Försöker väcka livsandarna…
Orken, lusten och glädjen, vart har de tagit vägen?
Den här vintern är definitivt en av de tyngre i mitt liv…
Jag var så nöjd och glad över flytten i september, tyckte det var spännande att utforska mina nya omgivningar och var väldigt nöjd över vad jag såg.
Jag har från dag ett trivts jättebra i min lilla skokartong som är mindre än mina tidigare skokartonger, så varför är jag nästan apatisk?
Saknaden efter Daniel har varit som ett öppet sår hela året, snart har ett helt år gått sedan jag blev hundänka.
Jag som alltid älskat vintern tycker denna upplaga har varit allt annat än njutbar.
Knappt någon snö som lyser upp vintermörkret, ständig halka där man inte ens vågar lita på dubbskor när temperaturen ständigt pendlar mellan plus- och minusgrader.
Nu märks i allafall en tydlig skillnad i mängden dagsljus, mitt lilla pörte kommer att flöda av sol under vår och sommar, söderläget och en sol som redan klättrar över trevåningshuset på andra sidan gatan, ett nytt parasoll till uteplatsen är ett måste!
Efter mina magbesvär och förkylning och andra smärre hälsoproblem börjar jag känna att orken återvänder, lite i taget, dag för dag.
När man är trött och sliten behöver man oftast inte bara vila utan också stimulerande sällskap och små utflykter för att lyfta humöret.
Jag hoppas att jag snart är på banan igen, kan uppskatta allt positivt jag har i min tillvaro och sluta oroa mig för mycket för ett världsläge jag inte kan påverka ett dugg.
Många säger att de slutat läsa tidningarna eller lyssna på nyhetssändningar, men det funkar dåligt för mig.
Jag är så inrutad i mina vanor/ovanor att hålla mig ajour med vad som händer, både genom tidningar, radio och teve.
Men mest njuter jag av tystnaden och fågelsången som åter fått fart, vilken livsglädje våra pippifåglar visar upp!
Jag ska också försöka börja kvittra lite mer, jag är ju i grunden en glad och optimistisk tant…
Här kommer några foton tagna sedan sist
Glad över alla vattendrag och sjöar jag har runt omkring mig
Här på bron kan jag stå länge och titta ner på det brusande vattnet
Dånet får alla andra ljud att försvinna
Ett vackert ”nät” av frost längs kanterna
Vid utloppet till sjön ser jag is flyta på vattnet
Ett fint mönster ha bildats på vattnet.
Till sist ett vackert minne som dök upp i bildflödet, svanar har mellanlandat i Säfssjön 2002.
Snart ska väl första flyttfåglarna återvända?
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Mia
Kära vän, jag lider med dig och hoppas verkligen att du ska få din ork, glädje och lust tillbaka. Kan det vara så, att flytten ändå tog ut sin rätt trots att du såg fram emot den? Och naturligtvis blev allt med Daniel en prövning utan dess like, man känner sig ensam och man får lov att ändra sina rutiner, det kostar också på krafterna men jag önskar av hela mitt hjärta att du kommer att känna igen dig mer och mer, kram på´re
Anette Nordström
Trist att höra att du inte mår bra psykiskt. Jag vet hur det kan vara. Jag ramlar ner i hål ibland men det är aldrig långvarigt. Något som hjälper mig mycket är att på torsdagarna har jag en grupp som samlas och vi handarbetar och/eller pratar. Vi är ett gäng äldre kvinnor och vi ser väldigt mycket fram emot dessa möten. Har ni inte något liknande i närheten av dig? Eller kan du kanske starta en grupp. Bokklubb. Handarbete. Eller något som intresserar dig? I vårt hus har vi en lokal som SV hyr. (Studieförbundet vuxenskolan.) Det är genom dem vi lånar vår lokal. Gratis. Och de bjuder på kaffe och te.
Anna-Lena
Hörde att man väntade de första tranorna till Hornborgarsjön när som helst.
Fåglar har verkligen återfått livsandarna. Och ljusetbär tillbaka.
Världspolitiken kan vi inte rå på. Hålla mej ajour vill jag ändå.
Vi får njuta av ljuset och att livsandarna fortfarande finns där. Kram
Hanneles bokparadis
Mörkt har det varit, ingen vinter i Göteborg,
LillaSyster
Visst kommer flyttfåglarna snart, kanske redan till helgen läste jag om här i tidningen. Fina bilder bjuder du oss på. Jag håller med dig om att den här vintern har varit mörk på många plan. Vi får försöka glädjas åt att ser är ljusare längre varje dag. Kram
Ibod11 - Ingrid
Men kära vän <3 Det har varit mycket elände samtidigt och både gällande dig själv och i världen. Kanske kan man kalla det en perfekt storm av negativa händelser. Men jag hoppas verkligen att det inte är en depression som du har fastnat i. Du verkar i alla fall ha förmågan att ta dig ut och kanske anar jag en liten positiv känsla mitt i allt. Jag önskar så att du snart ska kvittra med fåglarna och njuta av en halkfri vår. Jag vet inte hur det ser ut på mina promenadvägar eftersom jag håller mig inne nu men förmodligen är halkan lika påtaglig här. Vad gäller världsläget så är jag för en gångs skull ganska nöjd med att jag dissocierar bort mycket av de negativa känslorna. Jag förundras och tror inte mina öron när jag hör allt som sägs men jag blir inte starkt påverkad känslomässigt.
Vilka fina bilder! Det är tur att naturen gör sitt för att glädja oss.
Varm kram <3
Minton
Denna vinter har varit tung med allt elände i världen och tråkigt väder. Är också trött och olustig men hoppas det blir bättre när våren kommer.
Kramar från oss
Anna-Lena
Jag tror att den s.k. vintern har en del av din nedstämdhet. Vem kan hålla sig glad, när det är så farligt att gå ut att man faktiskt knappt vågar. Och så snöbrist… stackars dig.
Tror det känns lite bättre när våren börjar på riktigt Solen värmer, vindarna blir ljumma och fåglarna sjunger… och du kan gå utan risk för benbrott.
Allt kommer att samverka till ett bättre mående.
TV-nyheterna tittar jag på en gång/dag. Det r
äcker. Jag vill veta vad som händer… men visst blir det många tankar ibland. För många. Och oroliga. Försöker slå ifrån mig det oroliga, för jag kan ändå inte göra något åt galenskapen.
Förresten, när ska PRO ha ölkafé igen? Det var väl en ljuspunkt i tillvaron?
BP
Du som var van att röra på dig och göra många promenader per dag hade ju dubbel otur. Först blir du hundänka och sedan fick du en konstig vinter på det. Det är aningen för mycket, speciellt med tanke på att du fick dessutom olika hälsoproblem. Du förtjänar bättre Paula, verkligen.
Men nu är ju vintern snart ett minne blott, tack och lov. Dagarna har ju redan blivit märkbart längre och en massa sol har vi också fått på köpet. Då åker humöret upp, åtminstone hos mig och hos dig med. Å det brusande vattnet är väl ett vårtecken som heter duga.
Hoppas att du snart är den gamla vanliga Paula igen. Många kramar:-)
Stefan
Jag märkte under en promenad igår att allt kändes mycket trevligare och att positiva känslor tog överhand. Ett strålande väder, där solen riktigt värmde och vårkänslorna spirade. Det behövs inte så mycket mer för att vända något trist till något positivt.
Vi har ungefär samma tema på bilder idag. Förmodligen sista vinterbilderna från Nyköping den här säsongen.
Anna i Portugal
Livet bjuder på både bra och mindre bra perioder, hoppas det är som du känner, att det vänder för dig nu. Våren är en vacker tid och fåglarna är verkligen något som kan vända mörker mot ljus för mig, hoppas detsamma för dig. Ha en bra fredag!
Anki
Allra bästa Paula … så trist att du känner dig så nedstämd … jag hoppas verkligen det är övergående i takt med (eller helst snabbare) ljusets och vårfåglarnas återkomst! Hur som helst så bjuder du på härliga bilder!
Världsläget är skrämmande just nu och svårt att värja sig mot all information … men inget vi kan påverka, så bara att försöka leva som vanligt.
Fruktansvärt halt idag på morgonen … det gick inte att gå ens med dubbskor och stackars Muffin såg ut som Bambi på hal is!
Önskar dig en så bra dag som möjligt!
Varm kram från mig och nospussar från Muffin ?
Karin
Ja, det har varit en ovanligt lång och dyster vinter och jag tycker också att det har varit håglöst och trist. Så brukar jag oftast känna i januari, men i år spiller det över i februari också. Jag försöker tänka att ganska snart är det vår igen, det är bara att härda ut lite till!
Världsläget går det ju inte att göra så mycket åt, men jag vill ändå hålla koll, så jag gör som du och ser till att jag är uppdaterad. Nästa drama blir valet i Tyskland på söndag …
Fantastiska bilder! Så härligt med allt vatten och visst kan man bli stående hur länge som helst och följa vattnet i en brusande fors.
Synnøve Irene Kjerstad
Så otroligt vackra bilder. Jag kan förstå att man känner sig lite apatisk den här tiden på året. Jag känner lite så med. Man kan inte helt gå ut en lång promenad, för det är isisgt och halt. Man håller sig inne. Hoppas att du snart kommer på bättre tankar. Klem.
Gun Wiik Pils
Ja nog finns det mycket som förmörkar tillvaron denna vinter.
Så tråkigt att du inte fått den vinter du gillar, snö och soliga dagar utan extrem halka, jag avskyr den, har nog alltid varit en försiktig klumpeduns och tack och lov är dom hala dagarna räknade här i ” Trellehulla” som stan kallas av dom infödda, lite vanvördigt syftar det på ett tråkigt ställe där inte mycket händer.
Själv har jag läst spanska nu 1 år, det är så roligt och appen Duolingo är så bra och pedagogisk. Det är väldigt kiva då man märker att man inte helt är ” tappad bakom en vagn”
Oron över världsläget är ju ständigt närvarande just nu och inte blir det bättre av att dom mal och analyserar hela tiden, har man 4 an på hela dan blir man antingen tokig eller känslokall av allt elände.