Smygtitt i Rättvik

Nu har jag varit iväg till Rättvik för att med egna ögon se var min favoritgranne kommer att husera och bo när hon lämnar bygden…i alla fall för denna gång!

0903a

Smala grusvägar passerar gård efter gård där hästar är det gemensamma temat.

0903b

Vi traskar runt en av hagarna och konstaterar att det återstår en del tråddragning innan hagen är rymningssäker!

0903c

Självklart fattade jag tycke för den äldsta byggnaden

0903d

En gammal ria eller verktygsbod som pryder sin plats på gården.

Nu får jag njuta av hennes sällskap några dagar till, för nu är hon och jyckarna tillfälligt inneboende hos mig eftersom hon hade jobb kvar här i byn några dagar till.
Hundarna kommer jättebra överens även här inomhus, vallaren smyger på katterna, stannar blickstilla när hon får syn på dem och släpper inte dem med blicken! Astrid gillar inte uppvaktningen medan Torsten verkar njuta av uppmärksamheten…
En jycke är matfixerad vilket inneburit att jag nästan fått “sätta hänglås” på dörrar, annars är hon lika skicklig som Houdini på att ta sig in i kattmatsskåpet och ta för sig…

Egentligen är det mest golvytan som blir något trång framför allt nattetid när man sömndrucken ska kliva över diverse djur innan man når fram till toaletten :-D

Idag har jag suttit och hejat på Finland …och lite Sverige…och lite bäggedera…under Finnkampen och det äventyret ska jag följa imorgon också.
Sen är friidrottssäsongen över för i år, och då börjar väntan på vintersporterna…

0903g

Och dagarna blir kortare och kortare…

0

Vilse i pannkakan?

Det är lite rörigt för tillfället, men jag vill gärna ta allt i rätt ordning så jag backar bandet ett par dagar…

0830c

Här traskar hundviskaren :lol:
Tre raska kvinnor uti skogen gå, med sex stycken jyckar på tåg…

0830d

Nej nej inte trampa där! :help: allt medan Saga slickar sig om munnen..

0830f

kantareller, trattisar…

0830i

..och rödgul trumpet minsann!

0830h

Visst är dom vackra!

0830j

När vi tycker vi börjar bli nöjda och korgarna är välfyllda börjar vi gå mot bilen, inte i samlad tropp utan en och en beroende på var vi befunnit oss på rop-avstånd från varandra.

Jag tassar på i godan ro, har aldrig varit orolig över att gå vilse i en skog, men plötsligt hamnar jag i ett riktigt sumphål bland sly och vatten. Jag får hoppa från grästuva till grästuva för att hålla mig någorlunda torrskodd och jag som inte gillar våtmarker har bråttom att hitta fast mark under fötterna igen.
Så jag ränner väl på där och plötsligt har jag lyckats ta mig upp i en trevlig tallskog, men vardå?
Känner inte igen mig ett dugg…går och går ditåt jag tror grusvägen är där vi lämnat bilarna men ingen väg i sikte..

Då ringer telefonen, mina kära kamrater har börjat sakna mig!
De bestämmer sig för att tuta i bilhornen så jag vet i vilken riktning jag ska gå….men jag hör ingenting annat än vindens brus i talltopparna! :oj:
Hoppla hoppla nu är goda råd dyra, tack o lov är det långt till skymning och jag vet att skogen måste ta slut så småningom…
Min rådiga väninna har satt sig i bilen, börjat köra sakta framåt längs vägen samtidigt som hon ihärdigt trycker på tutan…
Och då, plötsligt hör jag den!
Sen dröjer det inte förrän Blinka och jag får syn på bilen!

När vi återförenats och kör tillbaka till stället vi parkerat på konstaterar jag att jag gått säkert en hel kilometer åt fel håll i skogen!

Så skönt att det slutade så bra, jag får vara lite mer observant när jag traskar i helt nya och okända skogsmarker… :mrgreen:

0830k

Kvällspyssel framför teven för en riktigt rejält trött finnkäring, allt medan hon lyssnar till tunga snarkningar från hundbädden…

0