Läst

Jag har läst..

Av
den
19 april 2019
Osynligt sjuk - medan livet passerar Bokomslag Osynligt sjuk - medan livet passerar
Karin Alvtegen/ Karin Thunberg
biografi
Brombergs
2019
252

Att drabbas av en obotlig sjukdom mitt i livet är ett hårt slag. När sjukdomen dessutom smyger sig på med diffusa och osynliga symptom blir bördan ännu tyngre. Vården misstänkliggör och ifrågasätter och omgivningen misstror.
Det är vad som hände den framgångsrika författaren Karin Alvtegen när hon för sex år sedan insjuknade i ME, en obotlig neurologisk sjukdom som få svenska läkare har kunskap om.
I boken berättar hon generöst om hur det är att leva i "skuggan av det verkliga livet".
Men också hur hon funnit nya ljuspunkter när hon väl accepterat att livet förändrats, hur hennes nära relationer förstärkts och hur hon tvingats ompröva sina livsval och se dem med nya ögon. Något som vi alla skulle behöva göra emellanåt.

Utdrag ur boken
sid 54
"-tyvärr har ME inte vänligheten att ta livet av en. Den tar bara livet ifrån en. Sedan förväntas man fortsätta leva som halvdöd. Jag kommer förmodligen inte att dö i brådrasket".

sid.83
"Djupast inne i varje svår sjukdom bor en ensamhet. Det är en ensamhet som inte går att värma med ord eller kramar, kärlek eller filtar.
Att möta läkaren som berättar att man är svårt sjuk är som att sätta sig i en ranglig båt och ge sig rakt ut på oceanen. Det enda man kan göra är att klamra sig fast i båten, följa vågornas rörelser upp och ner, uthärda stormen som tilltar."

sid.214
-Vad betydde det att Karin Alvtegen gick ut offentligt och berättade om sin sjukdom? frågar vi läkaren Anna Lindquist.
-För andra sjuka betydde det mycket, för henne själv var det inte bra. Som hennes läkare kan jag säga att det var jättedumt. Hon gjorde en massa saker som hon egentligen inte orkade med, och blev också sämre efteråt.

ME är en av flera djävulusiska sjukdomar som bit för bit tar bort livet.
Den här boken är så fint skriven, man får mycket faktakunskap om en alltför okänd sjukdom där mörkertalet förmodligen är stort.
Dessutom berättar Karin själv så väldigt klokt och insiktsfullt att det trots allt ger lite hopp för andra drabbade. Man kan behålla en livskvalitet och en glädje även när man har en allvarlig sjukdom.

TAGS
2 kommentarer
  1. Svara

    Ditte

    19 april 2019

    Jag har läst boken och blev väldigt tagen av den och på olika sätt. Det är inte att ta livet för givet…Och att bli ifråntagen livet men ändå befinna sig i det är både stort och svårt. Går nog inte alls att förstå-
    Att behålla hoppet är viktigt men ack så svårt.
    kram i sena kvällen.

  2. Svara

    ? Orsakullan som blev mamma vid 20, nu specialpedagogstudent och doula ?

    20 april 2019

    Oj det här låter som väldigt gripande, verkligen något man borde läsa känner jag. Sånt här kan man alltid behöva få ta del i av och ta in 🙂

LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 119
  • 192
  • 1 684 228
  • 5 268
  • 68 108
Sök här