Läst

Jag har läst..

Av
den
27 november 2018
Djurens känslor - och vår känsla för djur Bokomslag Djurens känslor - och vår känsla för djur
Per Jensen
Husdjurslära
Natur & Kultur
2018
199

Vad tänker djuren? Känner höns empati med varandra? Är grisar medvetna om sin egen existens och vad upplever får och kor egentligen när de umgås med människor?

Forskningen har gjort stora framsteg när det gäller att förstå husdjurens inre liv och den nya kunskapen är inte alltid lätt att förhålla sig till. Författaren Per Jensen, professor i etologi, läran om djurens beteende, berättar levande och enkelt om de senaste vetenskapliga rönen kring djurens inre liv.
Vi vet idag mer än någonsin om känslor, tankar och kognitiva egenskaper hos de djur som efter sin död utgör grunden i de flesta kokböcker.
Utan att moralisera över vad vi äter ställs här de svåra frågor som vi alla måste ta ställning till.
Är behandlingen av djuren i dagens lantbruk rimlig när vi nu vet att deras känsloliv inte skiljer sig så mycket från vårt?
Det är du och jag som bestämmer vad vi vill äta - och det ger oss också makt att förändra djurens liv.

Utdrag ur boken:
"Forskning visar att det inte går någon skarp gräns mellan vår egen upplevelsevärld och den vi hittar hos andra djur. De kanske resonerar och planerar mindre och de uppfattar andra saker i sin omgivning än vi, men deras grundläggande känsloliv är väldigt likt vårt. En gris upplever ilska och rädsla, hönsen kan bli uttråkade, fåren känner samhörighet med flocken och kor kan längta efter sin kalv som tagits från dem direkt efter födelsen."

En mycket tankeväckande bok är det här. Lite snudd på att man inte vill äta kött längre, även om mycket av det som står skrivet redan är vedertaget av både forskning och vår egen hjärna...

Jag tog illa vid mig speciellt i avsnittet som handlar om fiskar. För som de flesta andra har jag levt i tron att fiskar inte känner smärta när kroken sitter fast i munnen på dem eller när de ligger på bryggan och kippar efter luft. Nu har man kunnat bevisa att även fiskar känner samma typ av smärta som däggdjuren gör och vi måste alltså avliva myten om känslokalla fiskar.

Det finns så mycket vi kan göra för att göra djurens liv bättre under den tid de lever. Slakterier i mindre skala på närmare håll så djuren slipper stressande långa transporter.
Och framför allt att djuren ska få leva i en så naturlig miljö som möjligt, något som idag är mycket ovanligt. För även om vi slår oss för bröstet över vår så kallade prima djurhållning så finns det massor kvar att göra.
Och eftersom man nu gör mycket tester på djur för att både ta reda på hur deras känsloliv ser ut och vad de verkligen uppskattar och vad de avskyr, ja då måste vi ju kunna rätta oss efter vad forskningen kommer fram till!
För om vi ska fortsätta äta kött så tycker jag att man ska kunna vara säker på att djurens livskvalitet har varit bra och sista resan har skett utan stress och med värdighet.

Boken ger många nya infallsvinklar, jag vill inte bara vara en "trädkramare" och en "djurkramare" utan jag vill ha fakta, och det håller forskarna på att ta fram. Och det är vår skyldighet att lära av de kunskaper man kommer fram till och behandla djuren därefter!

TAGS
7 kommentarer
  1. Svara

    "LillaSyster"

    27 november 2018

    Håller helt med dig i tänket där kring maten, ett bra liv och en bra sista resa.
    Verkar vara en intressant bok, sätter den på listan att läsas framöver. Kramen

  2. Svara

    Hanneles bokparadis

    27 november 2018

    ett svanpar vi följt har fått tre ungar denna sommar.

  3. Svara

    Karin Eklund

    28 november 2018

    För min del är det en självklarhet sedan länge att djur också är ”människor”. De har humör, känslor och så vidare. Respekten för allt levande är viktigt och det finns inte mycket jag blir så upprörd över som när man behandlar djur illa, oberoende av sort. Det är viktigt att alla får leva ett rikt, bra liv medan de lever. Att se på när någon drar ett par ben av en myra kan få mig att gå i taket…tyvärr så ser folk ner på de väldigt små och vad gäller fiskarna så ska man hastigt ta dem av daga när man fiskar. De lider precis som andra gör. Det hände, för inte så längesen, att man hade levande fisk i fiskdiskarna här, för att folk skulle få färskt så in in baljan. Så valde någon en fisk, expediten slog in den levande i dubbla papper och så kvävdes den sakta till döds medan den bars hem. Djurplågeri! Jag gick i tak och skrev insändare, men blev aldrig tagen på allvar. Men en veterinär hjälpte mig och via honom, så gjordes ett lagförslag på att fiskar inte fick behandlas på det sättet utan skulle dödas innan de lades ut till försäljning. Okunskap handlar det om förstås. Du kan tänka dig att vi åt mycket fisk på den tiden, för jag kunde inte se att de låg där och kippade efter andan men jag krävde att de skulle avlivas innan de paketerades. Nu ser man aldrig en levande fisk i fiskdiskarna längre, tack och lov.
    Det har knappast med mitt engagemang att göra , jag gissar att det var många som reagerade så som jag gjorde och tillsammans hände det saker.
    Låt djuren leva bra medan de lever, låt de vara glada grisar, kor, kalvar, får och så vidare.
    Oj, nu gick jag igång, märker jag.
    Ha det bra Paula, djurvän!

  4. Svara

    Tove Olberg

    28 november 2018

    Så bra att du skriver om djurens känslor!
    Glada djur hos goa glada människor, vettigt och hjärtligt.

  5. Svara

    Ama de casa

    28 november 2018

    Visst har man vid ett flertal tillfällen övervägt det där med att sluta äta kött. Har kört förbi många djurtransporter här i Spanien, speciellt med grisar, och det är verkligen inte värdigt…

    Pryade hos en länsveterinär i Lövånger i nian, han jobbade deltid som besiktningsveterinär på ett litet, lokalt slakteri i Vebomark. Även fast det var korta transporter och en hyfsat liten mängd med djur som hanterades (läs slaktades) så var det nog så stressigt. Det var nog där och då jag funderade på att bli vegetarian första gången.

    Men sen är ju bacon, skinka och korv så himla gott…

  6. Svara

    Anni

    28 november 2018

    Tackolov för att Sverige i alla fall försöker att ha en klokare djurhållning än många andra länder, men bra är den inte. Det låter som en intressant bok, det där.
    Jag tycker det är fascinerande att mina koltrastar ute och min kanariefågel inne känner igen mig, men det är tydligt att det är så. Nog tycker man att vi tvåbenta borde se likadana ut allesammans för dem.

  7. Svara

    Ditte

    28 november 2018

    Tack för en väldigt bra recension av denna bok som genast intresserade mig. Jag hade inte hört om/sett den tidigare. Och visst har djur känslor. Jag är uppvuxen på landet och när djuren slaktades där hemma blev de inte stressade som djur blev som kördes iväg till slaketeriet. Och då var det varsamma transporter…
    Kram!

LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 111
  • 183
  • 1 676 721
  • 5 239
  • 67 734
Sök här