Jag har läst../Olen lukenut..
Kaarna
roman 1940-tal ryska partisaners anfall mot Finland
WSOY
2024
204
Länk till förlaget nedan:
Kaarna
Ote sivulta 76
"-Eikä yksi arkku riittäisi, vaan niitä tarvittaisiin useita, sillä kun äiti kuolee, ei maailmasta katoa yksi ihminen vaan monta erilaista: Sairaalavuoteessa makaava, pelkäävä vanhus. Yksinään pöydän ääressä istuva vanha nainen. Kyläkoulua siivoava leski. Sammuneelta mieheltä ulosteen tahrimia housuja riisuva vaimo. Tyttäriään avokämmenellä lyövä äiti. Rakennuslautaa kantava tuore morsian. Ne ihmiset Martti tunsi kaikki, mutta niiden lisäksi oli sellaisia, joita hän ei ollut tavannut. Millainen äiti oli ollut nuorempana, ennen sotia?"
sid 158
-"Martti oli ajatellut tämän vierailun ihan toisenlaiseksi. Että yhdessä sulatetaan lunta kehvinkeittoa varten. Etsitään sinisestä emännänkaapista lapsuudenaikaiset emalimukit ja hetken ajan ollaan kuin joskus ennen. Muistellaan. Mutta nyt siskoille ei kelvannut mikään, vaan niiden mielestä kaikki oli homeenhajuista tai hiirenkusista tai kosteaa."
En hjärtskärande berättelse om krigets grymheter av en av mina absoluta favoritförfattare.
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Äventyret Framtiden
Den här boken fastnade jag för. Partisanerna fanns ju på Åland också har man berättat för mig. I Färjsundet där mina morföräldrar bodde så utspann sig grymheter som inte har gått ur mitt minne. Jag var ju bara barnet när jag fick höra hur de, vilka de var vet jag inte, men motståndare till partisanerna förstås, hur de dränkte de unga partisanerna i Färjsundet en vinter. Det var nog inte meningen att jag skulle få höra något om det här alls, jag var ju så liten men barnaöron kan bli stora som grytlock. Mycket mera berättades om förvaringen av deras döda kroppar….Människan är ett grymt djur.
Tack Paula, för vad du har lyssnat på.
Kram från gränden en tidig morgon när månen är full!
Paula
Jag lyssnar inte på ljudböcker på finska, jag läser dem, högt! På så sätt får jag njuta av att uttala finskan som i mina öron är det vackraste språket. Annars har jag ingen att prata finska med i min omgivning, tyvärr. Jag känner igen det att man inget fick veta, i mitt barndomshem pratade man aldrig om kriget. Det var förstås i all välmening att barnen skulle skonas. Tyvärr dog ju de äldre i min lilla släkt så tidigt att jag inte som vuxen hade möjlighet att ställa frågor och få höra min familjs historia. Tommi Kinnunen är min absoluta finska favoritförfattare fast det finns flera, Rosa Liksom, t.ex som hon skriver genom blod svett och tårar. Samma fullmåne glodde på mig ovanför granntaket igår kväll , Kram från pörtet
Äventyret Framtiden
Jag förstår dig, det är så skönt att få ge sitt modersmål sin tid också. Jag läser också högt på svenska många gånger, för mig själv, även om jag har många att prata svenska med här. Men ändå och därför förstår jag dig ännu mera om du inte har någon som pratar finska med dig alls. Finska är vackert, det finns en speciell melodi i språket.
Kram från gränden