Fem en fredag # 7 Hjärtedagen
–När fick du din första bästa vän?
Ur min dagbok 1968 då jag var 14 år!
Denna min fina bästis Barbro tappade jag tyvärr bort när jag flyttade till Sverige tio år senare.
Men, för ett par år sedan hittade hennes dotter min blogg och frågade sin mamma om detta möjligen var hennes gamla barndomskompis som hon hört så mycket om!
Fotat i en fotoautomat som var väldigt populära när jag var ung! Barbro till vänster och jag till höger…
Nu håller vi kontakten via brevväxling (ja hederlig gammaldags handskrivna brev!) samt mail ibland.
Jag har varit väldigt dålig kompis senaste månaderna, så nu måste jag skärpa mig och om du läser detta Babo så kan du vänta dig ett brev från mig snart, äntligen!
–Vad gör en vän bra?
En vän är någon man kan lita på, som är ärlig även när det kanske inte är vad man vill höra just då, och någon som man kan träffa sällan men ändå direkt hitta tillbaka till!
–Vad fyller ditt hjärta med mest kärlek?
Förutom barn och barnbarn som innehar självklara förstaplatsen i mitt hjärta så är det mina djur.
Mina fina kattsyskon Torsten och Astrid
och min nygamla kompis Daniel “Ahmed”, som förgyller mina dagar
–När gjorde det senast ont i hjärtat?
När jag för bara tre veckor sedan fick ta det tuffa beslutet att låta min underbara Blinka somna in efter tretton år tillsammans, på bilden med sin enda valpkull som hon fick för tio år sedan.
Jag sörjer henne varje dag, och det får göra ont i hjärtat, ett bevis på kärlek och saknad!
Jag märker att jag fortfarande inte kommit in i mina vanliga rutiner, jag grubblar en del och har svårt att ta mig för saker.
Men allt har sin tid…och jag vet att glädjen i livet kommer tillbaka fullt ut så småningom
–Vem skickar du kärlek till idag?
Alla mina fantastiska vänner, till er som skickat mig underbara peppande kort i min sorg, till er som skriver snälla kommentarer i bloggen, och till er som jag träffar här hemma i byn.
Flera tolkningar på veckans tema hittar du som vanligt hos Elisa
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
LillaSyster
Vilken underbar kull! Jag saknar henne också, men du får ta en dag i taget och det får ta den tid det tar att hitta tillbaka till rutinerna.
Roligt att du hittade din bästa barndomskompis igen via din blogg – helt fantastiskt =) Alla kärlek till dig. Kram
Hanneles bokparadis
fint att hålla kontakt, riktiga brev inget för mig längre, har alla mina gamla älskare i facebook ??
Minton
Minton fyller mitt hjärta med kärlek varje dag. Alla bloggvänner som ger mej styrka och glädje skickar jag kärlek till. Tack för att ni finns.
Kramar från oss.
Karin Eklund
Dina ljuvliga pälsklingar!
Blinka med valpar! Hjärtat smälter…
Kramar !
Mia Halvarsson
Meeeen Paula, vilket underbart inlägg, ord som kommer direkt från mitt hjärta <3 så fint att du har kvar din dagbok och tänk att ni hittade varandra genom bloggen, jag menar, hur stor är sannolikheten? Så bilderna på dina djur, bilder som utstrålar kärlek till 100% och jag älskar att Daniel finns i ditt liv efter ditt beslut att Blinka fick somna in. Ett beslut som verkligen ingen vill ta men ibland får man som du, bortse från egna behov och se till djurens bästa….många fina minnen har du i alla fall….Kärlek till er alla i Pörtet <3
ibod11 - Ingrid
Vilken solskenshistoria att du och din barndomsvän hittade varandra igen 😀 Du har en jättefin liten flock med härliga pälsvänner men det är klart att det kommer att dröja länge innan du kan sluta sörja Blinka. Kanske försvinner sorgen aldrig men den förändras. Det vet både du och jag <3 Den övergår i en mer lätthanterlig saknad och lite glädje över alla minnen.
Kram
BP
Vilket underbart bidrag till temat. Alltså att ett dagboksinlägg från 1968 52 år senare blir till ett bevis av vänskap i din blogg är helt otroligt. Så fint! Du verkar ha sparat på mycket, och det är inte första gången att nåt du har sparat har kommit “till nytta” i din blogg.
Bilden på Astrid om lägger “armen” om Torsten är helt underbar – äkta kärlek där alltså.
Klart det tar mera än tre veckor att kommer över Blinka. Tretton år kan man inte bara “radera ut”, även om Daniel borde vara en liten tröst för dig. Varför har Daniel fått ett nytt mellannamn “Ahmed” av dig? Eller har han alltid haft två förnamn?
Susjos
Ett underbart inlägg, jag njuter av text och dina bilder!
..och mest ont i mitt hjärta är ju när jag var tvungen att ta bort vår älskade katt Maja i augusti, tänk så ett fyrfota djur kan lämna såna spår, men såklart, 18 år är en lång tid!
Kram till dig!!!
Sognafaret
For et utrolig nydelig innlegg Paula. Du er heldig som har funnet igjen din barndoms bestevenn.
Fröken Christina
Vilka fina djur du har som förgyller din dag.
Ditte
Så fin läsning! Och helt ljuvliga bilder! Ja, vänskap är så viktig!
Väldigt roligt att du och Barbro återfann varandra. Och visst är riktiga brev något betydligt mer personligt än det som passerar genom luften. Brev och handskrivna kort är liksom mer på riktigt.
Och givetvis betyder både barn, barnbarn och dina fyrbenta vänner mycket för dig. Helt klart.Men det är de fyrbenta som just nu delar din vardag. Njuter av att se bilderna på dem.
Blinka och hennes valpar är helt bedårande och hon kommer alltid att finnas med och hos dig.
Torsten och Astrid ! Så fina de också. Fotot är helt fantastisk.
Varm kram och många tankar.
Anki
Ett alldeles underbart inlägg! Så klok du har varit som sparat minnen från förr … och så härligt att ni fann varann igen!
Såklart sörjer du fortfarande världens finaste Blinka! Sånt tar tid … och måste få ta tid. Glömmer henne gör du aldrig …
Kram
Kicki
Skriv en bok!
Det är så underhållande att läsa det du skriver.
Gamla vänner glöms aldrig bort.
Kram
byblixtra
Fint inlägg och jag förstår att saknaden är stor efter Blinka.?
Carina Larsson
Men vad du är redig som sparat dagböcker! Dessutom skriver du riktiga brev! Som förr i världen. Vad roligt att du fått kontakt med din barndomsvän också.
Du har fina vänner i dina djur men det är så tråkigt att Blinka inte finns mer.
För egen del blev det inte något extra här hemma på Alla Hjärtans dag mer än att jag la ner lite extra omsorg på middagen som vi åt innan Mor, E och jag åkte och såg årets revy. C ville/orkade inte följa med.
Allt rullar på som vanligt här.
Kramen.
Åsa
Vilket fint inlägg! <3
Sorg efter en hund är något jag delar med dig, förlorade min äldsta sheltie Indra i mitten av december. Svårt har det varit även för den yngsta hunden, men nu går det lite bättre. Den där saknaden, vilket tomrum det blir.
Ama de casa
Vad fint skrivet och vilka fina bilder på dig och alla dina fina vänner!
Ha en underbar start på veckan!