Falun en bit från ovan

I min höstplanering ingick ett besök på Lugnet, Faluns idrottsanläggning, och då främst hoppbackarna!
En gång tidigare har jag försökt komma upp till backarna med bergbanan för att få se fina vyer över Falun, dock utan att lyckas då bergbanan varit stängd eller i olag
Men skam den som ger sig, igår gjorde jag ett nytt försök…

Jodå, bergbanan är igång, men lyckas inte lösa biljett i automaten. Biljetten ska dyka upp på min mejl men det gör den inte, jag blir rätt frustrerad…

Men se, en ung grabb med BMX-cykel ser mig stå och se olycklig ut och frågar om jag vill åka med…Jaaaa, tack säger jag, så han går runt och öppnar åt mig!

Ännu en ungdom dyker upp med sin hoj och jag skyndar mig och plockar fram kameran och berättar att jag inte varit uppe tidigare. Den ena killen lyfter då upp sin cykel för att den inte ska vara ivägen för utsikten. Jag får veta att turen upp tar tre minuter och tips om hur jag ska ta mig ner igen om jag inte vill åka bergbanan igen. Vilka hjälpsamma killar!

Nu har jag klivit av och konstaterar att jag inte har någon längtan upp till stora backen, det räcker gott så här

Lite otur hade jag för jag hade kollat väderprognosen som lovade sol men redan när jag kom fram till Lugnet var det mulet.

Några regnstänk mötte mig uppe i backen vilket innabar att sikten inte var optimal, men den dög!

Jag hade trott att jag skulle få se ett potpurri i alla fina höstfärger över landskapet, men riktigt så grannt var det nu inte.

Satte mig ner en stund på bänken som tillhör kungens rumpa.
Sen vad det dags att tänka på refrängen, det började bli rätt kyligt, det blåser på toppen som bekant och jag hade inga ytterkläder på mig.

Jag hade ju varit bekväm och åkt upp så då tänkte jag att då går jag ner. Skogen ser inbjudande ut

En bred och tydligt skyltad stig hittade jag att följa.

Stigen blev snart smalare och fler och fler stenar dök upp på det sluttande underlaget. Men jag visste ju att vi skulle neråt..

Jag var kanske halvvägs ner när jag nådde en avsats med en fin utsikt

och efter det gick jag plötsligt på något som påminde om en sluttande getstig i Alperna! Men jag är ju ingen get så nu började det bli jobbigt. Övervägde att vända tillbaka, men det hade varit ett helt företag att klättra upp igen så jag kämpade på. Där det fanns träd och buskar längs stigen tog jag hjälp av dem och höll i allt som satt fast i marken. Skrattade för mig själv när jag insåg att en viss otränad kropp skulle ha rejäl träningsvärk efter detta äventyr

Sista biten var ingen lek, det var halt underlag och inte en trädrot att hålla sig i, jag fick gå ner i huk och hålla mig i stenarna längs stigen, ja jisses om någon hade filmat mig!
Ner kom jag helskinnad, glad över att inte slagit mig sönder och samman och lite arg på mig själv för att jag inte tänker efter före…
Jag hade rätt om träningsvärken, nacken, axlarna, skinkorna och benen, ja jisses så stel och öm jag var igår.
Men, det gick över…