Jag har läst..

Djupt inne i Amazonas lever ett indianfolk vars kvinnor får barn ända upp i sjuttioårsåldern. Där drivs sedan många år tillbaka ett hemligt forskningsprojekt, finansierat av ett amerikanskt läkemedelsbolag.
När en av bolagets anställda avlider under mystiska omständigheter skickas hans kollega Marina Singh dit för att undersöka saken. Där möter hon sin tidigare mentor, dr Annick Swenson, en excentrisk arbetsnarkoman som ansvararar för det kontroversiella projektet. För Marina väcker mötet plågsamma minnen.
Bland giftpilar, ormar och vetenskapliga mirakel tvingas hon snart fatta beslut som handlar om liv och död, etik och moral. Samtidigt blir hon inte kvitt känslan av att närma sig mörkrets hjärta.

Utdrag ur boken:
"Så snart som Marina steg in i det kvalmiga luftdraget från den tropiska luftkonditioneringen kände hon yllelukten från sig själv. Hon tog av sig sin lätta vårkappa som hon bar och stoppade ner den i sitt handbagage där de inte hade en chans att få plats medan varje insekt i Amazonas lyfte huvudet från bladet den tuggade på och vände antennerna i riktning mot henne. Hon var ett fat med småplock, ett buffébord, en kvinna klädd för våren i norr."

"-Nu är ni faktiskt avsiktligt löjlig. Jag har mycket liten respekt för det som gäller för vetenskap här i trakten. Det finns inget som västerlänningar är så förtjusta i som tanken på att bli botade av tinkturer på kokta rötter. Men behandlingarna här vilar till största delen på illa underbyggt struntprat som nedärvts i generationer från folk som visste mycket lite till folk som visste ännu mindre. I de flesta fall är växterna lika värdelösa som en begonia i kruka på fönsterbrädet i ens kök De här människorna har ingen föreställning om dosering eller behandlingstid. "

En roman som utspelar sig i en annorlunda och exotisk miljö. Jag vet inte hur många gånger jag ryste under läsningen då man kämpade mot ormar, insekter och andra kryp. Man sov i uppålade hyddor i hängmattor för att förhindra att man blev obehagligt överraskad under sin nattsömn.
Karaktärerna är skapliga, den kvinnliga forskaren som vigt hela sitt liv åt vetenskapen och som har bott i djungeln största delen av sitt liv är helt underbart porträtterad. Krass, torr, genomskådar allt här i världen, men när det kommer till känsloliv har hon inte mycket att ge.
Den frapperande berättelsen handlar om att denna kvinna tillsammans med ett team håller på att utveckla ett fertilitetsmedel som gör att kvinnor kan bli gravida hur sent i livet som helst. Det visar sig under historiens gång att så verkligen är fallet då hon själv, nu i sjuttioårsåldern väntar barn.
Vad används då för att utveckla prepareatet. Jo, barken av ett sällsynt träd som de infödda kvinnorna tuggar i sig. Parallellt med fertilitetsmedicinen verkar man ha kommit även ett malariamedel på spåret.
Ja det händer mycket i denna roman, det jag tyckte var bäst var miljöskildringen. Infödingarna beskrivs ytterst sparsamt, något jag upplevde som trist, jag hade gärna lärt känna några av dem närmare men i romanen framställs det som att man aldrig kommer över språkförbistringarna trots otaliga års gemensamt leverne.
Jag kan mycket väl tänka mig att fortsätta läsa andra böcker av författaren.