Hoppa-på-tåget #Ö
Lokföraren Åke lotsar oss med stadig hand på spaken från stationen till slutmålet.
Veckans ord är Ö
Två gånger har min dåvarande make och jag semestrat på öde öar!
Vi jobbade intensivt, ofta sju dagar i veckan nästan hela året, vi behövde ladda batterierna och då var en vecka på en öde ö med bara våra hundar som sällskap ett fantastiskt sätt att kunna koppla av totalt.
Den ö jag beskriver idag ligger i Vansbro kommun i Dalarna
Vi styrde kosan ut till ön i lånad motorbåt.
Där skymtar vår semesterstuga i äkta dalastil, hela ön är ett naturreservat.
Vedspisen som vi så småningom blev vän med. Det saknades el på ön vilket gjorde vistelsen lite extra utmanande och spännande…
Till sovloftet tog man sig uppför en väldigt brant stege som inte hundarna klarade av att gå på. Motvilligt var de tvungna att bli burna upp och ner av husse, att stanna på nedervåningen var inget alternativ, hundarna sov alltid med oss i sängen..
Att slippa koppel en hel vecka uppskattades av jyckarna!
Ön är ett naturreservat som man lämnat i orört skick vilket gör att den helt saknade vägar och stigar och vi fick vår dagliga motion när vi utforskade dess inre
Stora stenblock fanns det gott om
för att inte tala om svamp! Kallarna stod stolta på rad, bara att plocka när man väl krånglat sig igenom skogen
På kvällarna njöt vi av utsikten och tystnaden
Morgondimman lättar
En aktiv semester blev det trots allt tack vare daglig svampplockning!
Nästa vecka tolkar vi stiltje
Anette
Vilken härlig plats ni hittade på. Det såg verkligen ut som en plats där tystnad och ro fick råda. Ro för själen.
Och jag förstår varför du tyckte att min före detta såg bra ut, då din före detta hade likheter med honom. Hahaha
Paula
Ja det finns en viss likhet i dragen….ler
LillaSyster
Vilket fint semesterminne du delar med dig utav. Tänk en Ö full av svamp, där skulle du och Anki kunna checka in en helg och bara frossa i svamp. Ha en fin eftermiddag!
Paula
Det blev ju så till slut att vi inte kunde förvara all svamp så vi rodde in till fastlandet och delade ut gratis svamp till förbipasserande, mycket uppskattat!
Tove
Oj, ett sånt härlig inlägg på tema, riktigt tjusigt att se alla bilderna från ditt ö-minne!
Tiden går – då vi liv, nu själv liv!
Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv
Men så fint med ö och så trevligt att få åka iväg. Sedan med hundar blir ju livet var man än är extra roligt.
Paula
Det var väl inte planerat så men hundarna löpte bägge två medan vi var på ön. I brist på andra kavaljerer fick de nöja sig med varandra..Rätt skönt att slippa vara hemma med två löptikar…
Anna-Lena
Vilken fin plats du visar.
Tror iof att jag skulle få lappsjuka om jag visste att jag inte skulle kunna ta mig någonstans. Men ni kunde koppla av.
Hemsk trappa till loftet. Fy, för att bli kissnödig mitt i natten.
Ha det gott! Kram
Paula
Vi hade ju lilla båten så vi kunde åka till fastlandet, men det gjorde vi bara en gång, när vi ville bli av med all svamp vi plockat som vi inte kunde förvara. Du må tro att folk blev ställda när vi frågade m de ville ha gratis svamp! Ibland är det skoj att göra andra glada!
Äventyret Framtiden
Fina minnen av tider som har flytt. Vilket svampställe denna ö var. Jag förstår att ni trivdes där och vovvarna fick vara fria. Underbart.
Ett fint inlägg om ö!
Kram från gränden
Paula
Ja våra eremit-semestrer var de bästa vi gjort. Vi var oftast eremiter så fort vi var lediga, husvagnen stod vid någon liten tjärn med kort avstånd hem och dit kunde vi åka efter jobbet o koppla av. Frid i sinne.—–det är mycket värt!
Ibod11 - Ingrid
Det måste ha varit helt perfekt att ni kunde isolera er och bara göra precis det som föll er in på den öde ön. Bekvämligheter behöver inte alltid finnas men jag hoppas att det i alla fall fanns sköna sängar. Klart vovvarna skulle vara med på övervåningen 😀 Jag vet ju sedan tidigare att ni hittade ofantliga mängder med kantareller. Så mycket att ni gav bort, eller kanske sålde, en hel del också. Eller var det kanske på en annan ö vid ett annat tillfälle? En underbar vy hade ni i alla fall och bilden där dimman lättar är fantastisk.
Kram
Paula
Vi frågade först i den lilla livsmedelsbutiken på fastlandet om de ville köpa dem men de fick dom inte, de var bunda att handla endast från sin huvudleverantör…skitsnack. Nåväl, det slutade med att vi gav bort svampen och gjorde några ganska glada!
Hanneles bokparadis
Fint, vi bor på en stor ö och åker färja till andra mindre öar.
BP
Se där! Nu fick vi till och med göra bekantskap med ditt ex;-) Och den ena ”lurviga” hunden minns jag heller inte att jag sett förut. Visst inte att du haft två hundar. Men nu vet jag det också.
Du som älskar natur och skog och svamp måste ha varit överlycklig. Ja, svampen hade jag allt plockat jag med;-) Så här ser alltså livet ut på en öde ö i Sverige;-)
Paula
Den större lurviga jycken är Fleur de Lune, kallad Loppan! Hon var vår andra hund som blev sällskap till rottisen. När rottisen levt klart tog vi hand om dotterns hund Blinka. Livet var som bäst med två jyckar och minst två katter, suck…
En av de bästa semestrar vi hade, o vi var tillsammans i tjugotalet år….den andra öde ön vi semestrade på visar jag inga foton från för vi levde näck hela veckan…