Fem-en-fredag #50 Till minne
#50 Till minne
– Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
Året har gått som ett pärlband med många mysiga ögonblick, inget särskilt sticker ut.
– Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
Det räcker gott med att någon ler mot mig…
– Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Att min senaste flytt blev lyckad, nu kan jag inte tänka mig att bo någon annanstans, läget, min lilla lya, omgivningarna, grannarna, trivs toppenbra!
– När brukar du känna ”det här är livet”?
I naturens famn i skogen
– Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Jag har en positiv läggning men ibland är livet ändå kämpigt, jag brukar tänka att många har det mycket värre, lite tröstar det i allafall
Flera temabloggare hittar du hos Elisa
Trevlig tredje advent till dig som tittar in!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anette
Vilket fint inlägg! Att känna tacksamhet för det man har ÄR grunden till att känna sig tillfreds och till och med lycklig. Ofta ofta tänker jag på att jag är så tacksam för att jag har en bostad; med tak och skydd för kyla och regn, Mat och rent vatten och så vidare. Det förändrar en i grunden. Om man sen ser ett tv-inslag om Gaza, som idag, där förstår man ännu mer vad mycket vi har att vara lyckliga över. Sen behöver vi så klart ha plats och möjlighet att få sörja och må dåligt ändå. Nästan en förutsättning för att kunna må gott, vad ska vi annars ha att jämföra med?
Och du! Ditt leende är så smittande!