Jag har läst…

Som så många andra under 1800-talets mitt lämnar bröderna Linus och Håkan Söderström en svår och fattig tillvaro i Sverige för att söka lyckan i Amerika. Men de hinner inte längre än till Portsmouth, där de ska ta en ny båt till New York, förrän de tappar bort varandra i myllret på kajen. Av misstag hamnar Håkan på en båt till San Francisco.
Nu ligger en hel kontinent mellan bröderna. Utan att kunna något annat språk än svenska och trots att han bara är en ung pojke beger sig Håkan av österut, fast besluten att på egen hand ta sig till Linus i New York. På sin färd möter han guldgrävare, lycksökare och ändlösa karavaner med nybyggare. Men en förfärlig händelse gör att han får ett pris på sitt huvud och han tvingas hålla sig undan. Över de vida slätterna drar nu ryktet om honom fram, och allteftersom åren går skapas myten om Höken, den gigantiske, skoningslöse och fruktade vilden.

Smakbit sid 71
"-Gud skapade inte människan. Han skapade något som blev människan. Om vi bara kunde gå tillräckligt långt tillbaka i tiden, många miljoner årtusenden, skulle våra föregångare börja mista sina mänskliga drag. Sakta men säkert skulle de se mindre ut som människor och mer som vilddjur. Och om vi gick hela vägen tillbaka till tidernas begynnelse skulle vi upptäcka att den varelse som alstrade oss alla inte ens liknade något djur vi någonsin hade sett. Vi skulle upptäcka att Adam, våra förfäders förfader, var ett passivt, genomskinligt gelatin, en klump benmärg guppande i det i övrigt ofruktsamma havet."

Det här var en av årets läsarupplevelser för mig. Kanske den bästa? Ohyggligt vacker, samtidigt så hemsk att jag slutar andas medan jag läser...