Jag har läst…

Sommarvärmen verkar dröja…
Vilken tur man är en bokmal som kan tillbringa många trevliga stunder med en god bok, oavsett väder!
Här kommer tre riktigt läsvärda böcker, i helt olika genrer, kanske passar någon just dig!

Jag minns att jag sprang av Ron McLarty

Smithson ”Smithy” Ide är en riktig loser, även i sina egna ögon.
Han är kraftigt överviktig, han är mer eller mindre alkoholiserad, han röker för mycket. Han har inga vänner, inget riktigt hem och hans jobb består i att kontrollera att armarna sätts rätt på dockorna i en leksaksfabrik. Det enda han har att se fram emot är den hjärtinfarkt som synes oundviklig.
Men när den stilla desperationen i hans tillvaro brutalt bryts av flera tragiska händelser grenslar han sin gamla pojkcykel och ger sig iväg på en resa som kanske kan få honom att bli den människa han alltid velat vara.
Medan han cyklar tvärs över den amerikanska kontinenten minns han sin uppväxt, glädjen i att springa och sin psykiskt instabila, djupt älskade syster Bethany.
På sin resa möte Smithy det goda, de onda och de verkligt onda och han får uppleva äventyr – uppsluppna, annorlunda, livsavgörande.
Han upptäcker sig själv, livet och kärleken.
Följ med Smithy Ide på det här decenniets mest oförglömliga resa genom USA.

Det här är en alltigenom rörande bok!
I början kunde jag tycka att huvudpersonen ”babblade” sig igenom livet, språket i boken är hans talspråk och det kändes annorlunda.
Men snart nog var jag fast, och jag levde mig in i Smithys både komiska men också djupt tragiska värld.
Dessutom har boken ett lyckligt slut, tack för det!
En roadmovie i bokform har någon kallat detta verk, och det tycker jag stämmer ypperligt!
Mitt betyg blir ***

Väggen av Marlen Haushofer

En kvinna blir inbjuden av vänner att följa med till deras jaktstuga. När de kommit fram beger sig dessa till värdshuset i byn men återvänder inte som avtalat.
Kvinnan blir orolig och går ut för att leta efter dem.
Omgivningarna ser ut som de alltid gjort; dalen, skogen och alpängarna ligger där oförändrade. Men innan hon kommer fram till byn stöter hon mot en osynlig, ogenomtränglig vägg, genom vilken hon ser att alla levande varelser på andra sidan är döda.
Isolerad från omvärlden, med några djur som enda sällskap, tvingas kvinnan inrikta alla sina krafter på att överleva och börjar ett slags Robinson Crusoe-liv i skogen. Trots den absurda och fasansfulla situationen upplever hon stunder av frid och harmoni. Hon får tillfälle att fundera över sitt förhållande till naturen, till sig själv och till livet och döden.
”Jag beklagar djuren och jag beklagar människorna, därför att de utan att tillfrågas kastas in i livet. Kanske är människorna mest beklagansvärda, för de har precis så mycket förnuft att de värjer sig mot världens naturliga gång. Det har gjort dem onda och förtvivlade och föga värda att älskas. Likväl hade det varit möjligt att leva annorlunda. Det finns ingen förnuftigare drivkraft än kärleken. Den gör livet uthärdligare både för den som älskar och för den som älskas”

Författarinnan till den här boken levde i Österrike mellan 1920-70.
Hon vann flera betydande priser, och Väggen ansågs som hennes främsta verk. Den kom i nyutgåva på 80-talet och finns att köpa i pocket.
Boken har gett upphov till flera tolkningar: Är detta en skräckvision av världen efter en kärnvapenkatastrof eller en psykologisk studie av ett slag självvald autism, en plågad människas sista förtvivlade försök att rädda sig från att bli vansinnig? Eller en parabel om den gudomliga nådens under, som vid världens ände låter människan finna sig själv – trots att detta sker med negativa förtecken?

Ja jisses vilken hiskelig historia detta var! Samtidigt så välskriven, så vacker, så ändlöst sorglig och mitt i alltihop så realistisk!

Utdrag ur boken:
”Nedför bar det under mörka granar, på knaggliga stigar, och den lilla skymten av blått ovanför mig hade ingenting gemensamt med himlen över sätern. Varenda sten på vägen, vartenda litet busksnår gjorde ett hemvant intryck. Denna välkända vanlighet var vad jag oundgängligen behövde, om jag skulle förbli människa. På sätern hade något av himlens kyla och vidd sipprat in i mig och omärkligt fjärmat mig från livet. Jag var inte längre befriad från det jordiska utan betryckt och betungad som det anstår en människa. Och jag tyckte det var riktigt och bra, och jag påtog mig villigt den tunga bördan”

Förhållandet mellan kvinnan och hennes djur, katter, en hund, en ko och en tjur, beskrivs med sådan värme och ömhet att man blir varm i hjärtat!
Samtidigt börjar hjärnan spinna, skulle jag överleva om jag var helt ensam? Skulle jag rent fysiskt klara mig, skulle jag psykiskt orka, hur skulle det kännas att leva som en total eremit?
Jag tyckte berättelsen var fascinerande i sin enkelhet och vardaglighet mitt i det fasansfulla och ger därför boken
full pott ****

Fem pärlor till jungfruns krona av Maria Gustavsdotter

Vi får följa Gertrauds utveckling från ung flicka till kvinna under en av de mest dramatiska perioderna i svenska historia.
Berättelsen inleds år 1527. I Stockholm har kung Gösta infört svenska språket i kyrkan, låtit plocka ned helgonaltare och bestämt att klostren ska stängas.
Gertraud lever med sin familj i lilla Kalmar, en vid den här tiden blomstrande handelsstad. Hennes föräldrar har sina rötter i Lubeck, fadern är en välbärgad handelsman med skepp som för varor som sammet, silke, marsipan, kanel, ingefära, guld och pärlor över haven. Gertraud får lära sig sy och brodera och hjälpa till i hushållet. Hon och hennes mor går också i Bykyrkan för daglig bön och bikt. Men det välordnade livet ska komma att ändras för Gertraud och familjen..

Det här är första delen i en romanserie om kvinnors liv och möjligheter – eller brist på möjligheter – att råda över sina egna liv. Den här första delen är en fängslande historia om att växa till kvinna under stränga förhållanden, om att vara utlämnad åt andras beslut och om att efter bästa förmåga värja sig mot ränker och intriger.

Gillar du historiska romaner, gillar du medeltiden, ja då gillar du nog den här historien! Författaren innehar en stor sakkunskap vilket gör att allt känns autentiskt och färgstarkt. Historien koncentrerar sig kring två familjer och deras vardagsliv skildras utförligt. En omedelbar sympati för huvudpersonerna infinner sig, Gertraud som har ett handikapp, ena benet är kortare än det andra, och hennes vän Katarina, kär i Gertrauds son som istället tvingas gifta sig med Gertrauds far!
Jag ser fram emot fortsättningen av serien!
Mitt betyg ***