Jul
Julmaten i Sverige
På julbordet ser vi lämningar från den gamla julfastan från reformationens dagar på 1500-talet. Nämligen lutfisken, som åts under fastan mellan luciadagen o julaftonen.
Att vårt julbord dignar av skinkor, syltor, revbensspjäll, griljerade grishuvuden med äpple i munnen, fläskkorvar o grisfötter, ja t.om av grisknorrar i gele är följden av svinens dominerande roll som köttförsörjare i äldre tider.
Vid den stora höstslakten i okt-nov fick man ett fläskberg att hantera, o enda konserveringsmetoden var insaltning. Man sparade dock ett eller ett par slaktsvin till jul. De slaktades i ”svinottan” på Luciamorgonen o därefter bereddes mindre saltsmakande julmat.
De provinsiella skillnaderna var stora i vårt land. I norr dominerade nötkreatur, får o getter, och vid kusterna åt man julgädda. Huvudsaken var att man åt det godaste o finaste till jul.
Julmaten i Finland
Det finländska julbordet har sina rötter i olika historiska epoker. Här finns inflytande från det svenska smörgåsbordet, här finns inhemska folkliga kalastraditioner, regionala specialiteter o ståndsmässiga delikatesser.
Det mest typiska för det finska julbordet är lutfisken, sillsalladen, skinkan o lådorna, såsom potatislåda, kålrotslåda, morotslåda o leverlåda.
I Finland steks skinkan i ugn. ”dopp i grytan” förekommer inte.
Jultårtor är en finsk specialitet. Numera är dom stjärnformiga bakverk av smördeg med en klick plommonsylt i mitten.
Kalkonen har idag blivit så vanlig vid jul att man nästan måste räkna den till de traditionella inslagen. Likaså glöggen som först på 1960-talet blev en folkdryck i Finland.
Att gå i julbastu är månghundraårig tradition i Finland.
Julgranen i Sverige
Barrträd har alltid ansetts skydda mot ont o onda makter.
Långt före julgranar var påtänkta reste svenska bönder ”julstängen”, granar med bara en liten toppruska kvar, på gårdsplanen.
Ännu år 1700 var julgranen en enbart tysk sed, som snabbt skuttade ut i världen, först till Nordamerika.
I Sverige nämns julgran första gången 1741 på ett slott i Sörmland. Det skulle dröja till för hundra år sedan innan julgranen också tog sig in i bonde- och arbetarehem. Man nöjde sig länge med små bordsgranar eller hängde granen i en krok i taket.
Offentliga julgranar började ses under 1920-talet o i villaförorterna flyttade de ut i trädgården.
Julgranen i Finland
Julgranar förekom på de finländska herrgårdarna under 1700-talet och var vanliga vid kusten hos borgarna i mitten av 1800-talet.
Skollärarinnan förde in den borgerliga seden i skolan, och många såg sitt livs första julgran i skolsalen.
Julklappar och jultomten i Sverige
Under förra hälften av 1700-talet var julklappar en nymodig o spännande lek för folk som hade gott om pengar inom societen.
Julklappsseden kom under 1700-talet att kompletteras med en maskerad distributör som bibehöll anonymiteten . Uppgiften föll från början på den maskförsedda julbocksfiguren som på 1870-talet fick stryka på foten för en nykomling från Tyskland, julgubben.
Jultomten fick sitt svenska namn från folktrons tomte, han som vaktade över gårdstomten o dess hus.
Julklappar och jultomten i Finland
Jultomten i Sverige är inte riktigt detsamma som jultomten i Finland. Julklappsutdelaren kallades för julbocken. På finska har han behållit den benämningen. På finlandssvenska säger man julgubbe. Tomten blev i Finland namnet på julgubbens små följeslagare.
Den finska jultomten är varken en svensk tomte eller en pellejönsig Santa Claus. I hans karaktär kan man se drag från både den skrämmande tiggarbocken o den allvarsamme tyske farfarsfiguren. Ofta är han fortfarande klädd i päls o skinnmössa o bankar med en käpp i golvet.