Dramatisk fredag den 13
Ja jisses vad lite man vet om framtiden…
Härom dagen satt jag här och lattjade fram en liten kattblogg och igår blev det helt annan ton i skällan!
Vi hade bokat tid för kastrering av Astrid igår på veterinärpraktiken i stan. De opererade egentligen inte på fredagar men gjorde ett undantag då maken berättade att han på grund av jobbet inte kunde komma någon annan dag i veckan.
Vi åkte in och planerade att under tiden Astrid var hos veterinären ”göra stan” och shoppa loss!
Nå, vi shoppade loss i form av en hatthylla och en spikmatta på loppis samt en massa mat, både till djur och människor.
Klockan fem hämtade vi buren med Astrid. Operationen hade avlöpt väl och hon hade precis fått en uppvakningsspruta. Hon behövde ingen tratt utan skulle få lugn och ro första timmarna.
Första timmen den gick ju åt till hemfärden i bilen.
Väl hemkomna ställde vi in buren i sovrummet och stängde dörren för att inte kattungarna skulle störa.
Vi lämnade luckan till kattburen öppen och ställde en vattenskål på golvet utanför.
Hasse och jag turades om att kika in till henne, men hon bara sov…och sov.
När en timme gått sa jag att nu var det nog dags att ta en närmare titt och att väcka henne lite försiktigt.
Men si, det gick inte alls, katten var helt lealös!
Hasse tog upp henne i famnen, ruskade lite omilt på henne men det gav ingen reaktion.
Nu började vi undra om hon över huvudtaget var i livet!
Jag letade snabbt upp akutnumret till djursjukhuset i Falun för i stan hade de ju redan stängt.
Hasse fick höra hur han skulle kontrollera Astrids status och då han tryckte med fingret mot hennes öga reagerade hon, alltså var hon vid liv!
Jag hade då vi kommit hem påbörjat middagsmaten, isterband till mannen och lammkorv till mig stod i ugnen färdiga att inmundigas, men någon middag hade vi ju inte tid till utan nu blev det ilfärd till Falun!
Ganska orationellt kastade jag ner ett par byttor med den varma korven i en svampkorg som jag plockade med mig så snart stank bilen av äckliga isterband…som ingen ville ha, allra minst maken!
Vi hade bäddat in Astrid i en pläd för hon skulle hållas varm.
I Falun fick vi komma in direkt och katten blev undersökt av veterinär. När hon lyfte upp Astrid så reagerade hon för en stund för att sedan åter somna om. Lungor och hjärta lät bra, men tempen! Den visade på 35 grader, alldeles för låg med andra ord!
Någon diagnos var svår att finna där och då, men veterinären beslöt snabbt att behålla Astrid, försöka få upp temperaturen på henne och ta blodprover och annat nödvändigt.
Och det kändes skönt, även om det var förfärligt att lämna henne så var hon nu under ständig observation av kunniga veterinärer!
Innan vi åkte hem ringde jag till dottern och frågade om vi kunde få en fika 😆
Vi var välkomna över, så då fick vi ut något positivt av dagen i allafall!
..och så fick jag pussa på Daniel också!
Puh, jag blir svettig bara av att skriva om gårdagen här, men nu måste jag ju berätta glada nyheter också, Hasse är på väg till Falun i skrivande stund för att hämta hem Astrid som nu mår mycket bättre!
Lillungarna klarade dagen bra, de är ju inte längre beroende av Astrids mjölk, och vi fick hjälp av min väninna med matning då vi var borta så många timmar under dagen. Här leker dom med ett garnnystan jag köpte på loppis.
Och äta gör dom, med god aptit slickar dom rent min gröttallrik efter frukost!
Nu hoppas jag att den här kattidyllen om några timmar åter är verklighet!
Jag återkommer angående diagnos och spekulationer kring vad som hände när jag har mer ”kött på benen”.
Klart är i allafall att vi slipper betala något till djursjukhuset eftersom detta inträffade i samband med en operation på deras klinik.
Vi lämnade en fullt frisk katt för kastration och kanske var hon allergisk mot narkosen eller något annat men blodproverna hade i allafall inte visat något avvikande.
Puh, nu tar jag ut min lilla hund som tappert fick sitta i bilen större delen dagen igår!
Bia
Men usch vilken dramatik! Skönt att hon blev piggare! Sånt där räknar jag inte med, nu när jag är på väg att skaffa mitt livs första katt! Kram!
Caroline
Ojoj, vilken dramatik!
Katter kan vara känsliga mot narkos, så det kan vara det som gjorde att hon blev så slö. Skönt att det är bättre nu.
Caroline
Eva-Lena
Oj, oj oj, vilket drama för er:( Skönt att Astrid är på G igen:)
Kicki
Åh, fy sjutton vilken dramatik.
Men jag kan inte låta bli att undra varför hon fick åka hem innan hon var helt vaken, jag förstår att den kastrationen inte behöver betalas. Men det blev väl dyrt nog i Falun. 🙁
Men huvudsaken är ju att Astrid är pigg och på gång igen.
Kramen
"LillaSyster"
Lilla Astrid krya på dig!! Jag håller tummarna för att idyllen infinner sig fortast möjligt igen. Tur att katter har nio liv… Kram
Lisa
Ja det var dramatik på allra högsta nivå. Vilken tur att ni var så uppmärksamma hela tiden o kollade Astrid. Och där ligger hela familjen nu och har det bra. Det var märkligt , att ni fick ta med henne innan hon var riktigt vaken. För ni har ju en bra bitt att åka. Ha det så bra med katteriet. Kram o lycka till. Lisa.
Anki
Men oj… vilken hemsk upplevelse! Uppvakningssprutan brukar i regel ge effekt efter bara någon minut, så de borde reagerat på kliniken innan ni åkte hemåt… Skönt ändå att allt avlöpte väl och att hon är hemma igen.
Ha en skön söndag!
Kram
Punatukka
Fy tusan vilken hemsk upplevelse men gudskelov att hon mår bättre!! Jag har aldrig hört talas om nåt liknande?? Kattungarna är så gulliga så man får lust att pussa på dom så det får du göra från tant Punatukka 🙂
Er andra önskar jag härliga dagar utan mer dramatik,kramen är extra varm!
Agneta
Åååå, så man känner igen sig, man kör och åker och donar och grejar när dom små liven inte verkar krya och hjärtat det hoppar som, jag vet inte vad, av förskräckelse över de små liven. Vilken tur att dom fick igång henne igen och hoppas nu att hon fortsättningsvis också mår bra. Hennes avkommor verkar må toppen i alla fall.
Och det händer alltid när klinikerna har stängt, har du tänkt på det? Det har vi genom årens lopp. Vår nuvarande vovve åt som valp upp en hel kartong Aladdin och det var på en julhelg så klart…..men det var gasen i botten……och det gick ju bra, tack och lov.
Kramar
Agneta
malin
Oj så hemskt!! Hur är det med henne nu??
Ibland tar livet dramatiska vändningar..
🙁
Doris
Men snälla nån så hemskt ! Tack o lov att det slutade bra i alla fall. Nu ska jag passa på att läsa på hos dig, har helt slutat ( tillfälligt förhoppningsvis ) vara i bloggvärlden, IRL tar såå mycken tid 😉 .
Sköt om dig, kram
Herr Nilssons Fru
Oj som de kan bli . tur allt ordnade sig till slut för lilla Astrid. så jobbigt o tungt när djuren blir sjuka. En träff hos dottern med – de e ju guld.
Kramiz