Små söta grannar…
Djur och natur betyder mycket för finnkäringen och numera duger det mesta i djurväg som inte biter eller sticker…
Den här lilla söta snäckan höll jag nästan på att trampa på men upptäckte den i sista ögonblicket…
”vippstjärten” sädesärlan var ute och spatserade, vi hälsar alltid artigt på varandra!
Igår när jag satt i solen på min uteplats hörde jag ett litet sirpande ljud vid min träpanel och blev nyfiken
Jag fångade den lilla krabaten med kameran, tur man har zoom för den var inte stor! Den fortsatte i långsam takt klättra uppför väggen innan den försvann. Ett trevligt möte!
Solrosen har nu vuxit ikapp mig om inte längre…och jag var orolig för att den skulle tippa så jag band fast den vid träpanelen
..otuktad, vild och vacker!
I nästa blogg dokumenterar jag bygget av ett högskåp och kanske har jag då hunnit reda ut vad jag ska fylla skåpet med. Det kräver genomgång av prylar både i förrådet och i befintliga lådor och skåp…men vem har tid med det när solen skiner som aldrig förr och finvädret lockar
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
BP
Du är som jag – du prioriterar helt rätt. Vem f*n är inomhus och fyller skåp/bokhyllor med pryttlar som man ändå inte haft användning för i flera månader när solen äntligen skiner. För du har ju haft ännu eländigare väder än vad jag har haft. Här var det också helt okej idag – stundtals alltså.
Kul att du inte fotade en mördarsnigel. Det verkar inte finnas å många i år. Ingen har rapporterat om eländen, inte än i alla fall.
Alla krabater som hälsat på hos dig är så fint fotade! Bra jobbat Paula:-)
Älskar solrosen! Hoppas du har en måttstock! Mäta blomman! Du kanske kan vinna en tävling. För jag vet att det finns tävlingar vem som har den längsta solrosen. Go for it!