Jag har läst..
Förlaget Ord&Visor
2015
foliant
357
Detta är den femte volymen i Lilian Ryds utforskande av nordsvensk kulturhistoria. Här knyter hon samman Lapplands olika folk och h ur de levt av och med naturen efter urgamla mönster.
Boken bygger på närmare trettio års intervjuer med äldre samer och svenska om självhushållets vardag och om hur de tänkt kring mat och ätande. Vi får fascinerande glimtar av en tillvaro med rötter i livet på tundran för tiotusentals år sedan.
Boken är indelad i olika kapitel, allt från -fångstgropar till fruktsoppa, - surkött och surfisk, -äta hela djuret, -fångst och jakt och så vidare.
Omslagsbilden visar Maria Larsson som tagit upp ett kok potatis vid fjällgården Skajdde, tio mil väster om Jokkmokk i väglöst land. Maria levde 1875-1956 och fotot är taget 1950. Maria var också en mycket duktig stickerska och hennes fint rutmönstrade yllevantar är berömda.
Utdrag ur boken:
"Dagens kostråd ger intrycket att vi går under av vitaminbrist om vi inte äter grönsaker och frukt varje dag. Det kanske är sant om köttbien på tallriken alltid är skuren ur den näringsfattigaste delen av djuret, nämligen muskelmassan.
Om man äter inte bara musklerna utan hela djuret med inälvor, fett och blod, får man vitaminer, mineraler och andra näringsämnen. Forskningen är på den punkten just på väg att hinna ifatt ett par hundratusen år av praktisk erfarenhet."
Kanske behöver man vara lite nörd för att ta till sig allt i denna gigantiskt innehållsrika bok. I så fall är jag det, för det intresserar mig mycket att läsa om svunna tiders liv och leverne.
Vad gäller just invånarna uppe i norr har de behållit sina gamla traditioner och levnadssätt mycket längre än andra i och med att de inte innefattades i industrialismens framfart.
Man var möjligen fattig på ägodelar men hade man mat för dagen uppfattades man inte som fattig.
Ett enkelt sätt att leva, där man känner en helt annan tillfredsställelse över sin egen roll, sitt eget arbete, vad man åstadkommer, och hur man tar hand om varandra.
Kanske var det inte bättre förr, men, det är intressant och spännande läsning för dig som har det rätta intresset.
Eva-Lena
Mycket intressant detta. Jag tänker ofta på hur matvanorna ändrats så otroligt mycket sedan jag var barn. Min mamma och hennes vänninor tog verkligen vara på allt. Jag minns hur mamma kokade djurskallar som hon gjorde pölsa och korv av, grisblod som togs reda på vid slakten rördes för att inte koagulera, och blev sedan olika sorters blommat. Jag älskade blodplättar som var någon slags blodpuddingsvariant, det får jag nog aldrig mer äta i livet. Du är ju en påhittig och nyfiken kock, så jag förstår att du blir inspirerad. Jag kämpar med matlusten, den är dålig…
Eva-Lena
Blodmat ska det vara förstås…
Tasstanten
Låter som en intressant bok och den skulle jag kunna tänka mig läsa. Har alltid varit nyfiken på hur de klarade sig året runt förr, när det inte fanns frysar att förvara maten i.