Dikt: Dimma över bergen
Gråvit dimma över bergen
skymmer horisontens rand
mellan lätta molnets hängen
solen står där som i brand
Frost och flinga brett sitt täcke
över myr och över mo
frusna marken ha där under
somnat i sitt vinterbo.
Skönt få vandra ut i skogen
där är tystnad lugn och frid
försök att släppa bittra tankar
på en hård och splittrad tid.
Bort från störande trafiken
smal är stigen den vi går
smygande har endast räven
här och var satt sina spår.
Stilla höra blott en susning
från den svala nordanvind
den är ren och frisk och sätter
rosen på en bleknad kind.
Ur boken Vardagsdikter från Säfsen av Helga Andersson
Av olika orsaker har jag känt mig låg till sinnet. Ordflödet har tillfälligt sinat, leendet slocknat, optimismen flugit sin kos.
Bekymmer som hopar sig i november känns mycket jobbigare än de som möter en i sommarens sol.
Tror jag, kanske, vad vet jag, en dag i taget trampar vi på…och hoppas på en ljusglimt..
Saija
Vilka vackra kort! Älskar dig! <3
Gunnel
Mycket vackra bilder till en fin dikt. Novembermörkret är inte uppiggande. Ha det bra och var rädd om dig. Kram
Sylvia
Fina bilder till vackra ord. Vi kan alla känna oss låga ibland. Men livet går på, vare sig vi tycker det är kul eller ej. Och rätt som det är kommer lite glädje tillbaka och livet känns en aning lättare igen. För det har vi ju lärt oss genom åren – allting går i cykler.
åsa
Så fina bilder och vilken vacker dikt, tack!
Förstår att det kan kännas tungt mellan varven och novembermörkret gör ju inte att det känns lättare precis…
Tänker mycket på dig må du tro och jag hoppas du kommer att känna dig gladare när snön kommer. 😉
Ha dé!/Kram
Äppelblom
Så glad jag blev när jag hittade din blogg. Dikten – så fin – och alla dina vackra bilder.
Ja, jag tycker också att hösten känns tung och speciellt november. Man får försöka göra det bästa av situationen.
När julen är över, så går det ju åt rätt håll i alla fall, även om det tar lite tid innan det är vår igen.
Jag kommer och hälsar på i din blogg fler gånger – var så säker!
Ha en fortsatt bra dag och må så gott!
Kajsa Swartling
Såå vackra foton och dikt .
Eva
:tear: Så många vackra ord som passade även mig nu i denna mörka årstid, + att man känner sig ej okej.
Men med den vackra dikten som berör många fick jag mig en liten ljusning i tankarna.
Jag torkar min tår och ett litet leende träder fram. 🙂
Tack för de vackra bilderna också.
Hälsningar/ Eva
Herr Nilssons Fru
Så vackert du skriver o vackar bilder…snö…har du inte fått va, de e väl längre upp i landet.
Så fina bilder. Ja november kan vara lite deppig, jag får små bryt emellanåt men hämtar mig ganska bra tycker jag. Tänker på dig. Ibland funderar jag på om jag bara skulle åka upp och krama om dig lite 🙂
Kramiz
Nette Cecilia
😉 visst är det en jobbig tid i detta mörker som råder ,jag har så många saker på gång nu att jag borde dela mig i fen delar för att hinna med alla måsten ,ha det fint ,kramen ,Nette ❗
Pernilla
Så fint och så underbara bilder du bjuder på till texten. Underbart!
/P
Barhoppan
Hej! Hittade din kivoga blogg i gårkväll. Så vacker dikt och vackra bilder. Inte för att jag vet om det muntrar upp dig men hälsningar från södra Finland
Gun
Hej Paula!
Vilka underbara bilder! Jovisst ska du få adressen till snart 90 åriga Dorrit som hon heter, hennes blogg är klart läsvärd och ger en bild av hur åldrandet kan te sig, adressen är gammelmormorn.wordpress.com
Man kunde tro att hon är den äldsta bloggerskan men icke, det är med all sannolikhet Dagny som är 102 år, vilket är helt otroligt!! Hon är i farten i Stockholm för jämnan, ute på allt möjligt henne når du på 123min sida.se/bojan
Hennes blogg är lite konstigt uppbyggd, det senaste hon skrivit står under ” serverat” och då får man scrolla neråt för att få det färskaste. När hon var 100år höll hon i kurs för datoranvändning för pensionärer, man baxnar.
"LillaSyster"
Vilken fin dikt och dina foton till förhöjer stämningen!
Du idag när jag vakande och tittade ut tänkte jag genast på dig!
Det här hade Paula gillat!
Kram
E V A
Vemodsvacker dikt, och mycket fina, passande foton till.
Jag hoppas att det snart vänder Paula.
Men känslor, är känslor…och de behöver sin tid…
STOR KRAM
Eva
Malin
Jösses jag trodde först att du själv diktat så vackert. Ledsamt att höra att du är lite låg. Jag känner själv att November mörkret tär lite på mitt sinne också.
Hoppas du blir glad snart igen!
Peppkram!
TjockMorsan
Vilka vackra bilder! :thumbsup:
Det är tungt att släpa på bekymmer för de skymmer så lätt ljuset i tunneln och när dagarna är korta och inte bjuder på så mycket dagsljus så är det lätt hänt att allt känns nattsvart. Jag hoppas verkligen att din svacka inte är så djup och att livet snart känns lite lättare igen.
Många Kramisar! :love:
Marja
Så vacker dikt och underbart vackra bilder. Hoppas du känner dig mindre låg snart. Kram! 🙂
Kicki
Vackra bilder till en talande dikt.
Det låter inget vidare att du är så låg, hoppas du piggar på dig och att saker ordnar sig, vad det än är.
Kramen/Kicki