Jag har läst…

Huvudpersonen inser att hans nyår som vanligt är på väg att bli en katastrof. Han bestämmer sig för att boka en resa till solen, närmare bestämt till den spanska turistön Lanzarote.
På en av hotellets arrangerade utflykter träffar han den sorgsne polisen Rudi från Bryssel och det tyska paret Pam och Barbara. De fyra ger sig ut på egna öäventyr i öns vulkaniska landskap. Men Rudi håller sig på sin kant, efter att ha träffat anhöängare till den extrema raelianska rörelsen på marknaden i Teguise har han tankarna på annat håll.
Lanzarote utspelar sig vid tiden kring ett fruktat millennieskifte. Snart kommer världen att förändras, gå in i ett nytt skeden, och skälvningarna kan redan anas. Turism som löpt amok, en sekt där människorkloning står på dagordningen - allt skildrat med den samhällskritiska skärpa och klarsynt ömma blick på människorna som är typisk för författaren.
Detta var en av de märkligaste böckerna jag läst, så kort och i mitt tycke rätt intetsägande. Men, tack och lov, i slutet av boken finns ett Efterord signerat Kristoffer Leandoer, tack för det!
Efterordet öppnade upp vad som helt doldes för mig vid läsningen, detta var alltså innan vår egen tids hemsökelser - pandemi, skenande global uppvärmning, krig i Europa, energikris, ekonomisk kris, miljontals flyktingar, växande klyftor. Alltihop logiska följder av den förblindade, övermätta men ändå otillfredsställda västerländska liknöjdheten.
Jag tror att jag i mitt huvud kommer att återkomma till den här dekadenta kortromanen för den väcker ändå rätt många tankar....
Om du läst den, kommentera gärna vad du tyckte!