-
Vart tar dagarna vägen?
Alltså, vart tar tiden vägen, det måste vara pyspunka någonstans i etern… Fast tiden rinner iväg så kan jag inte påstå att jag får något vettigt gjort. Jag letar svamp som inte finns.. Och jag har fått mera goda hallon! På blåbärsfronten ser det också bra ut, fast, bären på bilden är inte blåbär! Detta är odon, blåbärets ”fattiga släkting”… Nu ska du få höra, kärt barn har många namn, odonet kallas också -hundbär -skinnmunnar -svålon -görvälter -slinner -slinnon -uddbär I Norge även kallade bikkjepong = hundpung De troddes befrämja ett otuktigt leverne, och åt man dem riskerade man att få dåligt rykte! Den som ändå chansade, löpte risk att…
-
Skyltsöndag # 273
Den här veckan presenterar jag skyltar i samband med en liten utflykt jag gjorde med grannkompisen igår. Hit till grannbyn åkte vi, kanske inte helt lätt att tolka skylten! En loppis fanns att fynda i, och det gjorde vi! När vi shoppat färdigt tog vi en bypromenad O titta, jag fastnade på bild! Så här kan ett hus också heta… Kärleksudden som jag kluddat namnet på med rött, det är ju omöjligt att läsa på plaketten! Den här skylten tyckte vi var svårtolkad, jag tycker den talar om att vägen är krokig, det höll inte kompisen med om, vad tror du? Vi behövde inte använda rastkojan, vi bara satte oss…
-
Söndags-smakbit # 31
Bloggen Flykten från verkligheten ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Jag har läst Här är vi av Graham Swift som handlar om Ronnie, en briljant ung trollkarl, och Evie, hans assistent samt konferencieren Jack, som håller i alla trådar. Handlingen är förlagd till Brighton 1959. Smakbit sid.36 ” Evergrene var olikt alla andra hus han hade upplevt. För bara två personer var det enormt. Det hade olika rum för olika sysselsättningar. Det hade en matsal att dinera i. Vad betydde dinera? Det hade ett badrum med ett jättestort vitt badkar. Det hade ett vardagsrum – ett rum som bara var till för…
