Ett sorgens budskap
Jag hade tänkt skriva ett vanligt vardagsinlägg, men så fick jag idag ett sorgebesked.
En vän som jag aldrig träffat men umgåtts flitigt med, nästan dagligen i många år på nätet har gått ur tiden.
Trots att jag visste att hon varit sjuk och legat på lasarettet så trodde jag inte det skulle sluta så här, hon hade ju kommit under vård i tid och hade även fått komma hem igen om dock medtagen och trött.
Jag pratade med henne i telefon då hon var orolig över att bli hemskickad från lasarettet när hon ännu inte mådde så bra men sen ordnades hemtjänst till henne och då kände hon sig trygg.
Sedan dess hörde jag inget ifrån henne, har skrivit ibland men inte fått svar. Nu fick jag besked om att hennes liv var till ända.
De som tycker att vänner på nätet är trams, dem vill jag verkligen ta i örat och tala om att de minsann många gånger blir närmare vänner än dem man har runt omkring sig. Har man som jag varit med i bloggsvängen och sociala medier i ganska många år och redan är pensionär är det ju ofrånkomligt att dödsfall inträffar i vänkretsen.
Detta var inte första och säkert inte sista gången det hände, men jag vill ändå säga att jag är lika ledsen över det som hände min fina vän som om det hänt en vän jag fysiskt hade kontakt med.
Ibland är det nästan lättare att öppna sig för en människa man man inte möter ansikte mot ansikte, och desto större är glädjen om man sedan någon gång får chansen att också träffas ”på riktigt”
Exempel på detta har jag flera, jag har aldrig blivit besviken på någon jag lärt känna på nätet och sedan träffat, tvärtom, alla möten har varit positiva och har bekräftat att den person jag lärt känna även stämmer överens när man ses ansikte mot ansikte.
Själv är jag oerhört glad över alla bloggvänner jag fått genom åren, läser du detta är du förmodligen en av dem.
Låt oss vara rädda om varandra och dela sorg och glädje, precis som jag gör nu.
Tack för att just du läser mina rader
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Carita
Ja, exakt så här är det.
Jag känner samma sorg och saknad som du gör.
Jag träffade henne aldrig, men vi skickade kort till jul och påsk och vi spelade Wordfeud.
Vi hörde av oss via bloggarna och via Messenger, hade ett slags omsorg om vi inte hörde från varandra på ett tag.
Man kan ha riktiga vänner också via nätet, man måste inte alls träffas IRL, fastän det var vad vi tänkte att vi kanske skulle göra nåt tag, fastän vi bodde i olika länder.
Nu träffades vi aldrig. Men saknaden är ändå stor – och tomheten.
Tack Paula för att du skrev detta inlägg ??
Carita
Skulle inte vara frågetecken där på slutet… lade in bedjande händer och ett hjärta.
Klimakteriehäxan
Delar din sorg, tror att jag förstår dina känslor.
Visst blir det värdefulla relationer även på nätet – och de behöver inte begränsas av restider, hosta eller ösregn …
Sköt om dig, kram!
Anette Nordström
Jag förlorade min bästa nätvän för några år sen. Vi höll daglig kontakt. Så skrev hon att hon fått lungcancer och lite senare dog hon. Jag saknar henne fortfarande. Och många av de vänner jag höll kontakt med under min cancertid, de hade också cancer, gick bort vartefter. Vi var ett litet gäng och det var bara två av oss som klarade oss. Visst är det sorgligt. Därför uppskattar jag de vänner jag har här på nätet. En kram till dig.
Susjos
Så tråkigt att läsa!! Varm Kram till Dig!!!
Håller med dig om allt du skriver, bloggvänner känner en väldigt bra, och man blir inte besviken när man träffar dem irl , snarare tvärtom. Vårt möte förra sommaren håller jag fortfarande kärt i mitt minne, och hoppas det blir flera möten i framtiden!!!
Än en gång stor varm kram till dig kära Paula! <3
Ibod11 - Ingrid
Jag beklagar verkligen Paula ?? Du har förlorat en god vän och det är precis som du skriver, minst lika svårt att förlora en vän man har lärt känna på nätet. Ni hade även kontakt via telefon och jag är övertygad om, eller jag vet att du blev både en trygghet och en glädje för din vän. Ett väldigt fint inlägg som får oss alla att tänka till och kanske minnas egna upplevelse. Visst ska vi vara rädda om varandra och bry oss om varandra och det är vi väldigt bra på i vår bloggsfär. Tack för att du delar med dig.
Många varma tröst- och styrkekramar ??
Ibod11 - Ingrid
Jag ser att mina hjärtan blir frågetecken när komentaren publiceras. Men du förstår nog att det blev fel på något sätt.
Anna-Lena
Alltid berörande när de man känner, lämnar jordelivet. Och bloggvänner känner man väl. Håller med i allt du skriver.
Har läst på andra bloggar om detta sorgliga. Har inte haft kontakt med henne, för egen del.
En av mina första bloggvänner bodde 5-6 mil bort. Vi blev goda vänner även i riktiga livet.
Så fick hon blodcancer och hade en lång och svår sjukdomstid innan hon gick bort. Åtta år sedan. Vår vänskap varade bara några år, men betydde så mycket.
Kram !
Anna i Portugal
Visst är bloggvänner också vänner! Beklagar förlusten. En fin text har du skrivit och det är så viktigt att verkligen njuta av livet och ta vara på varandra. Tiden är nu. *kramar om* ifall du vill ha en kram.
Äventyret Framtiden
Bloggvänner ska man vara rädd om och alla är vi dödliga. Det händer lite nu och då att någon man känner och har haft kontakt med via Internet lämnar den här världen. Jag antar att det är samma bloggvän som också var min bloggvän sedan en tid tillbaka.
Tröstekram!
Synnøve Irene Kjerstad
Delar din sorg. Har råkat ut för samma sorg ett par gånger nu. Man blir aldrig härdad. Många av mina bästa vänner är faktiskt kvinnor jag mött på nätet. Via bloggen och FB. Min mor sa att man kan inte få vänner på nätet. Hon hade så fel i det.
Vi får ta vara på varandra för vi vet inte hur länge vi vandrar på jorden.
Varm kram Paula.
Christian Lehmann Gisler
Beklagar verkligen sorgen å förstår helt å fullt… tänker ibland på hur det ska bli när någon av mina bloggvänner helt plötsligt skulle tystna…. finns ju ändå flera som är till åren komna… hemska tanke!
Hade en bloggkompis alldeles i början som en dag skrev att hon var sjuk å inte visste hur länge hon hade kvar å därför slutade blogga…. det var förresten hon som inspirerade mig att endast använda små bokstäver på bloggen…
Tack för din fina ord å ha en fin helgdag!
LillaSyster
Varmaste kramar till dig. Bloggfamiljen räknas till riktiga vänner- visst är det så. Tänker på dig. Kram
BP
Så fint skrivet av dig och ack så sant kan jag bara säga. Bloggvänner är ofta mera genuina än irl-vänner. För med bloggvänner kan man vara social utan att umgås. Det låter kanske fel och löjligt, men jag tror att du förstår vad jag menar.
Och de flesta av våra bloggkompisar är ju 60-plussare, så risken är nog överhängande att vi droppar av så småningom. Det är bara att vara realistisk.
MEN att vara realist tar inte bort sorgen efter en vän som du lärt känna via bloggen och telefonsamtal…
Många varma kramar Paula!