Jag har läst..

Resan Falun – Röros
Från världsarv till världsarv med häst och släde
av Sigurd Svendsen och Stefan Quinth

svendsen

Presentation av Sigurd Svendsen:
Att åka med häst och släde, göra den Stora REsan, på forvägen mellan Falun och Röros, hade länge varit min dröm. Med dagens milda vintrar utan snö och med dåliga isar, kändes resan dessvärre nästan omöjlig.
När vi planerade resan undrade folk ofta vad vi menade när vi nämnde “forresa” eller “forvägen”? Det gamla ordet betyder “köra varor mot betalning”.
Den mesta forkörningen inträffade under vinterhalvåret när det var kallt. Hela 80% av alla varutransporter på min farfars fars tid gick längs vintervägar.
En mild vinter i Dalarna-Fermundområdet kunde orsaka nödår.
För att lära oss mer om gamla tiders forkörning planerade vi att återskapa en rikgit forresa vintertid år 2003.
Kulturen från denna tid ligger endast kvar som utspridda pusselbitar i det moderna samhället. Det var mycket förarbete med att finna de små fragment som fortfarande lever kvar.
Förutsättningen för resan var att vi med forlass skulle ta oss fram den gamla vintervägen, använda itdsenligt utrustning, äta liknande mat och övernatta på samma sätt som forkörarna en gång gjort.
En resa som, mot alla odds, blev verklighet.
Jag hoppas att denna bok får dig att förnimma en glimt av svunna tider precis som vi gjorde, när foran drog fram genom det storslagna vinterlandskapet.
Genom boken kan du följa med på resan via fantastiska bilder, spännande berättelser och historier om livet på färdasgårdarna och om forkörarana, som kom som en frisk fläkt.

Detta var ett äventyr av stora mått, med många många människor engagerade, både på den norska och svenska sidan. En förening hade bildats och ett digert arbete låg framför alla för att kunna genomföra denna resa.
Rent litterärt kan man säga att boken har sina brister, men den är skriven av glada amatörer och fotona är fantastiska.
Jag hade mer än gärna själv suttit i en av slädarna och åkt med under resan.

Utdrag ur boken:
“Efter Särnstugan lämnade vi vintervägen för att följa Trängseldammvägen upp mot Särna. Vi slog läger ute i skogen vid Lilla Bergtjärnen, där vi tände fyra stockeldar och lade oss på granrisbädd under bar himmel. Med hästarna omkring oss och elden sprakande framför, blev det en oförglömlig natt.
Det hände ofta förr, innan det fanns färdstugor, att forkörarna fick slå läger ute i skogen. Vid riktigt dåligt väder kunde de gräva en snögrop åt sig själva och hästen. När vargarna strövade i stora flockar ville man helst slå läger ute i öppen terräng på myrar och sjöar. Kälöksarna placerades i en cirkel som skydd. Med hästarna bundna på insidan och stockelden i mitten, kände de sig trygga. Vargarna vågade sig inte fram till elden och hästarna varnade om de hörde eller såg något .”

Ett praktverk är detta, en skön blädderbok, ett tidsdokument, ett stort äventyr

Den här tillhör kategorin “böcker till kaffet” eftersom jag gärna vid eftermiddagsfikat i min ensamhet sitter vid köksbordet och bläddrar i en bok med många fina foton och en spännande historia. Läser några sidor per dag medan jag avnjuter min släta kopp kaffe, boken motsvarar de andra inmundigar i form av något ätbart. Kalorifritt och ändå njutbart, kan det bli bättre?
Mitt betyg ****

0

Nästan snopet

Efter en natts orolig sömn vaknade jag till en hemsk morgon, nu skulle tandläkaren få besök!
Det var bara att pallra sig upp, dricka ett par släta koppar kaffe och sätta sig i bilen.
Självklart krånglar fläkten så någon värme gick inte att få, ute var det två plusgrader.

Nå, oron höll mig lagom varm i blodomloppet, dels för min tandläkarskräck och dels för att jag nu skulle få träffa en ny tandläkare eftersom min tidigare läkare gått i pension.

Minnesgoda läsare vet att jag alltid ber att få en lugnande hutt hos tandis, det är en dyr shot som går på 500 bagis men ack så skön!
Man sväljer vätskan, sitter ner och väntar några minuter och sen bryr man sig inte längre om vad som händer med en! :mrgreen:

Nå, först skulle jag in till nya läkaren..
En liten söt flicka satt i rummet, såg inte hur hon såg ut egentligen då hon hade ett munskydd på som täckte nästan hela ansiktet men att hon var ung det kunde jag se.
Hon bad mig slå mig ner och på bruten men klart förståelig svenska började hon fråga mig om varför jag tyckte att jag behövde lugnande.
Hmmmm, tänkte jag, varför inte bara ge den!
Men, flickebarnet lirkade ur mig anledningen, att jag haft jättebesvärliga tandutdragningar som lett till rädsla och så vidare…
Men, sa hon, det kommer inte att göra ont, jag ska inte ens borra, bara lägga i ny fyllning där den släppt!
Till saken hör att den tanden nu skulle lagas för tredje gången, lagningen håller max ett halvår och sedan spottar jag ut fyllningen..

Så, för att göra historien kort, jag gick med på att försöka, och det var ju inga som helst problem!
Det gjorde inte ont!

Men,,,,tyvärr slutade inte berättelsen så lyckligt..
Jag har sedan åratal problem med mina huggtänder :mrgreen: dvs. hörntänderna i överkäken, de sitter löst.
Inte jättemycket men jag kan helt klart vicka på dem och tuggar jag lite snett gör det vansinnigt ont.
Min gamla tandläkare som jag inte alls var kompatibel med diskuterade aldrig alternativ med mig, och eftersom pengar i mitt hushåll är en ständig bristvara så har jag skjutit upp att ta upp frågan till diskussion.
Men se nu tog den unga tandläkaren myndigt upp saken och menade på att det ligger var och bakterier och gror i de stora tandfickorna och det är inte nyttigt alls.
Som om jag inte visste, läste just igår att tandlossning orsakar plack i blodomloppet som sätter sig som åderförkalkning i kärlen, och vem har åderförkalkning, jo jag!

Så, det slutade med att jag fick ett kostnadsförslag till åtgärder, dra ut bägge hörnisarna och sätta in en partiell protes.

Som ni förstår var det inget jag kunde ta ställning till där och då, det måste diskuteras mera vidlyftigt vid köksbordet, om jag gör detta, vad innebär det för försakelser i vårt övriga liv?
Har vi råd med mat på bordet, lite drastiskt uttryckt.

Nå, det återstår att se, har ännu inte träffat min man vid köksbordet, han ilade iväg till Värmland när han kört hem frugan sin, och lär inte dyka upp här hemma förrän vid elvasnåret.

Nu gäller det att han står i för att sälja ännu flera värmepumpar så käringen inte blir helt tandlös :lol:

Nå, väl hemkommen kändes det allt lite snopet, jag hade räknat med att krypa ner under duntäcket och sova bort eftermiddagen som jag brukar få göra då jag blivit drogad.
Nu satt jag där, kanske inte så pigg men absolut inte drogad.
Planen var att Blinka skulle följa med Hasse i bilen så jag fick nanna ifred, och det fick bli så trots allt.
Gårdagens promenad på elljusspåret renderade en älgfluga i nacken som i sin tur renderade en liten böld, så just nu är jag inte alltför sugen på skogspromenader…
Läste igår i blaskan om hur snabbt älgflugan brett ut sig på bara några år, fast här i bygden har vi allt känt till dem under många år.

Tänk, så fick jag till en blogg med bara babbel, utan ett enda foto, använde väl de flesta i gårdagens inlägg :roll:

rest1

Men bara därför lekte jag lite, med en bild jag tog av en gammal symaskin vid strandkanten av sjön.
Något vilsekommen såg den allt ut..

0