Söndags-smakbit # 41
Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Jag hittade en nyutgiven klassiker på biblioteket, Lost Horizon av James Hilton. Boken filmatiserades 1937 och blev en Hollywood-succé. En utopisk berättelse om ett flygplan som blir kapat och passagerarna nödlandar i Shangri-la i Tibet.
Jag har länkat titeln till Goodreads där du kan läsa mer.
Smakbit sid. 53
“The chinese had been earnestly regarding him.
-You were contemplating the mountain, Mr Conway? came the enquiry.
-Yes. It´s a fine sight. It has a name, I suppose?
-It is called Karakal.
-I don´t think I ever heard of it. Is it very high?
-Over twenty-eight thousand feet
-Indeed? I didn´t realize there would be anything on that scale outside the Himalaya.
Soon after that the journey to Shangri-La was begun.
sid 63
-“Chang ate nothing but a small portion of green salad, and took no wine.
.You will excuse me but my diet is very restricted – I am obliged to take care of myself.”
Regarding him more closely, Conway found it difficult to guess his age, his smallish and somehow undetailed features, together with the moist-clay texture of his skin, gave him a look that might either have been that of a young man prematurely old or of an old man remarkably well preserved. “
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Znogge
Tack för smakbiten! Du är verkligen flitig med att läsa på engelska. Det borde jag bli bättre på för man håller språket alert.
Roligt när klassiker får se dagens ljus igen.
Önskar en fin söndag!
Paula
Ju fler engelska böcker jag läser ju mer gillar jag det, Gäller också böcker på finska, min hjärna kokar snart då jag håller igång 3-4 böcker samtidigt på olika språk. Men än så länge tycker jag det är skoj. Ja den här boken blev en mycket populär film, men det var längesen, vet inte var jag hört om landet Shangri-La men jag visst iaf att det låg någonstans i bergen dit man omöjligt kunde hitta själv.
Bokdivisionen
Inget jag kände till!
Cinnamon
Tack för smakbiten! hade inte hört talas om den.
Lottens Bokblogg
Hm, titeln säger mig ingenting, varken som bok eller som film.
Susie på Stjärnarve...
Har inte läst nåt av den författaren – vad jag kommer ihåg – så nu får man göra det!
Förr när vi hade egen hund så tog vi en långtur i veckan plus några kortare 3-4 gånger, det var bra för då var vi på ställen som inte ens gotlänningarna själva kände till!
Vi har varit och bilat runt i USA 4 gånger, den första i 1968 och den sista på 70-talet.
kram-susie
Paula
Det låter som ett perfekt sätt att lära känna sin ö! Jag har ju antingen mina egna ben att ta mig fram på eller så en buss, men det kan bli rejäla väntetider. Nu blir det nog inga längre utflykter i år, väntar in våren istället. Har ev. en liten dagishund på G, vi får se om ett par veckor hur det blir. Kram
Monika
Denna kände jag inte till. Om man nu måste nödlanda någonstans så är väl Shangri-la ett bra ställe, tänker jag.
A Room of my own
å, den gamla boken! är väl filmad också?
Paula
Ja, enligt Wikipedia blev filmen en biosuccé men det var ju nästan hundra år sen! Boken är iaf väldigt intressant läsning, bra underhållning.
LillaSyster
Penguin Bloom var den senaste boken jag läste på engelska och det var för att du inspirerade mig =) Ha nu en fin ny läsvecka i Boktober- lärde mig ordet hos BP idag. Kram
Scylla
Åh, den blev jag nyfiken på! Hittade den som e-bok på Storytel och har sparat ner den. Tyckte att jag kände igen namnet, och visst står Slumpens skördar av samme författare här i hyllan – oläst.