Söndags-smakbit # 46

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Jag läser Parfymen – en mördares historia av Patrick Syskind
Den här horribla berättelsen utgavs 1985 men har kommit i en nyutgåva i år. Jag hade hört talas om boken men inte läst den förrän nu. Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.
Smakbit sid. 21
”Här hos denna känslofattiga kvinna, frodades han. Han hade en seg konstitution. Den som i likhet med honom hade överlevt den egna födelsen i avfallet lät sig inte förpassas ur världen i första taget. Han kunde äta vattninga soppor dagar i sträck, han klarade sig på den tunnaste mjölk, tålde de mest ruttna grönsaker och skämt kött. Under sin barndom överlevde han mässlingen, rödsoten, vattkopporna, koleran och ett fall sex meter ner i en brunn och att få bröstet skållat med kokande vatten.”

sid 140
”Den doft han hade föresatt sig att framställa var doften av människa. Han ämnade, även om det tills vidare bara var ett dåligt surrogat, lägga sig till med den lukt av människa som han själv inte ägde. Varje människa luktade på sitt sätt, ingen visste det bättre än Grenouille som kände till tusen och åter tusen individuella lukter och redan från födseln skilde mellan människor med näsans hjälp. Det fanns ett människodoftens parfymistiska grundtema, ett ganska simpelt för övrigt: ett svettigt-flottigt, ostigt-syrligt, ett på det hela taget bra äckligt grundtema som vidlådde alla människor i lika mån.”