Höstdikt
Nu gulnar björken
krassen slokar
och alla klagar på regn
som tokar
Hösten är här hör man
beständigt
Snart är det mörkt och allt
är eländigt
Då slår jag faktiskt dövörat till
och säger:
hösten, den hör mig till
med friska vindar och
björnbärssnår
och svamp i markerna
vart jag går.
Och vilka färger
vilken prakt.
Välkommen hösten!
Nu är det sagt
Text: Brita af Geijerstam
TAGS
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
LillaSyster
Titta så fint du har bildsatt dikten=)
Hösten är din och Anki’s. Njut av skogsdoft och svamp. Kram