Jag har läst…
Bruten tid - om att vara ung och hjärnskadad
biografi
Visto förlag
2021
170
Med den här boken berättar Matilda sin historia och hon hoppas den ska inspirera andra genom att visa att det går att göra saker trots att det kan verka omöjligt. Det handlar också om fördomar. Om att vilja men inte kunna. Att kunna, men inte få. Man kan också läsa boken som ett inlägg i debatten om rätten till ett gott liv för den som har en funktionsvariation.
Alla som mött Matilda vittnar om en person med utstrålning, med vilja, med humor och med mycket karisma.
Utdrag ur boken:
sid 69
-"När jag vaknade upp och kom tillbaka till livet igen fanns där ingen person att identifiera mig med. 13 års erfarenhet var borta. De som stod vid min säng kallade mig Matilda och två personer sa att de var mina föräldrar. Där fick jag börja och det var verkligen att börja om från början. Ja, för mig var det som att sitta där med ett blankt blad.
sid 121
-"Under en tid var det som om jag inte fanns. Jag var utanför mig kropp. Nej, jag var inte inblandad i det som hände, jag stod utanför och tittade in. Jag var som ett skal. Som en fågel utanför mitt liv. Personer gjorde saker åt mig, inte med mig. Men jag hade inte egen kunskap eller möjlighet att göra det själv. Alla mina förkunskaper var borta. Alla erfarenheter, alla mina minnen, allt som byggt det som var jag fram till olyckan."
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anette
Jag antar att boken var intressant. Det var oerhört intressant att träffa henne och höra henne berätta. Jag gick på folkhögskola då hon kom på besök där. Är så ofattbart att hon fått lov att starta om med allt igen. Kanske var minnesförlusten till hjälp då hennes kompis inte klarade sig, men att få lov att bygga upp sin egen identitet från början igen!! Hon studerade själv då, tror det var på någon speciell utbildning för de med hjärnskador. Måste säga att jag var helt fascinerad av denna starka människa. Men hur tänker du om boken? Är nog viktigt att en sådan bok inte är FÖR smörig men heller inte FÖR mycket motsatsen.
Paula
Så spännande att du har träffat henne och fått höra hennes historia berättad av henne själv! Jag tyckte boken var bra, framför allt har jag inga erfarenheter av personer som skadats svårt i både kropp och hjärna och kämpat för ett drägligt liv. Hon är en stark ung kvinna som vägrade sitta som en grönsak i en rullstol resten av livet utan kämpade som sjutton. Hon var säkert obekväm för många i omgivningen därför att hon inte bara accepterade sitt öde utan ville mer! Absolut ingen smörig eller tårdrypande berättelse, Tvärtom förklarade hon ytterst väl sina känslor och sin frustration och lycka när hon kunde komma vidare i livet.
Anette
Ja hon är verkligen en kämpe som inte sitter nöjd med mindre än det bästa. Minns att jag blev fascinerad över hennes kampvilja och styrka. Hon gick lite dåligt men hon gick med någon sorts självkänsla ändå. Stark och glad och ett bra föredöme för egentligen alla. Hade blivit förvånad om hon skrivit FÖR tårdrypande. Förstår att hon skrev om frustrationen hon kände så många gånger på sin resa tillbaka till livet och om varje framsteg hon gjorde, steg för steg. Blev nog mycket av båda delarna.
Jag minns ju också då olyckan skedde. Var så konstigt och stort att någon åkte av vägen just där och att två flickor blev skadade så svårt (och den ena dog)! Man kände allvaret i allt under lång tid.