Gamla stadsdelen Östanfors /färgsprakande november
Förra veckan när jag letade efter de vackert målade elskåpen hittade jag annat intressant också
Jag såg fram emot att vandra längs Faluån, men den var inte till sin fördel den här årstiden. Istället för brusande vatten låg det några pölar i årännan som i övrigt var torrlagd! Det enda brusandet kom från ett hål i slaggväggen där någon sorts avrinning sker.
I en av alla smala gränder träffade jag på denna ljuvliga fluffiga katt, som pratade med mig högljutt och inte lät mig traska vidare utan gick framför fötterna på mig så jag var tvungen att stanna. Jag förstod att den ville att jag skulle öppna en port till en gård där den förmodligen hörde hemma, men porten var reglad så jag kunde inte hjälpa kissen. Till slut insåg den att jag inte var till någon hjälp och vände om.
Nu har jag hittat till Faluns smalaste gränd! Så bra med all tydlig skyltning så man får ta del av historien.
Vid nästa skylt handlar det om Koppgumman som var dåtidens kloka gumma och sysslade med åderlåtning, en terapiform som faktiskt åter är i ropet, man bearbetar bindväv och muskulatur med sugkoppar vilka ökar cirkulationen, löser upp muskulatur och rensar bort slaggprodukter!
Vad ska jag färgspraka med idag då?
Jag kan ju visa den nu invigda illgrönt vackra konstgräsplanen i mitt kvarter. Jag undrade tidigare vad de pysslade med då de lagt ut mattan och sedan spred ut något som såg ut som grus eller jord över hela planen. Jo, jag lyssnade med en farbror som liksom jag stod och tittade när gubbarna jobbade. Han berättade att man trycker ner sand eller granulat i gräset för att göra det hållbart och tjockt. Alltid lär man sig något…
Den gamla fotbollsplanen intill ser nu ganska sjabbig och trist ut…
Nu återstår bara att sätta upp den anrika knallgula Lindvallen-skylten!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
LillaSyster
Titta så fina sprakande bilder du tagit =)
Men lille kissen, men den fick ju lite sällskap av dig en kort stund i alla fall.
Ha en bra måndagskväll, och en riktigt bra dag imorgon. Kram
Minton
Du hittade lite färg som vi behöver nu. Den lilla kissen är söt men fick ingen hjälp av dig. Gränden är verkligen smal och inte lätt att mötas där.
Kramar från oss
Paula
Jag skulle nästan kalla gränden för lönn-gränd, man kan liksom gömma sig där utan att förbipasserande märker en! Hade gärna tagit hand om den fina kissen, men den hade redan ett gott hem, den var så välskött och nyborstad! Kram och nospuss till Minton
BP
Såååå fint med den smala gränden där i Falun. Som jag sagt förut – i den staden kan du upptäcka hur mycket roligt som helst.
Och fotbollsplanen är ju såklart helt i min smak, om man bortser från färgen. Nej, jag menar inte det fina gröna konstgräset utan färgerna svart och gul. Du vet AIK. En Hammarbyit klarar inte den färgkombon – hahaha:-)
Anna-Lena
Den gränden hade jag inte kommit igenom. Inte på nåt håll. Men häftigt att den blir uppmärksammad.
Fin katt! Nästan då man önskar att du vore matte till den. Du skulle den få ett fint liv. Fast det kanske den har nu oxå….
Färg i november. Inte lätt att hitta… iaf inte i våra trakter. Fast gråttbär ju också en färg. Som det sprakade om, innan det blev aska …Ha det fint!
Paula
Katten var silkeslen i pälsen, nyborstad och välskött, någons ögonsten helt klart!
Anki
Talande bilder … och du, den gränden vill jag gå till när jag kommer till dig!
Önskar dig en fin födelsedag! Stort GRATTIS!
Kram
Paula
Ja vet du vad, vi har ju alla gamla fina stadsdelar kvar att utforska tillsammans! Det ska bli ändring på det! Kram
åsa
Falun verkar ha mycket att erbjuda både smått och stort.
Så fin kissmiss Du råkade träffa på.
Här blev konstgräsplan klar under hösten och det ser riktigt fräscht ut då hela idrottsplatsen blivit uppsnyggad.
Att ta sig ut man det är dagsljus är nog vettigt, men inte riktigt enkelt alla dagar 😉
Ninni
Du är ju helt otrolig med alla fina bilder och texten till. Jättefint och kul att du orkar hålla igång så.
Grattis på födelsedagen också! ?
Kramen.
Paula
Tack för att du kom ihåg! Bloggen är nog det enda som ännu fungerar skapligt, jag törs inte hålla upp många dagar för jag vet hur svårt det blir att börja igen! Är inte du nåt sugen? Du har nog fullt upp som det är med föreningsliv och familjen. Kul att du tittar in ibland/Kram
Ibod11 - Ingrid
Mysigt med trånga gränder och mycket smalare än Brunnsgränd kan nog inte en gränd bli. Vilken fin kisse du fick sällskap av. Jag hoppas att den kom hem på något vis…om det nu var innanför den där grinden den bodde.
Undrar hur någon kom på att man ska trycka ner grus i gräset för att det ska bli tjockt och bra. Kanske genom en olyckshändelse som med så många uppfinningar och idéer 😀
Kram
Paula
Den söta katten satte sig nog vackert utanför trägrinden och väntade, den satt där när jag passerade men den tyckte ju att jag kunde ha förstånd nog att öppna åt den! Tyvärr såg jag inte en levande själ på den lilla gatan, annars hade jag nog frågat om de visste var den hörde hemma. Ja tydligen blir det annars glapp mellan konstgräset och marken o för att få det jämnt och tjockt gör man så här. Kram från pörtet
KajsaLisa
Koppgumman använde säkert blodiglar var populärt förr, mysiga gränder.
Herr Nilssons fru
Vilka fina små gränder och hus. De är något speciellt med de där gamla delarna av städer. Väldigt charmigt. Märks du är djur människa eftersom du förstod vad katten ville, synd du inte kunde hjälpa den 🙂 Såg i tidigare av dina inlägg att du inte har någon hund längre. De blir väldigt tomt när de lämnar oss. De blir liksom som ens barn. Trist o sorgligt att mista dem.
Ha en fin onsdag.
Kramiz
Paula
Livet utan hund är pest! Du har väl hund? Jag har alltid sörjt mina hundar enormt mycket men det har alltid tillkommit en ersättare. När Blinka gick bort för fyra år sedan fick jag ta hand om dotterns Daniel, men nu har hon inga fler hundar att erbjuda mig. Samtidigt är jag såpass gammal nu så jag inte vill skaffa en ung hund o jag tvekar om jag ska försöka med en omplacering. Samtidigt vill jag inte rusa sta utan fundera ordentligt, man blir ju också rätt bunden med en hund. Ja tiden får utvisa hur det blir…Hoppas du blir väl omhändertagen av vården och känner dig pigg. Varm kram