Snacka om insnöad…

Det finns dom som skulle hävda att jag alltid är totalt insnöad…

0304e

..men nu är jag verkligen det, inte bara bildligt talat..

0304f

Det har vräkt ner såna mängder att inte bara trädgrenarna utan även stammarna fått ett klister av blötsnö på sig.

Byn är fylld av turister, sportlov som det är, och nog är det förstås trevligt att då kunna erbjuda riktigt vintriga förhållanden!
Sen att långtradare och lastbilar ligger tvärs över vägarna lite här och där är inte lika trevligt, men tack och lov har jag inte hört om några allvarligare olyckor här i trakten.

0304b

Kusarna var extra hungriga i snålblåsten och nu har dom blivit serverade en helt ny höbal!

0304c

..men det är bråttom nu när hungern är stor, man hinner inte vänta på att matte ska skära upp balen utan tänderna duger gott till att bita hål i plasten och voilá, frukosten är serverad!

0304d

“Vad glor du på, har du aldrig sett en käkande häst?”

Som kontrast till mitt ganska färglösa inlägg avslutar jag med ett riktigt färgglatt modetips!

bryn1

Alla vet ju hur moderiktig finnkäringen är, och i vår ska man minsann färga ögonbrynen!

bryn2

Vad tycks, snyggt eller? :lol:

Jag har läst..

Jag gillar: böcker och läser alltid och överallt.

Oftast har jag ett par tre böcker på gång samtidigt, en roman, en faktabok och en på annat språk, finska eller engelska.
Under många år när jag jobbade som mest saknade jag läsandet för jag orkade inte fast jag så gärna ville.

Det tar jag igen nu, med råge!

Axels tid Bokomslag Axels tid
Lars Lerin
Albert Bonniers Förlag
2015
123

Axel Florin föddes 1907 och flyttade som barn till Munkfors.
Han försörjde sig som fabriksarbetare, gifte sig och fick en dotter. Men vid sidan av lönearbetet växte det som började som en hobby på fabriksgolvet till en dröm om något mer. Han lyckades bli antagen till konststudier i Göteborg och fortsatte därefter att skulptera på sin fritid.
Samma längtan efter att skapa fanns hos Lars Lerin under hans uppväxt i Munkfors. Redan som ung ville han bli konstnär och i det uthus där Axel hade sin ateljé fick den tonårige Lars stå och måla.
I boken återberättar Lars Lerin Axels livshistoria och tecknar samtidigt ett porträtt i ord och bild av ett samhälle och en tid som nu är borta.
Det är en konstnärs hyllning till en kollega och mentor - en skildring av skapandets villkor och det obetvingliga behovet av att uttrycka sig genom konsten.

Utdrag ur boken:
"Hos vissa luktade det Salubrin och Lasarol, hos andra luktade det gubbe. Vägglössen gömde sig bakom familjeporträtten. Man skurade med kokhett vatten och klistrade gråpapper, men lössen var förståndiga. De vandrade från lägenhet till lägenhet".

"Min första tandläkare var ingen tandläkare, men han hade mottagning på Lumplena en gång i månaden och drog ut tänder med kniptång. Och han sålde löständer tills alla såg likadana ut när de skrattade.
Mamma hade varit tandlös länge och hade svårt att äta. Hon fick nya tänder på Lumplena. När jag sa att h on såg ut som en häst började hon gråta. Hon spottade ut tänderna och brukade dem aldrig mer. Än idag ligger de i en låda i skänken."

En varm berättelse med dråpliga inslag i äkta Lerin-anda.
Först trodde jag illustrationerna i boken var gjorda av Axel, men så är inte fallet. Många är skisserna som illustrerar Axels liv och den tid han levde i.
Jag kan höra Lerins egen berättarröst när jag läser.
Låt bilder och text sjunka in, läs några sidor åt gången och njut.

80-talsnostalgi

Vad det är som triggar vår nostalginerv ?
För de flesta tror jag det är musiken som är den stora nostalgikicken.
Man hör en gammal låt, förknippar den med en tidsperiod och ibland kan man minnas precis vad man gjorde när man lyssnade på just den låten.
Visserligen lyssnade jag på mycket musik i yngre dagar, men eftersom jag de senaste tio åren varit ljudallergiker så är det inte så ofta jag återupptäcker gamla godingar.

Dagens nostalgi ska dock handla om det som ligger mig varmast om hjärtat, nämligen MAT! :mrgreen:
Vem hade kunnat gissa det?

0301d

Jag fick ett infall och köpte mig bakpotatis och det blev det en riktig nostalgi-kick.

1986 började jag jobba på en finsk bank som låg vid Norrmalmstorg i Stockholm.
Under säkert ett par års tid åt jag lunch på två olika ställen, dels ett café som nästan låg vägg-i-vägg med banken, dels en restaurang som låg i närheten och som serverade en stor vegetarisk buffé.
Just bakad potatis var verkligen i ropet då, och det passade alldeles ypperligt som måltid för en stillasittande bankråtta.
Fyllningarna varierade, vanligast var väl skinka eller räkor, nu använde jag keso, majonnäs, och räkor och tänk, det smakade precis som förr!

Och förresten, på Svensktoppen lyssnade vi 1986 bland annat på “Snabbköpskassörskan” och “Dover-Calais”

battreforr