter hittar inte till kylarna hemma på Konsum..

Ett gulligt dass, men föga inbjudande denna årstid!

Det är bistert att vara rökare på vintersemester…

“Mattila – en plats som det känns att lämna.”
Så säger sloganen, så sant så, nästa besök blir under barmarkssäsongen, kanske med husvagnen på släp!

0