Jag har läst…

Gryning över Kalahari – hur människan blev människa av Lasse Berg

Frågan om mänsklighetens ursprung upphör aldrig att fascinera. Hur har den mänskliga arten uppkommit och utvecklats?
Vad hände för sju miljoner år sedan då människornas och apornas vägar skildes åt?
Och vad är egentligen en människa?
Boken är resultatet av många års arbete och resor. Lasse Berg har intervjuat de främsta vetenskapsmännen inom evolutionslära, arkeologi och paleontologi. Han har smält samman detta med sina egna erfarenheter av att leva på olika håll i världen, inte minst i Afrika.
Han skriver om våra kusiner bland primaterna som bergsgorillorna och de fascinerande och människolika bonobo-aporna.
Han skildrar bushfolket i Kalahariöknen som fortfarande lever som de tidigaste människorna gjorde – ett liv av samlande och jagande.
Boken är en fantasieggande, lättillgänglig och djupt personlig sammanfattning av vad vi idag vet om människans evolution.

Vilken läsupplevelse! Halleluja! Ett ämne som är fascinerande och högintressant i en berättelse som är lättillgänglig trots en stor mängd fakta. Bilder och foton illustrerar vår utveckling.
Jag har levt med boken ett tag nu, jag kommer att sakna apornas och de tidiga homo sapien-människornas sällskap!
Vårt DNA är till 98,8% likt shimpanserna, ändå är skillnaden så markant! Vår egen framgångshistoria handlar om social organisation., Vi lärde oss hjälpa varandra i en utsträckning som inget annat däggdjur tidigare klarat av. Vår grundsten är empati, vi kan föreställa oss hur andra människor tänker, vi vill att andra behandlar oss som vi vill bli behandlade.

Ett utdrag ur boken, läs och begrunda!
“Det moderna livet är konstigt. Miljontals individer som lever tätt inpå varandra men inte ser varandra i ögonen och allt mer sällan ansikte mot ansikte utbyter vänliga ord med en medmänniska.
Väldiga gråa stadslandskap av betong där varken fåglarna eller tystnaden hörs, där gräsmattorna inte bör beträdas, och horisonten och de vandrande antilophjordarna har försvunnit.
Tiden mäts där inte i solens gång utan digitalt på sekunden.
Den stilla kontemplationen tillsammans med dem man lever hela sitt liv med ersätts av isolerad och rastlös strävan.
Den självklara tillhörigheten där jag uppskattas för att jag är snäll och bara finns till blir ett förtvivlat sökande efter det egenvärde och den gemenskap endast godkända prestationer kan ge.”

Läs den här boken! Du behöver inte läsa den i ett svep, även om den är så lättillgänglig och intressant att den är svår att lägga ifrån sig.
Var kom vi ifrån och vart är vi på väg?

Mitt betyg: ****

0

Atjooo

Förkylt var det här!
Inte sådär lite förkyld, utan snarare dunderförkyld.
Jag blir sällan snorig men när det inträffar är det rejält. Just nu nyser jag fjorton gånger i minuten, snyter mig så näsan är illröd och det tråkigaste, ögonen rinner så jag inte ser vad jag skriver…
Men, det är världsliga plågor, det går över, och det snart, för i helgen får vi ju småbarnsbesök och då kan man inte vara sjuk!
Påsken har gått sin gilla gång, vi har ätit gott och bara njutit.
Inga påskbesök fick vi i år, men vi tog en sväng till dottern i Falun

Där åts de obligatoriska påskäggen, de som jag gillar, inget godis utan riktiga kokta ägg med räkor och lax och rom, mums

Dom små sötnosarna har vuxit massor, de har dubblat sin födelsevikt på ett par veckor!

Ser du hjärtat på den ena valpen? Därför heter hon också Darling..

Och titta, ett öga öppet! Det är Diino som är först ut med att ta en titt på stora världen, tjejerna hade ännu inte öppnat sina blå

“Matte, tänker du gå nu och lämna mig här?” Den blicken säger väl allt….min duktiga tjej, hoppas kommande veckorna springer iväg så jag snart får hem min älskling!

Nä nu är det dags för middag, en ensam sådan då Hasse är iväg och jobbar.
Kokade en soppa igår på resterna av lammsteken, underbart enkelt och gott när smaklökarna nästan är satta ur spel.
Må gott och ha en fin vårvecka!

0