Fem-en-fredag # 10 Trendigt

Vad var mest trendigt under dina tonår?

Twiggy var 60-talets största ideal. En supersmal tunn pojkkropp, kort pojkfrisyr o en androgyn look i kortkort kjol. För en kort mullig tjej som jag var det rent förfärligt…

Hur har du omedvetet någon gång varit trendig?

Jag hade en byxdräkt som liknade den på bilden. Trivdes himla bra i den, o den passade bra för man såg lite längre ut. Om den var särskilt praktisk vet jag inte, knepigt att klä av sig när man skulle göra toabesök…

Vilken trend skulle du vilja se kommer tillbaka?<

Färgglada möbler!

och tapeter med motiv

Vilken trend skulle du aldrig anamma?

Minns med fasa ett par plastiga stövlar som satt som ormskinn om benen…och var rent omöjliga att få på och av…
Jag anammar inga trender som innebär att det är obekvämt, kläder ska vara sköna att bära!

Av dagens trender skulle jag aldrig välja ett svart kök. Jag blir bara deprimerad…

Vad vill du ska bli en trend?

Att vi alla får vara naturliga och duga som vi är.
Och det inträffar???? Typ aldrig…

Flera deltagare till temat hittar du hos Elisa

4

35 Comments:

  1. Oj Twiggy det var längesen. Jag hade vita stövlar som var lika. Har en röd skinsoffa som jag älskar.
    Kram Anki o Minton

    • Jag har en ganska tråkig bajsbrun tvåsitsig konstlädersoffa, köpt på second hand pga katterna. Ingen idé att satsa på dyra möbler så länge man har djur med vassa klor! Hade gärna hellre haft en röd soffa! Kram

  2. Twiggy -looken var inget för en storvuxen tjej heller. Möjligen stövlarna som ingick i looken. Tror att jag hade ett par sådana.
    En svart overall som din, det hade jag. På den tiden hade jag midja, så jag kunde ha ett bälte till. Rätt snyggt tror jag. Även på en stor tjej.
    Vill gärna se mönstrade tapeter i glada färger igen. Tror dock inte att det blir omtapserat. Behovet finns inte… Och att följa trender för trfnders skull, det gör jag inte längre. Kram!

    • När jag flyttade in i nuvarande hyresrätt gjordes inga som helst förbättringar på väggar eller golv. Köksskåpen håller knappt ihop, märken på golv, fula smutsiga tapeter. Men, jag var i stort behov att hitta en lägenhet centralt och eftersom jag har tre husdjur så vlle jag inte bli betalningsskyldig den dag jag flyttar ut. Men kanske kan jag få det i nästa boende, mönstrade tapeter och nyare golv? Trodde jag skulle bo kvar här för alltid men har börjat omvärdera och vackla. Kram

  3. jag hade sån där Twiggy-kropp; inga höften, små bröst… “kvinnliga” kläder funkade dåligt, herrjeans satt snyggare, lånade av min smala pojkvän

    • Det var så jag ville se ut hela min ungdom. Men det putade både här och där på mig, inte mycket att göra åt…

  4. Hahaha! Jag svarade också Twiggy på fråga 1. Gissar att det bara är du och jag samt möjligen en till i vår ålder som minns henne. Alla i 30- till 40-årsåldern vet nog knappast vem det är, även om hon fortfarande är aktiv. Konstigt nog var hon min “idol”. Nu var jag långt ifrån lika snygg som hon men jag liknade henne faktiskt. Ett benrangel, likadan frisyr och så fick jag kämpa om att få bära “hennes” kläder. Min mamma gick med på det, men min pappa tyckte att det var vulgärt – ooooops!!!

    Åsså har din “bildbyrå” återigen levererat helt underbara bilder som illustration till dina svar:-)

  5. Intressant att läsa dina svar. Visst var Twiggy i ropet men jag minns mest annat i klädväg i alla fall 19 63-64. Grön och jättestor militärparkas från Impo på Gamla Brogatan, svarta manchesterjeans, rosa polotröja utan ärm som var ribbstickad och mockaskor. Sen var man redo för dixieklubbar i Gamla stan och Nalen lördag eftermiddag. Tror aldrig jag anammade Twiggy looken. Visserligen var jag snal som en benget men insåg nog att detta med Twiggy var “sjukt”
    Instämmer i övrigt helt med dina svar.
    Kram!

    • Jag tror att modet skilde sig en hel del mellan Sverige och Finland på den tiden, även om de stora modenamnen som t.ex Twiggy var känd i hela västvärlden. Manchesterjeans minns jag mycket väl men några dixieklubbar kände jag inte till i Hfors. Visst är det kul att minnas tillbaka, jag har bara så himla dåligt minne! Kram

  6. Twiggy trenden har jag sett på foton, men den var lite före min tid. Bra svar, särskilt på sista, är väl en utopi men en hoppas ju på det.

  7. Jag minns twiggy men det modet passade inte mina kurvor riktigt. Fast kortkort hade jag ett tag när det begav sig. Men jag har nog aldrig brytt mej om mode så hårt.
    Har två fotöljer hemma den ena med rosenmönstrat tyg som jag själv klätt om den i. Den andra en riktig goding, lite vräkig med krämfärgad botten och mönster med papegojor och djungelväxter, som ett riktigt smycke. Vi hade röda tapeter med medaljongmönster ! i köket i första huset vi byggde, nu tycker jag det var gräsligt.
    Usch, plastiga stövlar låter inget vidare, inget för mej. Inte svart kök heller.
    Jag hänger på ditt trendförslag, hundra gånger om.
    Ha en go’ söndag. Bättre väder i antågande. Inte så tokigt idag heller, vi tordes sticka ut näsan..

    • Inredningsmodet går ju igen, jag minns med glädje mitt barndomshem från 60-talet. Fast på 70-talet när jag byggde eget bo då var det medaljonger på längden och tvären. Du är duktig som fixat att klä om möbler, det är ju jätteknepigt. Haha, dagvill är det lätt att bli, imorgon är det iaf tisdag för då ska man veckoshoppa”

  8. Jaha, går inte dagarna fort nog ändå. Ha en bra lördag oxså ;-).

  9. Twiggy var lite före min tid men nog kunde jag liknas vid henne i tonåren, väldigt mager och väldigt lång vilket inte alls var trendigt då :) Sen dess har jag bestämt mig för att jag inte bryr mig så mycket om trender :)
    Håller helt med dig om att livet blir lite roligare med lite färg. Inte för att jag direkt är någon färgstark person men nog blir det lite trist med allt vitt, grått och svart som gäller nu!

  10. Om plaststövlarna var omöjliga att få på behövde man väl inte bekymra sig över att få av dem? ;´:P

  11. svart kök tror jag inte att jag skulle vilja ha. och inga plastiga stövlar. en mår bäst i de kläder en känner sig mest hemma i

  12. Kul igenkänning att läsa dina svar. Plaststövlar satte mamma stopp för, klokt nog. Himla snygga tapeter och stort JA på sista svaret.

  13. Visst minns även jag Twiggy! Jag var dock lika ointresserad då som nu av mode, men jag hade utsvängda byxor och grön parkas … och lyssnade på popmusik – mods kallades vi visst – till skillnad mot “sunarna” som hade skjorta, slips, spetsiga skor och skinnjacka … oj så många minnen som dök upp!
    Svart kök … blir mörkrädd av blotta åsynen av det!
    Sista frågan … håller helt med dig! Tyvärr en utopi!
    Kram

  14. Mirjam Halvarsson

    Ja jisses Twiggy….undrar om det var där idealet med de smala (magra) modellerna kom?? Jag tror det….och visst försökte jag efterlikna henne med resultatet att jag tyckte jag var tjock när jag vägde 47 kg…inte så sunt!
    Overall, där har jag också ett minne. Jag hade bestämt mig för att börja sy och mitt första objekt var just en sån där sak! Inte var det det enklaste att börja med men är man tjurig så är man! Det gick faktiskt bra ändå :D
    Jag skulle mer än gärna se färger i inredningen och jag tror att det kommer tillbaka men svart kök vill jag INTE ha!
    Kul att läsa dina svar och få en nostalgikick, kram på’re

    • Jag läser just nu en helt underbar bok, om kök och bad från 1900-2010-talet. Snacka om nostalgi, fast än så länge har jag bara kommit till 40-talet o då var jag inte påtänkt. Det var synd om lilla knubbisen jag, bara hemmastickade kliande kläder, inga korta kjolar, mamma tyckte det var vulgärt. Inte konstigt man blev som man blev, obstinat! Kram på dej!

  15. Trenden med såna där stretchstövlar gick jag på i ungdomen (fast mina var vita). Nu har jag blivit äldre och klokare och tänker – precis som du – på bekvämligheten :-)

  16. Kina Hellquist

    Visst minns många Twiggy! Men hon var inte precis mitt ideal. Sedan berodde också klädstilen på vilken grupp man tillhörde. Var du mods, sune, raggare, ja då skilde det sig ganska markant. Själv har jag nog inte varit särskilt trendig någon gång! ? Men det är också att ta ställning. Och nu för tiden skiter man fullständigt i det där med trender. När det gäller färger i heminredningen, så kan man förändra väldigt mycket genom kuddar, gardiner o.s.v. Ha det bra!

    • mods och sune, va? Jag växte upp i Finland, såna hade vi inte! Tack o lov kanske. Jo du har rätt att man kan piffa upp hemmet med textilier, så jobbar in dotter med sin ganska mörkmålade lägenhet. Men jag kan inte hjälpa att jag blir deprimerad, jag behöver både ljus och färg för att må bra.

  17. Twiggy var före min tid, men visst kom jag ihåg henne!
    Nej trådsmal var inte heller när jag kom in i puberteten, men 60-talslooken är så fin!
    Ha en toppenlördag!
    kram!

  18. Jag är för det mesta lyckligt omedveten om trender och hur man ska klä sig eller vad som är “inne” för övrigt. Så har det varit större delen av mitt liv och jag har ändå haft ett bra liv :D
    Kram

    • Du har nog alltid varit klok och gått din egen väg. Jag var rätt osäker som ung, ville absolut inte skilja mig ur mängden. Men även jag växte upp, även förståndet. Kramen

  19. Twiggy, jösses så mager hon var!
    Jag förstod att jag skulle missa det här med 5 en fredag.
    Svåra frågor dessutom.
    Håller med dig om att svarta kök är deprimerande, för att inte tala om så skiten syns tydligt på det svarta.
    Kram/Kicki

  20. Jag kör på sista trenden. Jag kör på natursnygg, finns inget smink i mitt badrumsskåp förutom lite fuktighetskräm till ansiktet under vintern och solskydd för soliga dagar. Allt annat klet går bort, vill inte ha sådan :skit ” på hy och ögon. Blir chockad ibland då kunderna reser sig upp och på skyddspappret ligger ett tjockt lager kvar av smink….urk så äckligt att gå runt med det. Tänk att inte kunna gno sig i ögat om det kliar, för då smetar man ut mascaran. Nej nej nej finns inte på kartan att jag skulle leva så. Ha en bra kväll! Och overallen/ byxdressen var ju riktigt modern på 80- talet vet att jag hade en khakiegrön som jag älskade =)

    • Tänk så mycket pengar vi sparar som är naturligt vackra! Fast jag har nog sminkat mig i mitt liv, gick inte ens till närköpet utan mascara när jag bodde i Stockholm. Sminket gav jag upp när vi flyttade till landet och började driva värdshus. Men solcreme hoppas jag du använder när ni är på era solresor! Kram

  21. Twiggy minns jag också, men det modet passade inte mig alls eftersom jag var (är) kort och rund. Då gick det bättre med Mary Quants op-mönstrade (optiskt mönstrade) svart-vita mode. Gunilla Pontén är också en som jag minns. Och Vidal Sassoons geometriska frisyrer… Those were the days, my friend!

    • Jag gillade inte alls Mary Quant på den tiden det begav sig. Det var så synligt! Alltså, man såg två gånger större ut i de mönstren… Jag gillade inte Marimekko heller men nu diggar jag dem, men, därfirån till att klä mig i storblommigt…saknar nog det modet…

  22. Hu, vilka förskräckliga stövlar! :D Svart kök lät dystert.

  23. Hur jag vred och vände fick jag inte ihop något om min trend… jag har nog aldrig varit trendig förresten. Enda gången jag kommer på att jag var omedveten trendig det var en gång vid ca 25 års ålder då jag skulle till stan och fria till en nyligt träffad flickvän… jag skulle hem till henne och jag tog på mig de nya jeansen jag hade för första gången, åkte mot stan men såg att jag var lite tidig, så jag svängande in på en bilaffär, jag hade memorerat en viss BMW till salu i tidningen samma dag. Tittade igenom den, satt i den och öppnade huven för att se motorn osv. Motorer har alltid varit mitt intresse liksom. Men det klickade inte riktigt på nyansen… den var grön metallic vill jag minnas dock svart skinn inuti. Och jag hade haft en Opel Comodore några är före i bra lika nyans som jag lindade kring en lyktstolpe sedan jag krockat med en annan… det gav mig en liten flashback just det gröna utseendet, den fina Opel cupen blev naturligtvis skrot och jag fick böta en massa… Hur som helst jag började dra mig hem mot flickvännen… vi hade bara setts i någon vecka så jag var lite spänd liksom, tog hissen upp och ringde på. Där öppnade hon och skrek direkt: VAD HAR DU GJORT? Och satte sin hand mot mitt knä och drog i byxan och det lossnade en bit, TA AV DIG BYXORNA FORT kom nästa replik. Y tog en sax och klippte av mitt högra ben, nu har du kortbyxor sa hon glatt :) Och fortsatte har du varit i kontakt med batterisyra? Hon viste sedan tidigare att jag var en motorburen kille… tänkte efter att när jag lutade mig in i bilens motorhuv så hade det faktiskt luktat lite syra, batteriet satt ju på vänster sida där jag kollat lite extra runt motorn för att inspektera, batteriet är ju minst viktigt i en bil :) Förmodligen hade dom nyligt laddat batteriet och sölat syra på fronten/skärmen på något vis… Jag tog allt som ett dåligt tecken. Och var mest ledsen för mina nya byxor. Så dagen efter fick man åka till jobbet i kortbyxor, det var typ första veckan i september. Omedveten om att jag haft hål vid mitt knä uppemot låret en stund på kvällen innan. Jag fick också förklarat att om inte byxan klipps av hade den frätt bort mer av den. Så tur att det bara var ett par km från bilaffären.

  24. Pingback: Fem en fredag v. 11: Idiomatiskt - elisamatilda.se

Kommentera